Den långsamma döden i en relation (Diskussion mellan killar i relation)

Bara för att från början röja undan vissa DÅRAR från denna tråd så ska jag börja med att förklara några saker.

Dessa saker håller jag med fullständigt om:
Lika lön för lika arbete - Ja! (Chefsjobb hör inte hit)
Kvinnor behöver inte stå vid spisen jämt - Ja!
Män och kvinnor ska behandlas lika, vid alla tillfällen - Ja!

Nu hoppas jag vi slipper nån feminist-fia som drar ut detta innehåll till något patetiskt om biologi och andra spekulationer som endast tjänar till att friförklara dem från ansvar.

Nu till min diskussion. En man som lever i en relation där han låter kvinnan bestämma (jämställd relation) kommer mer eller mindre att självdö som människa inom 5år. Jag vet precis hur ni tänker just NU. Unga killar tänker att jag är en bitter jävel som inte förstår hur man har kul med sin flickvän. Låt mig då börja med att säga följande. En tjej är en person när du blir tillsammans med henne och en helt annan den dagen då ni varit tillsammans i 5år.

Det är vid denna tidpunkt som analyserna kommer. Det är vid detta tillfälle dem börjar ta in allt vad de läser och blir enormt avundsjuka. Det är vid detta tillfälle som snacket mellan kollegor på jobbet börjar. Det är vid detta tillfälle som jämförelserna titt som tätt kommer.

Hör på gubbarna på era respektive jobb. De tycker att semester är när man är på jobbet. Det är därför vissa gubbar alltid jobbar. De älskar att spendera så lite tid som möjligt med frun. De tycker den bästa semestern som finns är att ligga på sofflocket och slippa allt vad resor heter.

Kvinnan vill bestämma. Hon kommer att göra det till den grad att hon anser att allt som inte HON bestämmer är det som Du bestämmer. Och allt det HON bestämmer är det som Ni bestämmer. D.v.s Hon anser att HON aldrig får bestämma helt själv!

Du kommer uppleva att alla dina intressen är "sånt som du ägnar dig åt själv". I ett sådant läge har DU INGET ANNAT VAL än att lägga ner detta intresse, för annars kommer du konstant att få höra att du endast sitter "vid datorn, håller på med dina tåg, spelar instrument" eller vad fan som helst.

Kvinnan själv HAR INGA INTRESSEN, och därför anser hon att Ni är varandras intressen. Du ska ha henne som ditt enda intresse och du ska hela tiden finnas tillgänglig. Går ni ut och handlar (något som hon vill) då är all tid utom detta något som Du vill. Att ni spenderat 5 timmar i ett köpcentrum är inte något som hon anser vara tid som gick åt till henne.

När HON ska ägna sig åt tv-serier då har du INGEN rätt att säga att dem är skit. Dessa tv-serier är obligatoriska. Det kan vara upp till 10 serier i veckan som ska följas, och då SER MAN PÅ TV. Sen kan en hel del tid gå åt till att ANVÄNDA FACEBOOK. Denna tid är inte bortkastad eftersom man pratar med sina vänner. Men FAN om du sätter dig vid datorn, då sitter du mest hela tiden där.

När du väl blivit helt paralyserad och stagnerad i din personliga utveckling, då kanske hon börjar anse att du har rätt till att träffa några kompisar. "Men jag vill att du ska träffa dina kompisar. Jag vill inte att de ska tro att jag inte låter dig träffa dem.". Sagt och gjort, du åker och träffar kompisarna. Gissa om hon blir upprörd när du är tillbaka! NU HAR DU VARIT UTE OCH ROAT DIG IGEN MEDAN JAG VARIT HEMMA OCH HAFT TRÅKIGT!
Jaha????
Om det inte kommer som en sådan bombs så kan du vara helt jävla säker på att det kommer användas emot dig en vacker dag. "När träffade jag mina kompisar sist????"

Nu vet jag att det sitter fullt med tjejer där ute och tänker skriva att det inte alls är så. De kommer säga att jag är en sån som tycker att tjejer ska stå vid spisen och föda barn, vara glad och knulla i sängen. Om jag säger som så här, att maten den gör jag. Handlingen sköter jag. Räkningarna sköter jag. Städningen sköter hon. Tvätten delar vi på. Disken delar vi på. Tv tittandet fördelas som att jag ser i snitt 1,2 matcher i veckan (en match är 2 timmar). Hon tittar på 8 tv-serier i veckan, varav varje tar 1 timme. Mina intressen är aldrig under utveckling annat än när hon inte är hemma. Kompisar har jag träffat 2 ggr på 1½årr, resten av tiden spenderar vi tillsammans. ÄNDÅ är det enligt henne så att jag aldrig spenderar tid med henne.

Av samtal med fler killar i samma situation (relation) så kan de bekräfta att SÅ ÄR FALLET.
Så nu frågar jag er killar som varit tillsammans med er hagga i flera år - stämmer bilden?

Jag fattar inte vad delandet av städning och matlagning hade att göra med resten av texten.

För övrigt kan jag bara säga att tid till egna intressen är inget man ber om att få. Den tiden tar man sig.
Låt tjejen glo på tv om hon vill det och mecka med bilar själv eller vad nu du vill göra. Jag ser inte riktigt problemet.

Jag tycker du ska slå näven i bordet och tala ut med din fru. Om inget hjälper, gör slut. Man har faktiskt bara ett liv, och man är trots allt ansvarig för sin egen lycka

Jag vet inte heller vad städning och matlagning har med saken att göra, men vad fan ska man göra när man garanterat kommer få det kastat på sig när kvinnorna börjar tala.


Problemet är att när hon ser på tv så måste jag vara där, för annars bryr jag mig inte tillräckligt. Skulle jag ägna mig åt något som jag vill när hon ser på sina serier så får jag veta det med brysk dörrstängning eller att hon bara susar förbi rummet jag sitter när det är reklampaus och hon ska på toa. Det är helt fucking jävla insane. Du har inte varit i någon längre relation själv så du är införstådd med problemet?

Absolut! Detta har jag funderat på många gånger. Det har varit kvällar då man känt att det varit på väg att tippa över, men när man varit ihop med någon så länge så orkar man inte starta om igen. Vem fan vet om man träffar någon igen som är intresserad av att bo ihop. De flesta tjejer idag är trots allt helt pantade i skallen tills det blir panikdags med barn nån gång efter 30. Då ska det dejtas hej vilt och välja och vraka trots att deras egna egenskaper (utseende) knappast hör till det mest fördelaktiga längre.

Frågan är dock vad som är bäst i längden:
Lite bättre ekonomi, regelbunden sex och gnäll så fort man inte beter sig som en lydig hundvalp
eller
fritid när man kommer hem från jobbet.

Jag fattar läget. Tycker det låter som att du har gått med på en massa sak som du eg inte tycker är OK. Det är inte så konstigt när man varit ihop ett tag, man gör det lite i taget, för att slippa gråt och tystnad. Droppen urholkar stenen.
Det som man behöver tänka igenom är ju om det är värt att ha det tradigt bara för att man ska bo ihop med någon? Tycker du ska sätta ett kryss i almanackan för varje dålig dag ni har, och om det visar sig vara mer än 5%, gör en noga övervägning.
Sen stämmer det ju såklart inte att "de flesta" tjejer är dumma i huvudet

Om jag hade varit i din situation så hade jag sagt till henne hur jag vill ha det
och skulle hon göra slut så är det slut.

Bättre att leva lycklig än att bli nedtryckt 24/7

Jag skulle säga att jag håller med dig i stort (är tjej om det gör någon skillnad). Men vill också påstå att ni killar sätter er själva i denna situation. Gå inte med på saker nu som du vet att du inte kommer vilja gå med på sen *begripligt?*
Det samma gäller ju tjejer. Gå inte med på allt möjligt i början av relationen och senare bli förbannad för att han gör sånt som du tidigare låtit honom göra. Hela grejen att man ska bestämma över varandra känns helt sjukt. Men det kanske är det som är grejen med förhållanden?

Jag har lyssnat på så många tjejkompisar som gnäller över att killen aldrig hjälper till mm mm. Och det är en jävla massa gnällande hela tiden. Jag funderar alltid varför man fortsätter leva i ett sånt förhållande. Och då säger folk att man måste jobba på att förhållandet ska funka. Varför ska man måsta jobba så jävla hårt med det?
Varför leva med något/någon som kräver så mycket energi av en?
Det är nog precis som du skriver att många män jobbar långa dagar för att slippa komma hem till tjat och gnat. Ska det verkligen vara så?
Visst borde det possitiva överväga det negativa?

Jag har svårt med förhållanden som ni kanske fattar. Undrar om människan egentligen är menad att leva i parrelationer.
Visst man vill ha kärlek och närhet, men som ts skriver (och som jag hört av så många andra) så verkar det ju mest bli en massa tjaffs efter några år. Hur orkar man?

Går det att leva med någon år efter år utan att det uppstår dessa konflikter?

Förresten har du ju redan svarat på din egen fråga, utnyttja 30+-paniken

Tro det eller ej, men sexet är faktiskt ett av problemen. Jag ska vara igång varje dag, vilket blir enormt tråkigt i längden. Jag ger henne tillfredsställelsen, men tro på fan om det inte ska bråkas ändå. Ifall inte jag kan FORCERA fram en utlösning så tror hon att jag inte längre tänder på henne. Man får försöka att förklara så försiktigt som möjligt att man inte var i storform "men att det kommer nog senare". Om ni bara visste hur många tårar som har fallit över detta. Och sen finns det dem som tror att tjejer inte gillar sex och bekräftelse

Förmodligen skulle min ekonomi bli bättre utan henne eftersom hon tror allt är gratis.


Absolut! Mina prylar är ALLTID i vägen. Själv har hon ALLA borden fulla med näsdukar, pennor, tidningar, korsord, mobiler, munstift, speglar, ALLT!

Den här stenen är rejält urgröpt. Det kan verkligen få mig att darra av ilska när man tar sig någonstans eftersom hon har tjatat i månader, t.e.x vattenbad. Väl där så vill hon inte testa någonting. Ibland har man gjort resor som tagit 5 timmar bara för att utnyttja faciliteter i 10 minuter. Värst är nog ändå när man ska ut och shoppa. Antingen är hon törstig eller så måste hon på toa. Allt sånt där som skulle kunna ha gjorts hemma innan, men då går det inte. FY FAN!


Tyvärr är det icke så enkelt.

Har ingen större erfarenhet av såna här längre förhållanden men det låter som en jävla mardröm!