Bostadsbubbla i Sverige?

Ingen bubbla och inget ras

Ni tycks använda begreppet "bubbla" om allt som är högt prissatt. Om den höga prissättningen beror på behov/efterfrågan (att bo), bristande tillgång (det byggs för lite där folk vill bo) så är det ju givet att priserna är höga. Att det finansieras med krediter är ju inte konstigt, en bostad i centrala Stockholm har i många fall stått där i närmare 100 år och kommer stå där minst 100 år till. Du lånar för den tid du bor där, inte för hela boendets existens.

Vi kan konstatera att det inte kommit något ras. Färre affärer görs, fler lägenheter ligger ute. Men säljarna vill inte sälja, precis som jag tidigare skrivit. Och så länge de har råd att inte sälja, så är det helt och hållet upp till dem om de vill gå ner i pris eller inte. Uppenbarligen väljer de att inte göra det. Sålunda är tillgången på bostäder till 10% rabatt nästan obefintliga.

Tillbaka till det här med behov/efterfrågan och tillgång… Det gäller givetvis inte överallt. Att hus på vissa order faller i pris är inte konstigt. Det finns gott om plats att bygga nya hus, och tillströmningen av folk är inte enorm. Ser vi på Spanien och USA, så handlade det största prisfallet om hus som byggts i massor under "rushen". På ställen som ingen ville bo. Nu står de tomma. Ser du på centrala tätorter som Manhattan och centrala Madrid, så har ju bostadspriserna knappast "kollapsat".

Ni kan fortsätta hoppas och tro att Stockholms bostadsmarknad går åt helvete, men jag har svårt att se vad ni bygger dessa antaganden på annat än spekulation om att "folk i Stockholm inte har råd med sitt boende". Varför vi nu inte skulle ha det…

Bra!
Dock har din jämförande om att det är självklart att man lånar för bostaden då den kommer att stå där i 100 år till och har stått där i 100 år inget med saken att göra.
hade man köpt för hela existensen av boendet hade ju lånet varit större...?

Du slog huvudet på spiken!

Så länge man behåller jobbet och håller sig frisk är det inga problem. Därför är det tur för Stockholms bostadsmarknad att stockholmare är guds gåva till världen och aldrig råkar ut för något oförutsägbart negativt. Därför kommer de alltid ha råd med sitt boende och aldrig tvingas sälja med rejäl förlust som många andra icke-stockholmare, som råkar ut för en sjukdom eller annan olycka, kan komma att behöva göra när ingen längre kan eller vill låna pengar som de aldrig kommer kunna betala tillbaka om ingen annan kan låna minst lika mycket.

Däremot kommer resten av Sverige självklart få känna av en rejäl kris och boprisfall. För vi är bara vanliga dödliga som inte kommer ha råd att bo kvar när vi blir uppsagda och sjuka. Det kommer inte heller finnas någon som har råd att köpa våra bostäder till dagens priser, därför väntar 20 år av amortering på blancolån i en hyresrätt för 80% av befolkningen.

Eh, nä du köper rent tekniskt bostaden för hela existensen, det är bara det att du kommer sälja den efter ett tag om inte du låter den gå i arv. Men det finns ingen tidsbegränsning när man köper vare sig bostadsrätt eller villa.

Ptja visst. Jag vet verkligen inte vad han menade där. Jag tänkte mig till exempel att han menade om man levde i en evighet/300 år så skulle ju värdet nog vara lite högre om man ser utifrån vad man får av en bostad.
Men det är just det, som jag nämnde så verkar det inte spela en roll att vissa bostäder är äldre och behöver renoveras, priserna går upp ändå centralt för att urbanisering och spekulation har sån överhand jämfört med sånna "jordliga" ting.

Så för att ha skrivit en mycket bra post i övrigt så borde nog Oaiki förklara djupare vad han menade med just den delen. Inte för att det spelar en stor roll. I övrigt slog han som sagt "huvudet på spiken"

Saken är den att det finns folk. Många har tjänat grova pengar sedan marknaden fått ett större svängrum. Även om man bortser från det här så har som sagt bopriserna inte ökat mer än 50% jämfört med lönerna. Håller man en låg ränta och lyckas pressa åt bankerna så kan priserna mycket väl vara stabila och fortsätta att öka med minst konsumentindex. I alla fall i städer med tillväxt.

Suck, att du aldrig ger dig. Du har skrivit samma sak i ett år minst, ju.
Boprisbubblan är tydlig om man jämför prisutvecklingen med t.ex. folks disponibla inkomster. Sedan 1996 har bostadspriserna dragit iväg på ett sätt som saknar motstycke åtminstone de senaste hundra åren.
Vi befinner oss mitt i raset, just nu. Det är bara det att bostadspriser rör sig lååångsamt, så du har inte förstått det själv. Men ca 5-15% ned sedan toppnoteringen 2011 är ett ras. Historien visar oss att det lär dröja minst 1-2 år till innan prisfallet stoppar upp, och på den tiden kommer priserna alltså att ha sjunkit med flera tiotals procent.

Jag bor själv i centrala Stockholm, men lyckligtvis i ett modernt hus. Att flytta in i en 100 år gammal kåk lockar mig inte speciellt, på det personliga planet är det saker som trånga hissar, konstiga vinklar och vrår, dragiga fönster, dålig ljudisolering, otillgängliga soprum och uråldrigt kablage som avskräcker. Men för att de här husen ska stå i 100 år till som du skriver kommer det att krävas ständigt ökande insatser för underhåll och reparationer, för att inte tala om moderniseringar. Det betyder ökade kostnader för bostadsrättsföreningarna och de boende. Alltså är det inte så mycket den tekniska livslängden som är viktig, utan framför allt den ekonomiska livslängden. Hur mycket blir din lägenhet värd om avgiften har fördubblats, räknat som inflationsjusterade belopp?

Det innebär inte att det är en bubbla och verklingen inte att den spricker. Har hushållen pallat trycket hitills kan de fortsätta att palla samma tryck.
Så länge lönerna fortsätter att öka och räntorna är låga och andra faktorer stabila så finns det ingen anledning till att den så kallade bubblan spricker. Börjar vi pressa löner ner och räntan uppåt så kommer ett helvete att braka loss.

Låt oss komma ihåg vad som fick hela skiten i svängning: Finanskrisen.
Återigen, bo-index har presterat bättre under finanskrisen är börsindex, detta trots att börsindex presterat bättre än bo-index eller lika bra under tillväxttiden.

Smaken är tydligen som baken, för där håller jag inte med dig alls. Jag är klart osäker på vart marknaden är på väg så där tänker jag inte argumentera, men just skillnaden gamla/nya fastigheter är jag av precis motsatt åsikt.

Den absolut främsta anledningen till att jag bor i en sekelskifteskåk (och därtill på vinden) är just att det inte är tråkiga fyrkantiga rum utan detaljer och med låg takhöjd. Jag skulle vantrivas så in i h-vete i allting från 50-talet och framåt (30-40-tal är inte heller nån favorit, men det funkar).

Vad gäller ljudisolering har jag aldrig bott så tyst som nu, och ju nyare jag bott desto mer har det låtit. Sekelskifteskåkar är förbaskat välbyggda, med tjocka väggar och golv, medans t.ex 80-talshus ofta är rena fuskbyggena med konstiga matriel som bär stomljud och läcker (ljud) som såll, och mycket bättre är det inte vid senare byggen heller. Det enda jag kan hålla med om är små hissar, men det är mest en issue just vid flytt (jag tänker inte flytta en gång till utan att anlita flyttfirma om man säger så).

Många äldre fastigheter är dessutom väldigt välskötta, särskilt om det är en BRF som varit med ett tag (särskilt de med butiker i bottenplan vars hyror finansierar underhållet åt föreningen). Jag är övertygad om att sekelskiftesfastigheterna kommer stå kvar och vara i gott skick om 100 år till, medans en rätt bra del av allt som är byggt 1960-nutid kommer att vara rivet och ersatt långt innan dess.

Det är just detta som är det stora problemet. Med minskat utrymme för konsumtion (genom högre boendekostnader) minskar omsättningen på varor och tjänster, vilket gör att arbetslösheten ökar. Med ökande arbetslöshet och ökande befolkning så lutar det emot sänkta löner då allt fler kommer tävla om jobben.

Bankernas lån som förmedlas vidare till kunderna bygger på lån från bl.a. bostadsobligationer där bostädernas nuvarande värdering är som säkerhet för att bankerna ska kunna hålla kvar låga räntor. En för stor nedgång gör att bankerna måste låna till högre ränta och gissa vilka som får ta över den ränteökningen sedan.

Vårt enda hopp är Super Mario som trycker mer pengar och köper upp allas skulder.

"Pga. detta kan vi redan om fem år ha statsobligationsräntor över 10%"

http://www.borstjanaren.se/borst/borstArticleDetails/article_id/8194

Om det blir som Göran på börstjänaren tror, så kan det nog bli en rejäl krasch!

Men Stockholm klarar sig självklart, de kommer få låna till en speciell ränta där!

Det intressanta är naturligtvis att studera kostnaderna för folks boende, vilka inte har ökat nämnvärt i relation till disponibla inkomster - trots högre priser på bostadsrätter och villor.