Följande story får jag och en vän höra, när vi sätter oss och tar en pizza & öl efter ett jobb på en vanlig pizzeria i ett samhälle utanför Borås nu i höstas. Jag hittade den här tråden för ett tag sedan och mindes vad jag hört. Jag skall nu försöka återge den så gott det går. Eventuella felaktigheter kan förekomma. Min vän som var med mig har korrekturläst och rättat det han ansett varit fel.
--- --- ---
Bakgrund
Vi kommer in på en pizzeria i detta samhälle, jag beställer en Batman + Falcon och polaren tar nog en kebabrulle och någon läsk, har jag för mig. Vi sätter oss vid ett fyrasitsbord och kollar på Family Guy på pizzerians tv. Några minuter senare kommer det in en man på pizzerian, iklädd jeansjacka och någon keps i blått. Han är mager, kanske 170 cm lång och skäggstubb i ett halvrynkigt ansikte. Stor näsa hade han med. Hu som helst så köper han en öl (han verkar lätt berusad), svänger om och hälsar gladeligen på oss och presenterar sig som Erik. Han frågar om han får slå sig ner och vi brukar inte vara blyga av oss att tala med folk så det får han. Vi ströpratar lite, jobb, damer, hästar etc. Sedan får han syn på min kompis ring (min vän är väl något av en "smygrockare" och har en del dödskalleatiraljer) som liknar en fantomenring man kan hitta i leksaksautomater, ungefär. Erik skrattar lite lätt och kommer då in på ämnet AR. Jag som har hört lite rykten förut, går intresserat in i diskussionen. Min vän sade i efterhand att han aldrig hört om AR (han kommer från Linköping så det är väl förståeligt) men var ändå intresserad. Efter lite strösnack om detta bestämmer sig denne Erik för att avslöja att han minsann är medlem i denna förening. Då frågade jag skämtsamt om han brukade supa med dessa ungdomar och springa naken i skogen (eller något, skämtsamt liknande
)
Han skrattade väl åt det, men sen frågade han om vi ville höra hela historien om AR, då han förstod att jag hört en del rykten. Vi käkade under tiden och bjöd honom även på en öl eller två.
--- --- ---
Detta är (återgivet som vi minns) vad Erik berättade:
AR är inte alls vad de flesta tror och talar om.
För det första är det ingen sekt, klubb eller knappt en förening. Bokstäverna är en förkortning för "Arkiv & Registrering" och grundades troligen av denne man som kallade sig Karling. Det är inte känt exakt när det hela kom till, men för ca 140 år sedan (plus minus tio) och då Borås stod starkt inom textilindustrin, beslöt sig ett flertal ingenjörer, affärsmän och "studenter" (som studenter var på den tiden, inte gymnasister som idag) för att "Registrera, insamla och arkivera aktuella händelser och förändringar av sådan typ att de i framtiden skola utgöra intresse i form av kulturarv och bevis för stadens utveckling genom decennierna för framtidens generationer." Och det är egentligen vad det hela handlar om.
AR var från början en "öppen grupp" där i stort sett vem som helst som hade något att bidra med, samlades någon gång om året. Där visade man upp skisser, ritningar, tidiga fotografier, tavlor, små objekt av symboliskt värde (bultar, skruvar, tegelstenar och annat som suttit i någon viktig byggnad/konstruktion). Om majoriteten fann att dessa objekt "var av uppenbart intresse för framtidens minne", skänktes detta objekt in till AR, ibland mot en liten summa pengar.
Gruppen hade från början ingen knytning till Teknis, som då hette Tekniska Elementarskolan, ej heller officiellt till staden eller några myndigheter, utan var i stort sett som en öppen sammankomst. Det visade sig dock redan efter några år, att det blev svårt för en öppen skara människor att hantera den stora mängd material och säkra detta för framtiden. Man bildade då föreningen "Arkiv & Registrering", med styrelse, kassa och hela rubbet. Efter några år fick staden upp intresset för syftet, och började skänka föreningen lite pengar, nog för att kunna införskaffa en enkel lokal som magasin.
Då industrialismen klingade av och nittonhundratalet började på allvar minskade av någon anledning intresset för AR. Kanske på grund av att staden själva börjat arbeta för att bevara sitt kulturminne. Då Teknis var den skola som utbildade ingenjörer lokalt, och dessa under hela föreningens livstid utgjort en stor andel, blev AR mer och mer förknippat med skolan, då både studenter och utexaminerade ingenjörer deltog i föreningen. Observera att vid denna tid fanns det inga som helst oklarheter eller "hemligheter" med föreningen, den var lika öppen och "mystiskt" som din närmsta ICA butik.
Runt 1940-talet hade föreningen en avsevärd mängd material, från ca 1830-talet och framåt, som samlats in, och planerna på att öppna "Museet - Borås Industrihistoria" kläcktes. Föreningen sökte sig till potentiella finansiärer, men överallt var det vaga beslut. Själva hade man inga inkomster förutom ideella avgifter från medlemmar. Föreningen växte aldrig till sig mer efter denna punkt, utan tros snarare vara i samma storlek idag. Det blev aldrig något museum.
I motsats till vad folk tror så är "Arkiv & Registrering" idag fortfarande en förening, utan någon större aktivitet. Bland medlemmarna finns både kvinnor och män, gamla som unga, i Borås och utanför. Man har inga fler sammankomster än de som krävs av en förening, årsmöte och stormöte etc. I dag har man flera olika "magasin", i små och stora format, många i privata källarförråd och annat, där man förvarar sina tingestar. Man har aldrig haft något publikt intresse. Därför finns ingen hemsida, inga tidningsartiklar eller annat. Det enda viktiga för föreningen idag är att fortsätta samla in material och hitta några få medlemmar som kan driva den vidare. Dessa rekryteras med ett enkelt brev på posten till folk i lämpliga positioner (bygg, museum, kulturbranscher etc) i lokalområdet, där dessa ombeds betala en årlig medlemsavgift samt då och då lämna in ett bidrag till "arkivet". Inget som helst hemligt eller ens i ögonfallande.
Så, var kommer då hela den här "AR äter barn i skogen", "AR står för Arisk Ras", "De dricker blodblandat vin och har en grotta full med dödskallar under Teknis" - grejen? Ganska simpelt; man har gjort det till en grej. Då Teknis fortfarande är Teknis, försöker man av tradition att rekrytera några unga medlemmar därifrån då och då, för att nya generationer ska kunna driva arkiven vidare. Dessa "ungdomar" tyckte förstås att det hela var trist, lamt och inte det minsta häftigt, så någon gång här skapade man sig sin profil gentemot skolan. Vi kan dra likheten men att "Om du är med i Olgas Kaffeklubb för pensionärer, är 18 år, och tycker om det, få det då att framstå som att den klubben i själva verket slaktar barn i skogen och lyssnar på Hårdrock, och alla kommer att avguda er"
. Ja, ni förstår säkert. Man har alltså fått det att framstå som något det inte är, och vunnit en fin bonus på det. Man skapade sedan de berömda "dödskalleringarna" (som dessa ungdomar själva ordnat med och tillverkat i massvis, i olika storlekar för billiga pengar) med initialerna AR och kom överens om att hålla knäpptyst om föreningen och sig själva, och således låta ryktet brinna och elden föda sig själv med alla nyfikna konspiratörer. Och där ser man vad kanske 50 år har gjort.
Men "Arkiv & Registrering" är vad det alltid har varit, och fortsätter att göra vad de alltid gjort. Frågan man egentligen bör ställa sig är väl kanske varför föreningen är så död som den är, men troligen för att det mest sitter gamla människor i styrelsen och inte har ambition och ork att ta något initiativ, som att försöka förverkliga den där museedrömmen, till exempel.
Hur som, för de som gillar byggnads- och industrihistoria, kan det säkert finnas alla möjliga skatter i AR:s arkiv. Knappast guld och ädelstenar för gemene man, men för dem med ovanstående intresse, som sagt.
--- --- ---
Det är (tydligen) vad AR är. Det är som sagt inte min historia, och jag kan inte lova att jag återgett samtliga meningar korrekt, men jag har gjort mitt bästa för att återge berättelsen, och min vän har rättat det han funnit felaktigt. Kanske är detta ren och skär lögn från denne Eriks sida, men jag finner storyn ganska logisk och trolig. Jag har själv inte vuxit upp i Borås, inte gått på någon gymnasieskola där, men har arbetat en del i staden senare, och fått träffa lite olika människor med historier om AR och andra "legender". Hoppas det är till någon nytta för er.
Och för att förtydliga, så vet jag inte vem denne Erik är, bara att han var i 50-årsåldern, troligtvis bodde i byn och han sade sig vara med i "Arkiv & Registrering". Han berättade inte för oss om var något av föreningens arkiv låg (dumma som vi var frågade vi inte heller). Vi vet heller inte vad han hette i efternamn.
Förlåt för ett jävligt långt inlägg, men kände att om jag skulle berätta detta, så skulle jag berätta hela storyn. Hoppas det är till gagn för någon.
Alltså ärligt talat - det är en gymnasieskola. Hur kan man vara stolt över den och hur kan NI intressera er av den
