Grabbens kompis utslängd, 16 år gammal.

I går kväll runt 8 ringde det på dörren och utanför stod en av grabbens kompisar som hade blitt slängd ut hemifrån, han är 16 år gammal........

Som VI känner han är han en ganska så lugn kille utan större problem, men självklart kan det finns massor av problem hemma som inte vi vet om.

Just nu ringde grabben från skolan och berättar att kompisen skall placeras på ungdomshem dryga 7 mil härifrån, tydligen till det att han kan få en lägenhet nånstans.
Detta innebär då att han missar skolan och i stort set all kontakt till kompisar stryker ju tror jag.

Min fråga är om vi som familj på något sätt kan hjälpa till eller om vi helt enkelt bara ska skita i det och låta det var?

Jag är mest inne på att han eventuellt kan få bo här (vi har massor av plats) men samtidigt tar det emot lite eftersom man, enligt min uppfattning i alla fall, inte bara slänger ut sin unge utan någon jävligt bra anledning.

Jag är extremt kluven här och behöver lite andra synpunkter.

hans mamma och pappa kanske söp massor så det vad typ därför dom slängde ut han. eller att han kanske skolkade och fick dåliga betyg?
jag tycker i alla fall att du ska låta han bo hos dig

Det första du ska göra är att ringa killens föräldrar och reda ut exakt vad som hänt, bedöma allvaret i hela situationen, om det det är en grej som kommer gå över eller om 'utkastningen' är permanent så att säga.

Det är ett väldigt stort steg att låta honom bo hos er.
Om ni efter ett tag upptäcker att det inte alls var någon bra idé så blir det svårt att svika honom genom att ni också slänger ut honom.

Ni kan väl börja med att försöka ta reda på varför han blev utslängd?

Ett alternativ är ju att ni erbjuder er att bli stödfamilj så att han kan komma till er på helger och så där.

Stödfamilj var en väldigt god idé. Är han din sons bästa vän eller väldigt nära borde han ju kunna få en fristad hos er redan nu...

Man slänger i varje fall inte ut sitt barn vid 16 års ålder utan anledning. Antingen är det han som är bråkig, eller så är det föräldrarna som misslyckats med uppgiften. Snoka lite och försök på reda på vad som är problemet !

Precis min tanke också, att det är ett stort steg menar jag.
Det där med stödfamilj var ingen dum idé, tack för den!

Till historien hör kanske att hans mamma är ganska sjuk och enligt honom blir hon "konstig" av all medicin hon tar, men han ville inte prata om det i går när han kom vilket jag förstår efter det han precis upplevt.

Vete fanken om det är en bra idé att ringa hans mamma och hennes kille.......
Jag blir så förbannad när nån behandlar sina ungar på det viset och då kanske man säger något dumt.

Då ska du absolut ringa kommunen och prata om ev. stödfamilj, förhoppningsvis tar de situationen på stort allvar och tar tag i det så fort som möjligt

Ta hem honom tills mamman blivit frisk och normal kanske? Eller är hon kroniskt psykiskt/fysiskt sjuk och måste ta mediciner jämnt? Det låter spontant som att mamman inte riktigt kan hantera en tonårsson i det skick hon är, dvs "konstig"? Fast killen kanske behöver nåt mer än nånstans att bo också, stöd från bup eller soc eller nåt? Men jag tycker nog att man ska försöka undvika att skicka iväg pojken, har en känsla av att allt bara blir ännu jobbigare då. Men som sagts tidigare, det bästa är väl att reda ut varför hon slängde ut honom. Sen kan det ju ha vart så att han gjort nåt litet men att morsan pga sin sjukdom har överreagerat. Lycka till!

Förresten...det blir spännande att se om nån 16årig kille startar en tråd med rubriken "Blev utslängd igår"

Spelar väl för fan mindre roll vad anledningen till det hela var, inte fan slänger man väl ut sin 16-åriga pojk bara sådär?

Men man måste ju fortfarande snacka med killens föräldrar och se vad fan som hänt egentligen

Föräldrarna är ju ansvariga tills grabben gått ut gymnasiet. Problemet måste uppdagas så att han kan få hjälp, och i sinom tid kanske bo hos er.

Tack än så länge för att ni svarat, mycket uppskattat ska ni veta!

Jag har försökt ringa kommunen men fick självklart inte svar på nån fråga, så nu får jag väl vänta tills grabben kommer hem från skolan för att få lite mer kött på benen om man säger så.

Ska även försöka kontakta hans familj under dagen för att kanske få till nån sorts "samarbete".
Jag vägrar tro att de helt och hållet skitar i han, så elaka kan fan ingen förälder var.....
Naivt det vet jag, men ändå....