Vilka röstar egentligen på Vänsterpartiet?

Vänstern har väl inte egentligen "akademiker" utan folk som pluggat väldigt längre till saker som är väldigt meningslösa - och således är beroende av bidrag. Typ kulturvetare och genusforskare.

Beror väl på om man tycker detta är akademiker, jag ser det mer som professionella bidragstagare

Sånt jävla bullshit.
Jag är medelklass, har hus, bil, utbildning och ett bra jobb.
Och jag röstar vänster.
De flesta jag känner som röstar på VP är som jag.

Och varför gör du det om man får fråga?

vänsterpartiet drar med sej okunniga också

Dom som ogillar att allt privatiseras

Dom som vill ta bort trupperna i irak

Dom som tror att kvinnors rättighet måste komma fram snabbare

Såna som är åt vänster hållet men tycker att sossarna har för mycket byråkrati.

Vänsterextremister som vet att deras favorit parti ändå inte kommer komma in i riksdagen.

Dom som jobbar på den offentliga sektorn.

Jag lär ju rösta på dom eller miljöpartiet.

Det mest drivande hos vänstermänniskor är ju avundsjuka, missunnsamhet och bitterhet över sina egna tillkortakommanden. Så den typen av människor är det som är vänster.

Håller med dig i mångt och mycket, skulle dock byta ut ordet "intelligenta" mot "intellektuella". Grupp 2 tenderar också att rösta på (mp). De inom grupp 2 brukar också ofta leva precis tvärtom såsom deras ideologier föreskriver.

- - -

Tror faktiskt många vänstersympatisörer inte är särskilt avundsjuka. En del röstar på (s) bara för att deras föräldrar gjorde det, denna grupp håller dock sakteligen på att dö ut. Sedan finns det en stor grupp irrationella, hycklande personer som drivs av ett dåligt samvete (dvs vill inför sig själva framstå som goda människor utan att lyfta ett finger) . De tenderar att haka på den tidstypiska trenden och är "solidariska" feminister, klimatpaternalister, kosmopoliter och "rättvisedistributörer".

Skulle nog säga att det nya "bitterpartiet" är sd; därmed inte sagt att bittra personer utgör en signifikant andel av sd:s väljarbas.

Folkpartiet skall vara det mest utbildade i genomsnitt. Finns mången boksmart statsvetare som har uttryckt detta genom att "om alla vore välutbildade så hade Fp varit det största partiet". Tja..

Jag har sällan träffat vänsterpartister som har någon riktig erfarenhet av kroppsarbetesjobb? De flesta som jag har träffat (!) är kulturvänster, akademikervänster eller allmänn medelklass som aldrig ger upp tanken på att de är arbetarklass även om de aldrig har kunnat klassas som detta. Lika mycket sparka uppåt (de som tjänar mer eller kan kategoriseras som arbetsgivare/dylikt oavsett ekonomi) som förakt nedåt rent praktiskt (omedvetenhet, brist på bildning etc).

Har jävligt svårt för de flesta av dessa.. Antingen så blir de hycklare som jag ser det, eller saknar en uppfattning om hårt arbete som jag uppfattar som snobbig, eller så missar man/ursäktar ofta det enorma och grymma förtryck som kommunistblock har utverkat.

Många av de vänstermänniskor som gillade Schyman före Persson kunde jag däremot uppfatta mer som humanister med annorlunda verklighetsuppfattning/åsikter än jag själv. Men Ohly-vänstern (de som är kvar) känns oacceptabla allt som oftast. På samma sätt som ND känns oacceptabla. Slirar på demokratin tycker jag.

Grupp 1: "Radikal" arbetarklass på industriorter som ser vänsterpartiet som "sossarna var förr".

Grupp 2: "Radikal" medelklass som ofta jobbar i kultursektorn (till stor del kommunal eller statlig). Ofta relativt välutbildade med normala inkomster boende i bostadsrätt på Södermalm. Kallas även finvänstern, kulturvänstern eller salongsbolsjeviker.

Någon med bildningskomplex som tog åt sig? Helt jävla OT...


Varför är det "finare" för dessa människor att vara arbetarklass snarare än medelklass, trots att de aldrig kroppsarbetat, varit fattiga eller utan jobb, tror ni?

Av de jag har träffat så verkar det ofta röra sig om antingen ett välfärdskomplex blandat med ett dåligt samvete över specifika uppfattade orättvisor som upplevs (ibland korrekt ibland för mig obegripligt).

Det sitter ju djupt för de flesta svenskar att man måste ha en arbetar-cred för att få uttala sig eller kämpa mot något?

Ibland får man ju också tycka att det i denna gruppen verkar saknas en updaterad bild av hur tex en egenföretagare och en chefs verklighet ser ut? Den rätt magstarka relativismen har jag också svårt för (jag blir förtryckt av min chef som är rektor på mitt universitet, precis som en fattig arbetare i Brasilien blir av sin chef ungefär.. ). Inte riktigt jämförbart kanske..

Kortklippta kvinnor med glasögon, verkar det som.