"Kan inte ens gråta längre"

Man hör ibland, typ på film och sån skit men även i verkliga livet, att folk inte orkar eller kan gråta då de borde, exempelvis då någon dött eller liknande. (Eller att reagera med känslor överhuvudtaget, har själv reagerat med skratt vid en begravning exempelvis).

Jag undrar vad det beror på. Själv har jag enormt nära till gråt mer eller mindre konstant, apotekets reklam för hemleverans eller att jag ser en katt utomhus, vad fan som helst, men när jag i riktigt tunga ångestfyllda stunder som denna (inget drastiskt har hänt, är bara diagnostiserad med depression/ångest och har dåliga och bra dagar) är det antingen eller - våldsam hysterigråt eller som just nu total oförmåga att framkalla tårar. Jag har hulkat och haft mig och verkligen försökt gråta för jag vet att jag behöver det men jag kan helt enkelt inte.

Min anledning känner jag inte ens själv till även om jag har mycket att gråta över, eller inte gråta över. Har dock märkt genom perioder att jag blir mer och mer känslig för väldigt banala saker (typ 'Dog whisperer', söta sms och att mat är väldigt god) medan det som verkligen tär på mig och verkligen är skäl att gråta, exempelvis nuvarande extremt låga ångestfyllda tillstånd, blir svårare att reagera med tårar på. Kroppen skakar, käkarnar darrar, jag vill verkligen få ut det. Inget kommer.

Kan man "gråta slut" på något och, åtminstone under en period, inte vara förmögen att gråta över det?

Finns det någon fysiologisk förklaring till detta eller är det från person till person? Att det kan vara "från person till person" begriper även jag, jag bara undrar vilka förklaringar och exempel som finns gällande detta fenomen som jag säkerligen inte är ensam om.

Kan man gråta färdigt?

Tack, puss.

Gråt kommer ur känslor så skulle inte påstå att man kan gråta färdigt eller få slut på gråt. Ångest ger många fysiska symptom och leker med ens känslor men det är inget man blir gråtfärdig över.
Varför försöker du tvinga fram gråt? Om du känner dig gråtfärdig så gråt och då kommer det komma massa tårar, om inte, så vill/kan du inte gråta helt enkelt för du känner inte för att gråta även om du vill det. Men man kan inte tänka att man vill gråta det måste komma av sig själv.
Jag känner igen vissa saker, jag är oftast en kall person, som sällan gråter åt saker alla andra skulle gråta över, sen har jag haft perioder av ångest, då mina känslor vart instabila och då har jag kunnat börjar gråta så fort jag ser nån ledsen på tv.

Det kan även handla om olika försvarsmekanismer som bortträngning eller just humor. Jag har kunnat både skratta och gråta samtidigt, skratt är mycket ångestdämpande i jobbiga situationer.

Jag skulle behöva gråta ut riktigt. Är så vilsen och har så mycket hat/sorg innom mig, är väll därför jag mår dåligt. De värsta jag vet är att se ledsna människor, jag mår hellre dåligt än folk runt mig. Men jag kan inte gråta även om jag försöker

Att gråta är naturligt. Då är man i känslomässig balans med verkligheten.

Om man ser eller funderar på något som gör en upprörd då måste man ju gråta.

Om man inte kan göra det måste ju någonting vara fel.

En SS vakt i ett koncentrationsläger grät väl inte.

Kanske inte heller vissa element på FK när de ser lidande som de administrerar.

Ondskan förökar sig genom en överlägsen och övermäktig administration.

Det visste man redan 1933-1945. Men i Sverige har man inte kopplat det ännu.

Ibland när man blir upprörd men ingenting kommer ut, så kanske det beror på att man är för chockad.

Då måste man samla mod och göra någonting annat. Kroppsarbete är förmodligen en sinekur.

Kanske gå och göra ett arbete som är utomhus och där du har någon sorts kontakt med verkligheten, kanske som en observatör. Kanske dela ut direktreklam eller något. Då ser du ju hur Sverige ser ut. Hundratals lägenheter eller bostäder passerar revy utan att du behöver prata eller gå i diskussion.

Du ser att många bor i andrahand. Många lever i blandade familjer, en svensk en utlänning. Vissa tar hand om det lilla de har, ett palats i en skokartong i koncentrationslägret. En annan har gett upp och lever i den misär hans verklighet egentligen är.

Du rensar hjärnan.

Sedan kan du gå tillbaka till det som gjort dig upprörd. Då kanske du kan resonera bättre.

Då kanske tårarna kommer.

Per
www.fritidspartiet.se