2010-01-29, 13:56
#1
Läste nyss ut boken "Mordet på Dagmar Kofoed och andra kriminalfall i nordvästra Skåne" av Glenn Lauritz Andersson och sista kapitlet handlar om Gantoftamordet (tvenne herrar i 30-årsåldern bryter sig in och tager bankkamrer John Emil Ohmer av daga medelst trubbigt våld mot huvudet i sådan utsträckning att Ohmer helt sonika far hädan i sin egen vedkällare. Det finns säkert nån tråd här av den alltid lika intressante Skaraborg.
Nåväl, det var egentligen inte det den här tråden skulle handla om, snarare en förfrågan om den ene förövaren, den vid tillfället 33-årige Nils Johan Bertil Malmros. I bokens närapå sista mening stor att Malmros kort efter utsläppandet (livstidsdomen till trots) raskt byter namn och därför försvinner ur det allmänbekanta och därför inte går att spåra vidare. Lindell behåller sitt namn och kan under sin ålderdom ofta ses i Helsingborg(?) spankulerandes på gatorna ända fram till sin död 1991. Vad beträffar den introverte Lindell så har jag inget att tillägga men jag har för mig att den betydligt mer socialt begåvade Malmros på sin ålderdom blir ett känt ansikte i ortens pensionärsförening och dennes regelbundet återkommande dansbanearrangemang. Jag har för mig att jag någonstans läst att så skulle vara fallet. Malmros skulle enligt mitt minne vara en skicklig dansör och med sitt sociala lynne skaffa sig rykte att vara en riktig Fred Astair på PRO´s dansbanor ända fram till sin död nån gång på 80- eller 90-talet. Har jag helt fel för mig eller är det bokens författare som tagit fel på person?
// Roger P.
Nåväl, det var egentligen inte det den här tråden skulle handla om, snarare en förfrågan om den ene förövaren, den vid tillfället 33-årige Nils Johan Bertil Malmros. I bokens närapå sista mening stor att Malmros kort efter utsläppandet (livstidsdomen till trots) raskt byter namn och därför försvinner ur det allmänbekanta och därför inte går att spåra vidare. Lindell behåller sitt namn och kan under sin ålderdom ofta ses i Helsingborg(?) spankulerandes på gatorna ända fram till sin död 1991. Vad beträffar den introverte Lindell så har jag inget att tillägga men jag har för mig att den betydligt mer socialt begåvade Malmros på sin ålderdom blir ett känt ansikte i ortens pensionärsförening och dennes regelbundet återkommande dansbanearrangemang. Jag har för mig att jag någonstans läst att så skulle vara fallet. Malmros skulle enligt mitt minne vara en skicklig dansör och med sitt sociala lynne skaffa sig rykte att vara en riktig Fred Astair på PRO´s dansbanor ända fram till sin död nån gång på 80- eller 90-talet. Har jag helt fel för mig eller är det bokens författare som tagit fel på person?
// Roger P.