Få unge att sova??

Ta kontakt med BVC och diskutera problemet. Ibland kan det behövas vidare utredning av special BVC då det kan finnas medicinska skäl till problemen.

Som du märker får du många olika råd härinne, det beror på att varje barn är unikt och individuellt och det som fungerar för andras barn kanske inte fungerar alls för just ditt. Jag skrattade gott åt "Ringblommas" svar här ovan, hon får gärna prova att "nattamma" vår 17månaders pojke om hon vill se hur brösten skulle se ut utan vårtor

Tack för alla svar(!), och sluta inte på grund av detta inlägget.

Vi är lite inne på Ringblommans väg, men har funnit inspiration i nästan samtliga inlägg. Han verkar onekligen vara väldigt otrygg så vi kommer fortsätta att ha honom i vår säng och även ge honom mjölk när han vaknar. Vi skall även försöka inkludera en tydligare sovrutin, med aktiviteter, lek, mat och mys innan vi lägger honom till sömns. Vi tror inte på "AW" metoden och vill undvika att störa hans "seperationsprocess".

Tillägg: Ja, 8 månader och lika många tänder . Amningen fungerar dock bra.

Mvh

Jag tror inte att ert barn är otryggt.

Min fru vill vidarebefordra en fråga men först och främst tackar hon för alla svar.
Många har berättat att de vänjer av sina barn från nattlig amning och även att de lär barnen att sova i sin egen säng. Finns det någon direkt nackdel för barnet att inte göra så? Eller är metoden huvudsakligen ett sätt att skapa bättre sömn för kanske framförallt mor?





Möjligen var det en olycklig formulering.

Jag fattar faktiskt inte vad som är speciellt roligt i mitt inlägg. Det jag skriver är ju faktiskt att alla barn är unika. Och vissa barn har behov av att sova nära sina föräldrar och att amma länge. När ett litet barn gråter är det ett tecken på att något är fel, att han/hon har ett behov som behöver tillgodoses. Och som förälder är man skyldig att tillgodose detta behov. Även när det handlar om fysisk kontakt vid insomnandet.

Jag förstår inte heller varför man skall behöva vara ödmjuk inför människor som inte verkar vara ordentligt pålästa när det kommer till småbarn och deras behov. Du skriver ju själv att Anna Wahlgrens metod verkar fruktansvärd och det ewalynn beskriver är EXAKT AW-metoden. Det hade du sett om du haft någon koll.

Mitt tips gick faktiskt i grund och botten bara ut på att inte hålla på och mixtra med bebisen. Det är så kort tid de är så små. Under den tiden kan man faktiskt sätta bebisens behov före sina egna. Så om han/hon vill amma, amma och om detr tar en timme att somna, ja då gör det det....

Min fru vill vidarebefordra en fråga men först och främst tackar hon för alla svar.
Många har berättat att de vänjer av sina barn från nattlig amning och även att de lär barnen att sova i sin egen säng. Finns det någon direkt nackdel för barnet att inte göra så? Eller är metoden huvudsakligen ett sätt att skapa bättre sömn för kanske framförallt mor?

Vet inte riktigt var i ewalynn´s inlägg det stog någonting om att trycka ner barnets huvud i vagnen eller sängen.

Du ger en uppmaning till TS i och med att du använder ord som BEHÖVER. Du har alltså genom att läsa inlägget på några rader listat ut allt och ger handfasta råd vad just de BEHÖVER göra med deras barn för att inte riskera att allvarligt rubba barnets psyke om de har otur. Att du dessutom i samma inlägg säger att alla barn är olika gör det hela lite roligt. "Alla barn är olika men gör som jag säger för annars kan det bli skit av barnet".

Vidare så mixtrar du med ditt barn hela tiden i och med att du interagerar med det. Men vi kan enas om några saker i alla fall och det är att vi båda tycker att barnet inte skall skrika sig till söms samt att barnets behov går före ens egna behov.

Min fru vill vidarebefordra en fråga men först och främst tackar hon för alla svar.
Många har berättat att de vänjer av sina barn från nattlig amning och även att de lär barnen att sova i sin egen säng. Finns det någon direkt nackdel för barnet att inte göra så? Eller är metoden huvudsakligen ett sätt att skapa bättre sömn för kanske framförallt mor?

Möjligen var det en olycklig formulering.

Så vitt jag vet (och jag är faktiskt jävligt påläst)

Jag tror inte på att det finns några nackdelar vid att sova i samma säng, jag förespråkar samsovning!
Att många tycker att barnet ska sova i egen säng eller sluta ammas är deras egna åsikter och själviskhet.
Så länge alla sover bra så kan man fortsätta med det.

Enda jag tänker på nu är ifall det är jobbigt att amma under natten?
Det med välling gör ju att barnet är mättare men så länge det inte är några problem är det bara att fortsätta amma.

Mitt bästa tips är att följa med barnet, det blir lättast så tycker jag. Kan bara vara lite svårt att lista ut vad som funkar men det är bara att testa sig fram så hittar man rätt!

Du/Din fru har helt rätt. Att avvänja tidigt från nattamning och med olika (skrik-)metoder lära sitt barn att sova själv är något man gör för sin egen skull. Det finns inga nackdelar för barnet att ammas länge eller att sova med föräldrarna. Så länge föräldrarna inte mår dåligt av det vill säga

Men om man som förälder har grava sömnproblem och inte fixar att samsova med sitt barn eller om man mår psykiskt dåligt av att amma, så är det klart att man måste lösa det problemet på något sätt. Och en lösning kan vara att försöka få barnet att sova själv. Det blir i en sådan situation det minst dåliga. Inget barn mår ju bra av av att ha en mamma eller pappa som mår skit, har ångest eller lider av sömnbrist (alltså mer än vad som är normalt för bebisföräldrar).

Den generella rekommendationen från BVC om samsovning är att man ska undvika det när man är väldigt trött, har druckit alkohol eller äter läkemedel som gör att man blir extra dåsig/avtrubbad. Tidigare menade man även från BVC att risken för PSD ökade av att det blev för varmt i sängen, har inte koll på om det fortfarande stämmer...

Många föredrar att vänja barnet vid att sova själv just för att få lite egentid. Sedan har ju barn med åldern en tendens att röra sig ganska mycket i sängen när de sover, vilket inte alltid är så kul... Min privata teori är även att det är lättare att vänja barnet att sova i egen säng tidigt istället för att ändra på invanda mönster i exv. 2års-åldern, men det är bara en privat spekulation.

Men som sagt... BVC kan hjälpa er bättre..

Ja, jag fick mig också ett gott skratt av Ringblommas inlägg och min flickvän med. Fruktansvärt oödmjukt av Ringblomma att skriva som hon gör om ewalynn´s inlägg. Håller med dig till fullo SaftMaja, varje barn är unikt och det som fungerar på ett barn kanske inte fungerar på ett annat. Vet ett barn till Ringblomma kunde få prova att nattamma och det är vår lilla son som vid 10 månaders ålder hade 8 tänder som älskade att bita hårt i min parterns bröstvårtor.

Tycker hela tråden speglar den känsla av villrådighet och maktlöshet som man som nybliven förälder kan känna när t.ex. inte nattningen fungerar, allra helst när personer som Ringblomma bara dömer ut andras tips och i sin vanställdhet tror att de själva minsann har gått den enda sanna vägen. Men jag tycker TS skall göra som SaftMaja tipsade om, ringa till BVC, de brukar ha en rad olika tips som kan fungerar.

Vi hade samma problem som du har när vår son var i samma ålder som ditt barn är nu. Jag och min flickvän fick stå och vagga honom på nätterna tills våra ryggar skrek av smärta, ibland upp till 4 omgångar per natt. Visst fungerar det med nattammning som Ringblomma säger men vi tyckte att det bara var att skjuta upp problemet, samtidigt som min partner började känna sig som en nappflaska, och vi hade från barnmorskor och barnläkare fått höra att vår lilla pojk faktiskt var stor nog att inte behöva äta på nätterna. För oss fungerade det med vår alldeles egna variant på femminutersmetoden, jag hade hört om det, hade länge funderat om vi gjorde fel och bestämde att jag skulle göra ett försök. Jag struntade helt i hur många minuter det tog och hade honom i sin säng som stod alldeles intill sängen, satt där lugnt och stilla, sjöng inte och strök honom över magen och pannan. 10-15 minuter senare somnade han och för fösta gången sov vår lilla älskling en hel natt utan att vakna. Någon vecka senare slutade jag med att klappa honom och jag låg bara i sängen så han visste att jag var där. Efter ytterligar ett tag spelade det ingen roll om man stannade kvar där eller ej med honom. Felet vi gjorde var att jag tog hand om nattningen hela tiden i någon vecka vilket resulterade i att det blev lite bökigt för mamman att få honom att sova till en början. En regel vi själva satte upp var att han aldrig skulle gråta sig till sömns, då fick det hellre ta 30 minuter att natta honom.

Men som sagt, det här fungerade på oss inte nödvändigtvis för andra. Vi tyckte båda att Anna Wahlgren metoden verkar fruktansvärd samt att ammning till två års ålder en aningen obehagligt och konstigt, så som sagt alla åsikter går isär fast utan för den delen vara fel. Prata med BVC!