Formler, bevis, studier och kunskap?

Vet inte om rubriken blev dålig nu eller. Hur som haver, anta att en människa sitter och studerar matematik och fysik dagarna i ända, personen studerar inte för att bara klara en tenta och sedan glömma, utan personen studera för att kunna sakerna "för alltid" (i princip).
Finns det då någon gräns för hur mycket personen kan komma ihåg? När personen suttit tillräckligt länge och lär sig nya bevis osv, kommer då automatiskt dom gamla att glömmas bort? Och om så är fallet, tänk då att när man då börjar glömma bort vissa saker, så repeterar man dom sakerna igen för att då dom förhoppningsvis ska sitta fast längre?

Så, hur gör ni som läser för att det ska sitta i "för alltid", jag antar att man bör läsa kontinuerligt osv (inte som råplugga som just innan ett prov). Men med vilken frekvens så att säga.

En intressant sak till:
Ni som studerar matematik&fysik, klarar ni av att studera med musik etc, eller behöver ni knäpptyst?

Det du kommer komma ihåg "för alltid" är det som man kommer behöva i arbetslivet och det mest fundamentala.

Jag brukar lyssna på musik när jag pluggar, mest klassisk. Strauss är en favorit, Chopin också.

Jag tror att människan är kapabel till att komma ihåg mycket mer än vi kan föreställa oss. Läste i Vetenskapens värld att människan i genomsnitt endast utnyttjar 10% av din hjärnkapacitet. Så nog finns det utrymme för information alltid.

Sen har det (antar jag) också mycket med gener att göra, vissa har ju en fallenhet för att komma ihåg saker. Dessutom, som du säkert redan vet, om man finner något intressant har man betydligt lättare för att komma ihåg det. Personligen älskar jag historia och kopplar ganska enkelt mellan olika adelsmän, kungar, årtal och händelser som förlöpt genom historien.

Jag kan ha svårt med musik, och sitta och läsa en halvsida utan att informationen går in. Funkar bättre med instrumentalmusik.

Detta är en myt som borde ha dött ut vid det här laget.

om man som du skrev läser för att lära sig (och inte för att rapa upp utantill på nån tenta), så tror jag du kommer ihåg väldigt mycket! Grejen är att har du förstått så behöver du inte komma ihåg! Matte lär man sig inte utantill, man förstår det och då behöver man inte komma ihåg, eller så förstår man det inte.... Sen kan man ju diskutera vad kunskap är... jag hävdar att det man rapar upp utantill och sen glömmer inte har något med kunskap att göra.

Är du fokuserad på att läsa matte så kan det gå 20 låtar i stereon utan att du reagerar på att musiken är på... du kopplar bort det om du är koncentrerad på nåt annat...

Hjärnans direkta "förråd" för hur mycket man kan komma ihåg i form av formler, bevis, härledningar m.m. är mycket begränsat och som Giorgi säger är det man kan återge sådär direkt är väl det mest fundamentala. Däremot kan man inte påstå att något pluggande är "förgäves" eftersom allt det man en gång präntat in finns där djupt inne nånstans och det handlar mest om "access", dvs att komma åt det man har i minnet. Till sin hjälp har man läroböcker, formelsamlingar, formelböcker och andra uppslagsverk som hjälper en att "komma ihåg" ett ämne och lyckas med att behärska det med betydligt mindre möda än första gången man stötte på stoffet.

Även den mest inbitne matematikprofessorn kan omöjligt komma ihåg allt han lär sig i detalj utan måste konsultera sina böcker så snart han ställs inför ett problem som kräver djupgående kunskap inom ett område han inte sysslat alls med på åratal eller kanske t o m månader om det är riktigt svår och specifik kunskap han behöver.

Det är förmågan att kunna sätta sig in i saker och ting snarare än hur mycket man direkt kommer ihåg som avgör hur proffsig en tekniker eller forskare är.