Rysslands nya stealthplan Sukhoi T-50 PAK-FA

Vad gäller luftvärn så har ryssarna förvisso fler olika system,
men det innebär inte att de är tekniskt mera avancerade.

Vad gäller raketartilleri, så består Rysslands moderniseringssatsning (9A52-4 Tornado)
på det området att nå upp i samma nivå som USA nådde för snart 30 år sedan,
d.v.s. utbytbara raketmoduler med ostyrda raketer.

När Ryssland således har börjat modernisera delar av sitt raketartilleri,
så kommer bara de nyaste ryska raketartilleripjäser att kunna matcha
USA:s standardsystem vad gäller smidig ammunitionshantering
och bara med de tyngsta och mest moderna ryska raketerna
kommer de bara att matcha de mindre standardraketerna som USA har vad gäller räckvidd
samtidigt som Ryssland ligger långt efter vad gäller precision.

Ryssland har ju delvis valt ett annat koncept här. I stället för avancerat raketart. typ MLRS/ATTACMS har man i stället sattsat på fordonsburna taktiska kryssningsrobbotar så som Frog, Tochka och Iskander för bekämpning av högvärdemål på långt avstånd. Användes bla framgångsrikt mot Georgien 2008. Olika lösningar på samma problem, som sagt.

Och att kunna byta raketmoduler i sig ser jag inte som speciellt revolutionerande.

Inga kryssningsrobotar, utan ballistiska robotar.

F-117 har (hade) pga sin unika utformning sannorlikt bäst smygegenskaper i hela USAFs arsenal. Tex F-22 kommer troligen inte ens i närheten, och nya F-35 gör det definitivt inte.
Så känns ganska förmätet att se ner på Danis prestation på det sätt du tycks göra.

Även USA satsade och satsar på dylika vapen.
MGM-1 Matador, MGM-5 Corporal, MGM-18 Lacrosse, MGM-29 Sergeant, MGM-31 Pershing,
MGM-31C Pershing II, MGM-52 Lance, CGM-13 Mace, BGM-109 Tomahawk,
samt självfallet hela ATACMS-serien.

MGM-137 TSSAM togs precis som ATACMS också fram för att kunna
användas av MLRS-systemet.


F-117 ser inte ut som den gör eftersom det är det effektivaste sättet
att reducera radarsignatur.
Den gör det eftersom det var det enda sättet att beräkna det med 1970-talets datorer.

Visst, men hur många av dom finns i operativ tjänst ute på förband? Och blev det verkligen någonting av med fordonsburen Tomahawk?



Visst, det vet jag. Men så vitt jag har förstått ska den fortfarande ha bäst smygegenskaper. F-117 togs ju ur tjänst pga höga driftskostnader, liten vapenkapacitet och begränsade aerodynamiska egenskaper. Inte pga dess smygegenskaper skulle ha blivit föråldrade till nyare modeller.

Svar ja.
http://en.wikipedia.org/wiki/BGM-109G_Ground_Launched_Cruise_Missile

Av de nämnda systemen är bara ATACMS i tjänst.

GMLRS har överlägsen precision och likvärdig eller större skottvidd än FROG
och överlägsen precision och likvärdig skottvidd som Scarab A.

ATACMS har överlägsen skottvidd vs. Scarab B och C
och större skottvidd än den ~4ggr så stora Iskander-E.

Iskander-M har däremot ett rejält räckviddsövertag vs. ATACMS.

Dragna Tomahawk togs precis som dragna Pershing II
ur tjänst p.g.a. INF-avtalet.

Sovjeterna var ju inte så förtjusta i att NATO hade vapen,
som kunde placera kärnvapen i Kreml med en CEP inom några tiotals meter,
med bara ett par minuters förvarning.

Mot f.f.a. Pershing II, så hade den sovjetiska ledningen vid ett anfall från NATO,
inte hunnit föras bort från Moskva samtidigt som Pershing II,
tack vare sin precision hade kunnat slå ut skyddade anläggningar under mark.

http://en.wikipedia.org/wiki/BGM-109G_Ground_Launched_Cruise_Missile

Det fanns även planer på Pershing med kortare räckvidd
och Pershing med konventionella stridsspetsar, (bl.a. för att slå ut WP:s flygbaser)
men nedrustningasvtal, slutet av det kalla kriget, GMLRS, ATACMS och JDAM
satte stopp för dylika projekt.


Det faktum att F-117 hade smygegenskaper i ett snävt radarband spelade också in.

Inte för att vara den som är den, men ryska atomubåtar färdades oftast ensamma. Dvs utan eskort undantaget operation Atrina som bevisade att Ryska ubåtar (Victor III) utan problem kunde ta sig väldigt nära USA:s kust. Eller du kanske menade andra robotubåtar än kärnvapenbärande atomubåtar?

Lada-klassen klarar sig utmärkt t.ex. men även Kilo-klassen är en bra ubåt som i de flesta avseendena är likvärdig de vi har i väst.

Ska du verkligen jämföra med en strypt exportversion?? Den har kort räckvidd för att Iskander M i sig är en konfliktorsak mellan USA och Ryssland så om Ryssland ska exportera den så måste den strypas.



EDIT: Vad fan har detta med PAK FA att göra? Sluta gå OT och titta på flygplanet istället.
2 st fina fåglar och därmed är PAK FA lika existerande som F35.
http://www.youtube.com/watch?v=xWxvJEwjVCc

De första sovjetiska robotubåtarna var så illa tvunga att uppträda framskjutet
p.g.a. robotarnas begränsade räckvidd.
Med senare robotubåtar som hade robotar med större räckvidd,
så övergick man till bastionkonceptet, d.v.s. att robotubåtarna
uppträdde i begränsade farvatten t.ex. Vita havet
(d.v.s. när man inte låg vid kaj vilket man i normalfallet gjorde)
som sedan skulle skyddas av jaktubåtar, ytstridsfartyg och markbaserade flygplan.


Och lika fullt så har ATACMS större skottvidd än Iskander-E.
Pershing II hade f.ö. ~4ggr så stor skottvidd som Iskander-M.

Pershing I, som är i samma viktklass som Iskander hade ännu större skottvidd
än Iskander-M och detta redan för 50 år sedan.

Arc Light som nu är under utveckling och i samma storleksklass som Iskander,
ska få en räckvidd som är 7-10ggr så stor som Iskander-M.


De befinner sig idag där F-35-projektet befann sig för 10 år sedan,
d.v.s. när de flög med sina 2st X-35.

Mja. X-35 hade inte tekniken integrerad? Dvs 360 graders IRST, radarsystem etc. Det har Pak FA.

Pak FA 2 flyger redan med vapenlast och fungerande avionik även om nästa version (T50-3) kommer ha fler system. De har haft en betydligt kortare utvecklingssträcka än F35 då planet dels bygger mer på tidigare designer och dels för att de redan valt en design som de bara förfinar. Dvs de är i den delen av projektet när X35 redan var passerad.

Går som sagt inte att jämföra utvecklingen mellan T-50/PAK-FA och F-35/F-22 rakt av. Somliga aspekter av projektet T-50/PAK-FA befinner sig där YF-22 var för 20 år sedan, andra längre fram. När prototyp 3-4-5 börjar flyga (som enligt uppgift ska ha lite mer krimskrams installerat) så kan man kanske börja jämföra, men just nu är det ett virrvarr av saker som pågår parallellt och som befinner sig på helt olika utvecklingsnivåer.

Till exempel:

• Den tilltänkta AESA-radarn är inte färdigutvecklad, men prototyper har visats upp. Däremot har man kommit långt vad gäller sensorer i övrigt, då man från början tog det med i beräkningarna. Så välutvecklat IRST-system, L-bandsradar i slatsen, dedikerad sidradar med mera är på väg.
• Motorerna är inte klara, men de testas. Planet flyger nu med något kallat "artikel 117" eller "127" (beroende på vem man frågar), som enligt vissa är ett AL-31/41-derivat, enligt andra inte är det. Inte att förväxla med "artikel 117S", annars kallad AL-41F-1S som sitter i Su-35S. Samtidigt säger alltså Saturn att de håller på att ta fram en ny "femte generations"-motor till just T-50 och att denna just nu genomgår tester på marken.
• Alla tilltänkta vapen är inte klara, men de har börjat testas så smått nu.
• Viktiga detaljer som har med smygförmågan att göra sitter inte på prototyperna ännu (signaturkontrollerade luftintag, RAM-beläggningar, signaturanpassad glashuv osv).

Jämför man med till exempel YF-22 så fanns F119/120 klara, men andra kritiska system som AN/APG-77 kom en bra bit senare. YF-22 var tidig med att provskjuta saker från de interna vapenutrymmen, men mycket sensorutrustning kom en bit senare och gav liksom i fallet F-35 upphov till lite bölder här och var på flygkroppen. Väldigt omfattande signaturanpassning var uppenbar redan på YF-22, men å andra sidan reviderades väldigt många aspekter av designen senare.

Så, som sagt, det låter sig svårligen jämföras rakt av.