Blondie har haft ett kämpigt liv, och har det säkert fortfarande.
http://blondiebloggar.blogspot.com/
Kan man verkligen få frid och ro i sitt trasiga inre genom att berätta om upplevelser för alla som vill läsa? Är chansen stor att man får ro och frid om man gör så eller är det en stor risk man tar?Angående Blondie så vet hon ju inte en hur det kommer att kännas efter ett tag. Ska bli intresant att följa hennes blogg och se om hon får ro och frid av det här. Hoppas att hon slipper oro och ångest. Tror ni det kommer att bli så?
Citat:
Som nyfödd är jag nära att bli lämnad i en snödriva.
Som sjuåring blir jag våldtagen av en alkoholist i en trappuppgång.
Som nioåring rymmer jag hemifrån och blir än en gång våldtagen – av en långtradarchaufför som gett mig lift.
Som tolvåring börjar jag sälja min kropp till fyllgubbarna i Björns trädgård på Söder i Stockholm.
Som trettonåring är jag fullfjädrad prostituerad i City och har en hallick som tar ifrån mig merparten av de pengar jag tjänar.
Som tonåring blir jag snart grovt kriminell och utnämns av pressen till ”Sveriges gangsterdrottning”.
Jag kommer att tillbringa sexton år av mitt liv på olika institutioner, alltifrån flickhem, ungdomsvårdsskolor och psykiatriska kliniker till slutna avdelningar på såväl mentalsjukhus som kvinnofängelset Hinseberg.
Jag heter Birgitta ”Blondie” Andersson och har levt ett liv som de flesta människor inte kan föreställa sig ens i sin vildaste och mörkaste fantasi.
Som sjuåring blir jag våldtagen av en alkoholist i en trappuppgång.
Som nioåring rymmer jag hemifrån och blir än en gång våldtagen – av en långtradarchaufför som gett mig lift.
Som tolvåring börjar jag sälja min kropp till fyllgubbarna i Björns trädgård på Söder i Stockholm.
Som trettonåring är jag fullfjädrad prostituerad i City och har en hallick som tar ifrån mig merparten av de pengar jag tjänar.
Som tonåring blir jag snart grovt kriminell och utnämns av pressen till ”Sveriges gangsterdrottning”.
Jag kommer att tillbringa sexton år av mitt liv på olika institutioner, alltifrån flickhem, ungdomsvårdsskolor och psykiatriska kliniker till slutna avdelningar på såväl mentalsjukhus som kvinnofängelset Hinseberg.
Jag heter Birgitta ”Blondie” Andersson och har levt ett liv som de flesta människor inte kan föreställa sig ens i sin vildaste och mörkaste fantasi.
Citat:
Maja, min älskade mor, sade på sin dödsbädd:
– Birgitta , lova mig att du en dag skriver en bok om ditt liv! Det är nog först när du satt ditt mörka förflutna på pränt som du kan få ro i ditt trasiga inre.
– Birgitta , lova mig att du en dag skriver en bok om ditt liv! Det är nog först när du satt ditt mörka förflutna på pränt som du kan få ro i ditt trasiga inre.
http://blondiebloggar.blogspot.com/
Kan man verkligen få frid och ro i sitt trasiga inre genom att berätta om upplevelser för alla som vill läsa? Är chansen stor att man får ro och frid om man gör så eller är det en stor risk man tar?Angående Blondie så vet hon ju inte en hur det kommer att kännas efter ett tag. Ska bli intresant att följa hennes blogg och se om hon får ro och frid av det här. Hoppas att hon slipper oro och ångest. Tror ni det kommer att bli så?
