Denna tråden kan ju inte tillåtas dö - det är intressant att läsa om hur olika människor ser på begravningar och ett eventuellt liv efter döden.
Själv vill jag nog bli kremerad och strödd i havet. Gillar inte tanken att min fysiska existens för alltid ska tillägnas en enda plats, för jag tycker inte det gör en rättvisa på något sätt. Måhända kommer jag att ändra uppfattning när jag åldras, men i dagsläget är det ugnen som gäller.
jag är en sån där människa som alltid skrämmer upp mig själv för minsta lilla så jag är jätterädd att de liksom bara ska tro att jag är död då jag egentligen är medvetslös eller så och sen bli levande begravd eller vakna upp i en ugn.
men då jag trots allt ändå kommer dö en dag så vill jag bli begravd samtidigt som min sambo. vi har redan nu planerat att ta ett gemensamt självmord när vi blir runt sjuttio och börjar bli sjuka för att ingen ska behöva lämnas kvar utan den andra.
skulle kunna tänka mig att hälften av askan strös ut i havet så att vågorna får gunga mig i min sista vila och att resten av askan hamnar på kyrkogården.
dock har jag otrolig dödsångest och rädsla för att dö så vågar inte tänka på det när jag är så pass ung som 18-23 fortfarande.
Kremering låter bra. Tanken på att ruttna i en kista och bli föda åt nedbrytare låter inte så roligt (fast då är man död, så det spelar det egentligen ingen roll).
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
