Drömmen om det enkla livet (amatörfilosofi)

Hur enkelt kan vi människor leva egentligen innan det blir problem?

Jag tänker vad skönt det skulle vara att leva utan kultur typ och bara att alla på jorden bodde i enkla hyddor med grönsaksland. Man kunde bara sova, knulla, äta, simma, leka, gosa, prata, festa hela dagarna. Göra precis vad man känner för.

Men det måste väl finnas sjukhus så att man kan bota de sjuka
och då måste det ju finnas skola för att bli läkare
och så måste det finns de som gör utrustning till sjukhusen
och sen vore det väl bra med räddningshjälp
kanske till och med en post.

Hur enkelt kan vi ha det i samhället (om vi bestämde oss för det)?
Vad säger de lärde?
Det känns lite gammeldags med masssa kultur, kapitalism och stress.

Har också tänkt i dessa banor..

Tänkte då att om man blir sjuk, ja då dör man. Det är inte mer än så i ett sånt samhälle.

Dessutom får man jaga för maten.

Förstår inte varför du behöver en post?

Jag menade ett enkelt samhälle men med det allra nödvändigaste.

Du hade ju dött av tristess efter en vecka.
Sen snackar du ju om ett stenålderssamhälle...

Jag brukar tänka att livsmedelstillverkning och distribution upptar under 10% av de arbetande. Husbyggande får säkert också plats i de 10%en. Effektiviserar vi klädproduktionen så får denna säkert också plats där.

Så nöjer vi oss med det så behöver vi bara jobba en tiondel av vad vi jobbar idag. Men då får vi glömma kylskåp, bil, tvättmaskin, sjukhus, skola osv.

Förresten så säger min intuition att du är kvinna, stämmer det?

Edit: nu såg jag din avatar och du måste vara kvinna. Det är bra att vara kvinna.

Varför skulle det vara skönt utan någon kultur? Ingen musik, det låter ju hemskt? Däremot ett enklare liv där ingen känner sig pressad att prestera det dom inte vill prestera och bedövar sin ångest genom planlös konsumtion, det vore nåt!

Fast jag vet inte, jag tror man kan skapa musik ur de enklaste sakerna. Tex att slå med pinnar mot en sten. Sjunga i olika toner. Man använder naturens saker för att skapa musik i harmoni.

fan jag börjar gråta jag bara läser det.
Nej utan dator hade jag inte existerat

"Jag har en dator alltså finns jag" Med internetuppkoppling

Man vet ju aldrig. Men jag tror inte det faktiskt.


Vad i min text får dig att tro att jag är kvinna?


Just det.


Men tänk på alla gånger grejer som tex datorer krånglar. Är det verkligen värt det?

När jag skrev min text märkte jag hur jag fokuserade på helt andra saker, typ teknik. Då drog jag slutsatsen att det måste bero på könsbarriären.

Jag förstår. Men killar kan väl också störa sig på teknik som bara krånglar jämt.