Citat:
Det skilde mellan olika länder. I Sverige så avrättades de med halshuggning, som andra brottslingar, och därefter brändes liket på bål.
Ursprungligen postat av Drapåtrissor
Ok inga äckliga länkar men tycker ändå frågan hör hemma här. Så visst måste det vara ett av dom hemskaste sätten att dö på? Vad jag läst var offren redan halshuggna innan själva häxbålet tändes? Eller åtminstone väldigt drogade vilket inte ger scenariot mindre avsky. Hur gick egentligen en häxbränning till på den gamla vidskepliga tiden till i t.ex i Sverige?
I Danmark så spände man fast dem på en stege och välte sedan denna över bålet när elden var ordentlgit igång.
I en del andra gjorde man det "traditionella" och band fast dem vid en påle i mitten av bålet och tände på runt omkring dem.
Citat:
Det skilde mellan olika länder. I en del länder var det nästan uteslutande kvinnor, i andra var det jämn uppdelning mellan män och kvinnor och i något land var det till och med fler män än kvinnor, har jag för mig.
Ursprungligen postat av Torrents
Du menar Trollkarlar
Nej men som sagt så fanns det nog trollkarlar också, men det var bara väldigt ovanligt.
Nej men som sagt så fanns det nog trollkarlar också, men det var bara väldigt ovanligt.
Citat:
Låter lite som skräckpropaganda. Nog för att de torterades, inte minst för att få en bekännelse, vilket hade lite andra skäl än bara de rent "rättegångsmässiga", men knappast att det gjordes offentligt med sexuella inslag av denna typ. Sexualmoralen var hård under den här tiden.
Ursprungligen postat av chajusong
En av de vidrigaste skildringar jag läst på området kommer från Tyskland och återfanns i en kursbok jag hade. Det var en familj som dömts till döden via bränning, men för att förstärka den pedagogiska, avskräckande effekten så blev dessa även grundligt torterade. Eftersom en vanlig föreställning var att häxor hade sex med djävulen vid olika satanistiska mässor så antog tortyren sexuella former (vilken säkert kan hängt ihop med det kvinnohat och celibat som fanns hos prästerna i katolska kyrkan). Erkännandet hade ju framtvingats med utstuderad tortyr och därefter var det dags för själva avrättningen. Före bränningen så fördes familjen (jag tror det var man, hustru, två döttrar och en son) genom staden i klassiska kättarmössor. Kvinnornas bröst hade då skurits av och tryckts in i männens (far och sons) munnar och tjänade som "munkavel". Vid avrättningsplatsen blev varje medlem av familjen avklädd, och armar och ben skars av varpå personerna placerades på bålet. Det är ju rimligt att tänka sig att döden inträffade ganska snabbt efter avlägsnandet av armar och ben. Därefter brändes kropparna till guds fröjd.
I boken beskrivs tyvärr detta mer detaljerat, det rör sig om en ögonvittnesskildring från tidigt 1500-tal.
I boken beskrivs tyvärr detta mer detaljerat, det rör sig om en ögonvittnesskildring från tidigt 1500-tal.
Man ville få dem att erkänna, för om de erkände så kunde de få syndernas förlåtelse och därmed skulle deras själ räddas från helvetet. Så för många präster så handlade det alltså om en sorts "vänlighet" i att man ville rädda deras odödliga själ och därmed skulle den anklagade i det längre perspektivet få det bättre än om denne for till helvetet som en syndare.
Man måste komma ihåg att man var strikt religiösa på den tiden och ansåg själen som mer värd än köttet.
Citat:
Enligt Jan Guillous bok så tror jag det var färre personer än så, och tidelagsavrättningarna hade ett starkt inslag av självmord, då mnga anmälde sig själva och dömdes endast på eget vittnesmål.
Ursprungligen postat av Sträckt_Uggla
Något OT, men jag fastnade för det här i wikiartikeln.
"Sammanlagt avrättades omkring 300 personer i de svenska häxprocesserna, vilket är betydligt färre än antalet män som under samma tid avrättades för tidelag."
Uttrycket "att bedriva häxjakt" borde rimligtvis i dagligt tal bytas ut mot något som har med djur att göra...
"Sammanlagt avrättades omkring 300 personer i de svenska häxprocesserna, vilket är betydligt färre än antalet män som under samma tid avrättades för tidelag."
Uttrycket "att bedriva häxjakt" borde rimligtvis i dagligt tal bytas ut mot något som har med djur att göra...
För om man tog självmord, så var man evigt förtappad och förvisad till helvetet, då självmord är den ultimata dödssynden.
Att däremot ljuga lite, och erkänna något man inte gjort, är ju inte så farligt, och dessutom kunde man få syndernas förlåtelse av prästen innan man avrättades (och där kunde man ju erkänna sanningen, för biktens tystnadsplikt är total).
Avrättningarna i Sverige var dessutom genom halshuggning, vilket var effektivt, snabbt och relativt smärtfritt (såvida inte mästerman gjorde bort sig).