Min far bjöd mig på middag - med nötter i

Inlägget ihop med din avatar gav mig en skrattattack, tack du underbara människa.

Visst ville man runka ?

Om du tror att runka betyder skratta så ja.

Att invandrare har problem med svenska vet väl alla?

Inlägget ihop med din avatar gav mig en skrattattack, tack du underbara människa.

En helt vanlig dag som denna tänkte jag, då jag inte ont anande slog mig ner vid middagsbordet för att avnjuta dagens varmrätt. Wok de lá nudlar med ris stod på menyn och jag tog för mig en ordentlig portion. Efter ett par minuter av hastigt slevande får jag den mest underliga känsla i gommen. den börjar bränna och svida. Jag stannar upp ett tag och känner efter. Vid det här laget har läpparna börjat svullna upp i små röda bölder. Ursinnig reser jag mig upp och går med rask takt mot sopkorgen. Mycket riktigt, på woksåsen läser jag tydligt jordnötter. Jag tackar min far så hjärtligt för maten och upplyser honom om att jag faktiskt är nötallergiker. Då svarar han med en snorkig röst att "Man kan ju inte hålla reda på vad du är allergisk mot". (Jag vill klargöra för er att nötter är den ända allvarliga allerigin jag har.)

Nåväl. För att återgå till min berättelse:
Den brännande känslan spred sig ner mot magen och jag förstod att nu är det inte lång tid kvar innan kramperna sätter in. Det bästa jag kunde göra var att försöka sova. Men det var lättare sagt än gjort. Efter ungefär en timme så fick jag en outhärdlig smärta i magen och jag svettades floder. jag vred mig i sängen och försökte med alla medel hålla mig lugn och inte flippa ur. Musiken från fars stereo-anläggning blev allt mer påträngande och klingade i, för mig klart psykadeliska melodier. genomblöt och halvt galen vinglade jag ur sängen mot toaletten. Jag satte mig på huk med huvudet nerstucket i ringen. Smärtan i magen tilltog och jag lyckades efter mycket möda få upp djävulsmaten i en kaskad av gulash-liknande röra.

Tillbaka i sängen igen och jag ligger alldeles stilla. sakta men säkert känner jag hur krampen släpper. gud har räddat mig.

Jag tackar min far så hjärtligt för maten och upplyser honom om att jag faktiskt är nötallergiker. Då svarar han med en snorkig röst att "Man kan ju inte hålla reda på vad du är allergisk mot".