Citat:
Ursprungligen postat av
Schering
Du påstod förut att man måste gå i personlig konkurs. Nu pratar du istället om strategic default, alltså att man lämnar huset p g a att värdet har gått ner under värdet på lånet, d v s man lämnar huset av affärsmässiga skäl och inte för att man inte har råd att bo kvar och betala räntan.
Om man hamnar i en ekonomisk situation att man inte kan betala, så kan man komma ur sina nonrecours-lån genom att (efter en lång process) flytta ut på gatan.
Men om du försöker göra det trots att du har ekonomiska resurser så kan fordringsägaren stämma dig på skillnaden.
Att inte så många blir stämda och att strategic default trots allt förekomemr en hel del beror på att det inte är en bank som är motpart. (Jag skulle vara tacksam om folk kunde sluta skriva banken i de här sammanhangen. Det bara visar på bristande insikt).
Fordringsägaren är en SPE, och som i sin tur har lånat genom att emittera RMBS. SPE'n har inga anställda. SPE'n bara har anlitat ett servicebolag för att ta in räntor och amorteringar.
För SPE'n gör det inget om några låntagare gör stretegic default. Det bara defaultar på några RMBS till.
För att SPE'n ska stämma de som gör strategic default krävs att någon RMBS-innehavare gormar med de som sitter som styrelse för SPE'n och lyckas tvinga dom till handling. Låg sannolikhet mao.
Men det finns ju de som provat med strategic default där det inte var en SPE som satt på skulden och fått advokater efter sig. Då är det inte lika kul längre.
Citat:
Ursprungligen postat av
Schering
Det som är lite skrämmande i Sverige är att vissa verkar tro att det är ungefär likadant här. En del ser på det som att banken äger lägenheten och att räntan är någon form av hyra och känner sig därför trygga med att betala mer per kvadratmeter än de klarar av att spara ihop på ett år.
Jag ser inte det du beskriver. Var ser du att folk tror att de inte står för reaförlusterna om de säljer till lägre än vad de köpt. Eller inte förstår att det sitter kvar med skulder om de säljer under skuldnivån?
Att folk ser till boendekostnad per månad (eller kvartal) är för att det är vad de defacto betalar.
Frågar du folk som äger bostad så lär dom (möjligen efter visst slingrande) att bekräfta att de förstår att det finns någon viss sannolikhet för prisfall. Men de kommer att säga att de inte tror på prisfall.