Tvångsmässigt självskadande

Jag har sjuka problem.
Har skadat mig själv under en längre tid nu, och i början var det av ångest och självhat. Men nu har det börjat gå över till ett nästan tvångsmässigt beteende. Jag kan ibland bestämma mig flera timmar i förväg att jag ska skära mig så djupt så att jag ska behöva söka akutvård.
Vid dessa tillfällen har jag alltså time:at in med bussar och diverse saker innan jag skadat mig eller tagit överdos, så att jag kan komma till sjukhus eller dyl. utan att behöva ringa ambulans.

Vad jag vill fråga är då om jag är helt ensam om det här? Känner mig helt dum i huvudet (vilket jag kanske är..), men det är inget jag kan hjälpa..

Skulle uppskatta om ni idioter med onödiga svar håller dessa för er själva.
Tack på förhand!

Det verkar som att du har utvcklat ett tvångsmässigt beteende, kanske någon form av OCD, vilket antagligen bottnar i ngn slags depression. Har haft problem med ocd och det fick mig att skada mig.
Sök hjälp, det finns mediciner och kognitiv beteendeterapi, vilket kan funger mycket bra.

mvh Herberticus

Skulle vid första anmärkning i det du skriver vilja att du tog kontakt med en psykolog, finns gratis enbart telefontaxa om du ringer det närmaste sjukhuset för dig och kopplas till psyk avdelningen. Väldigt skönt att prata ut ibland.

Inte samma problem, men hur fan ska man säga detta utan att verka helt störd var med om en olycka för drygt 8 månader sedan och var nära att stryka med, fick ett stort jack i ansiktet. Men tyckte aldrig att detta var jobbigt eller gjorde ont, första var tanken att det var chocken på sjukhuset..

Men nu är det som att jag verkligen gillar smärta, att göra illa mig. Kan koka choklad spiller på plattan, något säger nej.. men jag tar ändå ett finger och torkar upp mjölken från plattan som är på 6an, bränner mig givetvis, kokar vatten känner jag fast jag ser det kokar om det är varmt. Bränner mig i ugnen duschar i kokhett vatten.
Satt igår ett kompisgäng och titta på hockeyn, och så kom inslaget med järnbyn som krascha i utförs backen. Det enda jag kunde tänka på, var att sådär skulle jag också vilja krasch... det ser skönt ut

Han vart ju medvetslös..

2 sjuka problem representerade, ditt är inte normalt är det likadant med mitt känns som alla hämningar för vad som är farligt försvunnit

Jag går på både mediciner och har psykolog. Har legat inne flera gånger av olika anledningar, men inget har hjälpt mig. Antagligen för att jag inte är beredd själv på att släppa självskadandet.

OCD har det aldrig varit tal om, då det mest har fokuserats på min depression och självdestruktiva tänkande/beteende.

Tack för tipset dock, ska kolla upp med min läkare (eller inte. hon är fan dum i huvudet) eller psykolog.


Jag har alltså kontakt med privat psykolog, psyk i min kommun (där jag har psykiatriker), och ska förmodligen börja med DBT, om allt går som det borde. vilket det oftast inte gör.. men ändå.

Jag förstår dig. Jag gillar också att göra mig illa, hur sjukt det än kan tänkas låta. Jag vet liksom inte vem jag är utan allt det där onda och det känns fel att lämna det, ta mig ur det, när det är så jävla skönt att bara komma in i den fysiska smärtan för ett tag.
Jag menar, jag är inte dum, och antagligen inte du heller, har bara hamnat på fel spår och i fel tänkande.
Kan dock inte se hur fan jag ska ta mig ur denna skiten, det tar ju aldrig slut.

Senast för en timma sen bestämde jag mig liksom för att ta en överdos ikväll eller imorgon, bara för att komma bort. Det är liksom inga impulser längre, utan mer något som håller på att ta över mig. Jag vill ju inte, men det går inte att stoppa. Klarade mig iof igår natt, då jag verkligen ville trycka i mig allt jag hade, så förhoppningsvis ska jag kämpa mig ur dagens tankar också.

Tacksam för svaren!