Subjektiv eller Objektiv tidningsartikel?

Det finns mängder med saker som är objektiva. Så, jo, svaret på frågan om någonting alls kan vara det, är, att det finns, och det finns i överflöd.


Du måste förstå vad jag menade. Jag menade att objektivitet i den meningen som du använde det är en chimär. Men jag har ju inte sagt att det är någonting dåligt att, exempelvis i en skolbok, ta upp olika sidor av en viss sak. Allt jag sa var att det inte finns något sådant som objektivitet i den meningen. Jag skulle vilja påstå att det är ett milt missbruk av ordet, på ungefär samma sätt som att säga att tomrummet i rymden är ett exempel på intet.

Du kan säkert mäta viljan till ett "objektivt" förhållningssätt, men det är ju inte att att mäta ifall produkten som kommer ur denna vilja uppnår det. Faktum är att det finns ingen avgörbarhet vad som spelar in eller inte, därför kan inte något sådant vara objektivt utav den anledningen att antalet relevanta saker att ta upp rör sig mot oändligheten.

En approximativ objektivitet är en motsägelse. Om något är objektivt, så, är det finalt just detta. Att använda begreppet objektivitet på ett sådant sätt är att lura sig själv och andra.

Vad du talar om är egentligen mer något liknande intellektuell hederlighet. Att man inte medvetet bedrar med sin argumentation, exempelvis genom att utesluta argument som man vet skulle kunna ses som kraftfulla mot de egna argumenten som man presenterar. Intellektuell hederlighet är givetvis någonting bra, så, att du inte tror att jag menar annat.

Jag anser att strävan efter en objektiv hållning ingår som delmängd i intellektuell hederlighet.

Man borde givetvis aldrig säga att en artikel är objektiv och en annan inte utan man borde uttrycka sig så att en artikel är mer objektiv än en annan om man ska vara noga. Det är ju detta vi menar med objektivitet och det var alla överens om tills för 15 år sedan när postmodernistiska vänstern började härja inom medierna.

Mmm, ok. Beakta vilket bruk av begreppet objektivitet vi talar om här: "Man kan inte vara objektiv, i den meningen att man tar allt relevant i beaktning, för, det finns ingen avgränsning för vad som är värt att ta i beaktning."

I den meningen att objektivitet är att vara "fair and balanced" så att säga.

För egen del spelar det inte så stor roll för mig att acceptera ett sådant missbruk av begreppet därför att t ex journalistkåren använder det, det står i läroplaner, eller liknande.

Bättre då att säga att so and so är inte fair and balanced, än att missbruka ett så extremt viktigt begrepp som objektivitet. Den här skolboken är fair and balanced, den här artikeln är ett exempel på intellektuell hederlighet, osv.


I den andra, bättre och mer korrekta, användningen av begreppet kan man perfectly fine uttrycka mängder med objektiva utsagor.

TS tackar för alla svar! Nu har jag fått en djupare förståelse tack vare de olika aspekter ni fört fram. Mycket intressanta tankar, minst sagt.

Nu kan jag skriva klart arbetet

Ni talar en del om argument, tycker ni att hans argument är hållbara? Vilka argument skulle ställa honom mot väggen? Jag har svårt att se det eftersom jag har en existentialistisk människosyn

Som i stort sett allt inom filosofi så blir det en intressant diskussion som i grunden handlar om olika definitioner av ord. Vi har olika syn på vad objektivitet är. Jag tycker inte att det finns någonting i sanning objektivt som kan observeras. För mig är det ett ouppnåeligt ideal mot vilket man konstant ska sträva.

Eftersom jag inte har din atomiska syn på objektivitet tycker jag inte att ett objektivt förhållningssätt om subjektiva ämnen är en chimär. Det är ett redskap som kan appliceras på även moraliska frågor av den orsaken att ett objektivt förhållningssätt är centralt för optimalt bruk av det mänskliga förnuftet. Därmed inte sagt att det är den enda som bestämmer moraliska frågor, givetvis.

Jag tycker att det är en bra debattartikel - den tar upp tänkvärda saker som inte kunde ha yttrats i mainstream media på 90-talet.

Det man kan ta upp som argument bland annat varför klara direktiv från en religion skulle vara sämre än direktiv från regering/samhälle/media.

Alltså, du kan ju använda ett ord, ett uttryck, och frånkoppla det från det begrepp som är dess mening. Du kan använda uttrycket "objektivitet" och mena "fair and balanced", all fine and dandy. Ingen äger språket. Men vi vill gärna förstå varandra, därför är det gott att försöka hålla sig till konventioner.

I filosofi innebär objektivitet ungefär det här:

"In philosophy, an objective fact means a truth that remains true everywhere, independently of human thought or feelings. For instance, it is true always and everywhere that 'in base 10, 2 plus 2 equals 4'. A subjective fact is one that is only true under certain conditions, at certain times, in certain places, or for certain people." - http://en.wikipedia.org/wiki/Objectivity_%28philosophy%29

(Du ser hur objektivitet är finalt?)

Därför tycker jag att det blir lite olustigt när man förväxlar detta med exempelvis journalistikens användande av uttrycket objektivitet:

"Objectivity is a significant principle of journalistic professionalism. Journalistic objectivity can refer to fairness, disinterestedness, factuality, and nonpartisanship, but most often encompasses all of these qualities." - http://en.wikipedia.org/wiki/Objectivity_%28journalism%29


Det som en journalist talar om när han använder uttrycket objektivitet är alltså av en helt annan betydelse, och det är ett väldigt förvrängt sätt att använda uttrycket. Det ger upphov till en mängd missförstånd eftersom uttrycket antar olika former hela tiden när det diskuteras. Det skapar förvirring när man använder ett uttryck men använder det för att referera till två helt olika begrepp, som dessutom är sinsemellan motsägelsefulla. I en filosofisk diskussion, for the sake of understanding, så, anser jag att det är till nytta att dess vanligare betydelse har företräde.


Jag har inte sagt att "din atomiska syn på objektivitet tycker jag inte att ett objektivt förhållningssätt om subjektiva ämnen är en chimär". Vad jag har sagt är att det användande av objektivitet är omöjligt när det gäller vilket ämne som helst. Det spelar ingen roll om en artikelförfattare tar upp aborter, gettierproblemet, eller politisk teori. I alla dessa fall går det inte att vara objektiv i den meningen eftersom vad som ska anses relevant eller inte närmar sig oändligheten. Därför kan man inte ens närma sig till att vara objektiv. Vi kan däremot utifrån konventioner, baserade på etik, praktika, teorier, osv, försöka bedöma huruvida något är fair and balanced eller intellektuellt hederligt, eller what not. Det är därför en fysiker inte behöver ta upp religiösa invändningar i sina artiklar - det följer inte praktika, teori osv, och ändå kan det med enkelhet vara intellektuellt hederligt, men aldrig att han kan skriva en artikel som ska ta alla åsikter i beaktning, för det är omöjligt då det gränsar till oändligheten.

Jag förstår inte varför det är så självklart att man ska använda sig av den filosofiska definitionen när det gäller en debattartikel? Har jag någonsin sagt att jag använder den traditionella filosofiska definitionen av objektiv? Tvärtom inser jag vikten av olika definitioner och antar inte att alla menar samma sak, det är knappast förväxling, det är att acceptera verkligheten.

Det skulle i så fall vara för att diskussionen förs i filosofiforumet som man skulle anta att vi har samma definition. Nu har vi inte det. Men det är väl ingenting att bli direkt olustig och illa berörd över...Jag är naturvetare, inte filosof, ingenting kan få mig att vilja utesluta ordet objektivitet från empiriska undersökningar, trots att jag vet att man inte kan uppnå den objektivitet som kan uppnås i ett slutet, logiskt, system. Skulle jag skriva en filosifisk avhandling (och då inte vetenskapsfilosofisk) så har du rätt i att jag det skulle vara mindre accepterat. Men nu är det inte en filosofisk avhandling utan en diskussion om en debattartikel i filosofiforumet.

A -> B, logiskt uttalande --> objektivt i den striktaste av ordets betydelse. Detta är inte observerbar i empirisk mening, utan bestämd, oföränderlig.

"Jorden är rund", empiriskt uttalande --> uttalanden av empirisk natur ska innehålla referenser, jämförelser eller dylikt för att kunna anses vara "objektiv" i en naturvetenskaplig mening. Empiriska uttalanden ska innefattas i ett system som har den logiska modellen som förebild. I den ultimata världen skulle alla empiriska uttalanden stämma med varandra, vi skulle veta allt och därför vara så nära ren objektivitet som vi kan vara givet ett empiriskt system. Men vi kan likväl aldrig uppnå logisk objektivitet eftersom vi måste förlita oss på våra sinnen.

"Mord är fel", moraliskt uttalande ---> subjekivt (anser vissa, inklusiva jag), men det är ändå ofta baserat på vissa empiriska iakttagelser och innefattar ofta en världsbild som man kan utsätta för tester och därför kan det diskuteras utifrån ett "naturvetenskapsobjektivt" sätt.

Kort sagt, inom vetenskap (och vetenskapsteori) definieras objektivitet av att ha en distanserad, neutral, opartisk relation till studieobjektet. Jag är rätt såld på den definitionen och håller mig till den.

Jag är inte illa berörd.


Det är lite som tvisten mellan Grekland och F.Y.R.O.M. om makedonska begreppet. Surely är det ena mindre förvirrat än det andra.

Nåväl. Jag har väl heller inte sagt att du använder den definitionen av objektivitet. Därför var det första jag skrev också ett "Aha!", då jag omedelbart insåg, att, du just inte gjorde det.

Vad jag syftade på med förväxling är ungefär samma som makedonier. Svårligen är F.Y.R.O.M.s invånare makedonier i egentlig mening. Men landets fortsatta val av användande av just detta lends it an air av att det just är så. Man kan därför växla i betydelse i diskussioner när så krävs för att undslippa fällor. Jag menar såhär, objektivitet är ett starkt ord, men i exempelvis den journalistiska användningen är det mycket svagt, då är det viktigt att inte missta sig här. En allergi utvecklar sig lätt här om man stött på social konstruktionistiska artiklar, där det ofta är så att det råder förvirring vad som är social konstruerat, och där det mer uppseendeväckande är starkare och det mer triviala svagare. Nu visar det sig ofta att social konstruktionisten ofta menar att det är det svaga, men gör inga egentliga försök att undvika att folk tror att det är det starka. Märk väl, att, det inte är vad jag säger att du har gjort här, tvärtom, var jag som sagt redan från början helt på det klara med vad du menade - jag har försökt försäkra mig om att du och andra vet vad jag menade, men vad du menat har jag förstått.


Det finns en anledning till att man gärna använder ordet objektiv, även för fysiker, för det är ett mycket starkt ord. Den journalistiska användningen av det, och detta kan man läsa i wikin, kommer sig av kulturella strömningar för att låna viss trovärdighet. Riktigt så illa är det inte för naturvetare. Ändå, påstår jag, är en objektivitet i sådan mening omöjlig, t o m att ens närma sig, p g a att det närmar sig oändligheten (i vetenskaparens fall som invändingar i samma anda som skeptikern tvivlar eftersom labassistenten bar röda strumpor under provtillfället), och därmed vill jag säga att det är ett onödigt bruk. Vi skulle kunna säga precis samma sak som en vetenskapare säger om objektivitet i forskning men med ett annat uttryck, vilket hade klargjort vissa saker.

Så, det är alltså i princip två saker som jag säger här, en om klargörande av begrepp, och, den andra i påpekandet av en intern motsägelse.


Men visst, vetenskapare kan gärna få fortsätta använda ordet och mena ett helt annat begrepp. Jag kan också fortsätta använda begreppet intet för att beskriva tomrummet. Men, jag ser inte fördelen i det. Tyvärr. Men återigen, ingen äger språket, jag är bara intresserad av att vi förstår varandra.