Citat:
Ursprungligen postat av Coffe_K4n0n
Religion skapar inte lidande. Organiserad Religion vars mål är att konvertera folk till sig gör det.
Jag skulle inte ha något emot de många kristna grenarna om deras religion inte var så pass organiserad och hierarkisk som den var. Att var och varannan kristen såg sin tro på gud som något mellan dem och gud och inte någon annan. Att de te.x inte "uppfostrar" sina barn till att bli gudfruktiga kristna, utan uppfostrar sina barn till att tro är något mellan individen och Gud och att barnen själva måste hitta sin tro, istället för att bli indoktrinerade som de blir nu.
Samt att de inte använder sin tro som moraliskt rättesnöre när det handlar om världsliga frågor (aborter, forskning etc.) och på så sätt försöker hindra utvecklingen som primärt drivs av människor som INTE är troende.
Mao. det är i mina ögon helt okej om en kristen säger: "Det är ditt val om du vill göra en abort eller pyssla med stamcellsforskning, men jag personligen kommer inte att göra detta för jag tror inte att det är vad min gud vill att människor ska göra."
Problemen dyker upp när kristna säger: "Ni BORDE inte göra aborter eller pyssla med stamcellsforskning för att det är mot guds vilja. Och vi tänker göra allt vi kan för att stoppa er!"
Ser du skillnaden nu mellan personlig, individuell religion och organiserad, indoktrinerande religion?
För övrigt så vet jag inte om jag är så pigg på att leva i en nation som är uttalat ateistisk heller, oavsett hur fredligt det är. Den vanligast vedertagna tolkningen av Ateism är inte särskilt vetenskaplig. Jag (som vetenskapsman) är mer av en skeptisk agnostiker i den bemärkelsen än ateist...
Jag skulle inte ha något emot de många kristna grenarna om deras religion inte var så pass organiserad och hierarkisk som den var. Att var och varannan kristen såg sin tro på gud som något mellan dem och gud och inte någon annan. Att de te.x inte "uppfostrar" sina barn till att bli gudfruktiga kristna, utan uppfostrar sina barn till att tro är något mellan individen och Gud och att barnen själva måste hitta sin tro, istället för att bli indoktrinerade som de blir nu.
Samt att de inte använder sin tro som moraliskt rättesnöre när det handlar om världsliga frågor (aborter, forskning etc.) och på så sätt försöker hindra utvecklingen som primärt drivs av människor som INTE är troende.
Mao. det är i mina ögon helt okej om en kristen säger: "Det är ditt val om du vill göra en abort eller pyssla med stamcellsforskning, men jag personligen kommer inte att göra detta för jag tror inte att det är vad min gud vill att människor ska göra."
Problemen dyker upp när kristna säger: "Ni BORDE inte göra aborter eller pyssla med stamcellsforskning för att det är mot guds vilja. Och vi tänker göra allt vi kan för att stoppa er!"
Ser du skillnaden nu mellan personlig, individuell religion och organiserad, indoktrinerande religion?
För övrigt så vet jag inte om jag är så pigg på att leva i en nation som är uttalat ateistisk heller, oavsett hur fredligt det är. Den vanligast vedertagna tolkningen av Ateism är inte särskilt vetenskaplig. Jag (som vetenskapsman) är mer av en skeptisk agnostiker i den bemärkelsen än ateist...
Tack Coffe, jag känner att vi delar lite ungefär samma tankar och uppfattning om det här med tro. Nu svarar jag jäkligt sent för jag har inte hunnit/ orkat svara på alla tankar och frågor, men jag tar nog upp huvudtesen: Min tanke är inte att jag bara tror för att det känns bra, i så fall har jag uttryckt mig fel. Jag ville bara framföra att min tro faktiskt för med sig något bra i mitt liv, att religion i enstaka människors fall faktiskt kan leda till något gott, och inte bara lidande.
Känner också nu att jag överger den här tråden helt och hållet, då prat om rasbiologi och överlägsenhet och massa jag-är-bättre-än-dig trams har dykt upp som inte hör hemma här och verkar helt off-topic.. Men det var kul att diskutera, så länge det varade
