Tankar runt mekanismerna bakom en religiös sekts uppkomst

Ang. ursprunget för den kristna etiken, säger du:
Menar du att den kristna etiken enbart skulle skapats som en unik kristen sådan?

Icke! Det Osmanska riket var jämnbördigt med Ryssland och kunde på inga sätt jämföras med västländerna runt 1500 i utvecklingsnivå. Det som hände var att osmanerna under en period hade fått ett tillflöde av kristna slavar genom erövring och därför kunde de under en period upprätthålla en arme. När slavarna dött eller blivit mulimiserade så faller riket samman, så har det sett ut på alla håll i den mulimska världen.

Portugal slog ensamt ut den arabiska sjöfarten på indiska oceanen runt 1500, så dåliga var araberna.

Jag menar att en religionen måste vara plausibel för den som den skall nå, inom det möjligas sfär så att säga.

Menar du ungefär som Jehovas Vittnen, som tar upp en mängd vetenskapliga resultat för att endera bevisa dessa ha varit kända redan under biblisk tid eller visa med vilken liten sannolikhet skapelsen skulle ha kunnat ske utan gudomligt ingripande? Exempel: Om jordens omloppsbana varit obetydligt (några få procent) större än nu, skulle havet ha frysts till is - om banan varit några procent närmare jorden skulle den haft, för vår typ av liv, otjänligt hög temperatur? Man menar alltså att jorden satts i sin bana av Gud, för att kunna användas som bas för utvecklingen.

Man hör från JV aldrig frågan vändas till: Eftersom jorden under universums utveckling råkade hamna i den närmast optimala cirkelbana den har - lämplig för blomstrande flora och fauna, planterade Gud de första fröna just här.

Att en del av oss har vår övertygelse runt evolutionen, som innebär att den kunde ske på jorden på grund av att den råkat få en lämplig omloppsbana runt en lämplig, lagom stor stjärna - det är dock en helt annan sak.

Det är mer ett gammalt samfunds försök att omtolka/omforma sin religion utifrån en ny ståndpunkt/kultur.

Jag syftar mer på "new age"-fenomen som kan få ganska stor genomslagskraft där man hänvisar dels till "mångtusenårig visdom (tm)" och dels till på ytan vetenskapliga rön och dylikt. Jag tror jag definierar religion bredare än vad du gör, mer utifrån finns det en ledare som man upphöjer till ofelbarhet, finns det ett vi som förstått och oupplysta potentiella proselyter, finns det frälsning och "paradis" (dvs. har man en utopi), hur kan man hantera oliktänkande, etc., även kollektiv tvångsmässighet (alla måste gå runt med vattenflaskor för att "rena kroppen") skulle jag klassa som religiöst; ge det tid så är det en religion. Dvs. något alldeles mundant och förhållandevis vanligt.

Vår tids miljörörelse skulle jag kalla religiös. Det finns ett yttre hot, en kollektiv skuld, ett ansvar som är på förrationell (metafysisk) nivå, du oupplysta potentiella proselyter som inte förstått, det finns stora mått av självspäkning och kollektiva tvångsmässigheter, väldigt nära ritualer och riter, som reducerar ångest (jmf. Sapolsky: om jag källsorterar eller klimatkompenserar mår jag bättre).

Den mängd idiotförklaranden som man kan förvänta sig efter en sån här post (dock kanske inte på FB) visar ganska tydligt vilka grupprocesser som är igång.

Alltså miljöalarmismen är inom det möjligas sfär. TCM är väl i någon mening i det möjligas sfär, dvs. utifrån den vetenskap, det objektiva paradigm vi befinner oss i.

Det är inte sällan vi hör "moder jord", "en mänsklighet" osv.

Förmodligen är det inte någon som har en utarbetad strategi för att bygga upp en sekt. Snarare så socialiseras en grupp mot ett för samhället avvikande mönster. Denna socialisering pågår i en processliknande förteelse. I denna process kommer det på vägen att utkristilagiseras ledare som accepteras som sådana av församlingen. Dessa personers drivkraft ser säkert olika ut. En del s'äger sig vara utsända av Gud, en del attraheras av makten - att kunna styra andra människors tankar och handlingar. Sedan är det välödigt svårt att peka ut en viss grupp som en sekt, medan andra ses som socialt accepterande.

"Processen" och acceptansen, dvs. integrationen i samhället, får skiljas från varandra som sagt. Något som idag är accepterat kan i en annan tid, på en annan plats te sig som en sekt.

När du påpekar:

"Den mängd idiotförklaranden som man kan förvänta sig efter en sån här post (dock kanske inte på FB) visar ganska tydligt vilka grupprocesser som är igång."

underskattar du både dig själv och i det här fallet mig, eftersom jag har samma grundinställning (f.ö. är jag övertygad om att de flesta eftertänksamma människor har samma inställning).

Vad du är inne på, har med varje människas naturliga drift att göra - driften att dels känna sig behövd (att göra en insats inom visst område), dels ingå i en grupp med samma mål. Det kan röra sig om miljön, som berör alla eller att utesluta föda från faunan, av skäl som har att göra med oviljan att leva på något som kräver att djur dödas etc.. Det kan också röra sig om att bara tillhöra en viss grupp med samma inställning (fotboll, konst, musik etc.).

Människan är och förblir ett flockdjur, som känner trygghet i flocken, om dess inställning i tillräckligt hög grad kan delas av alla. Egentligen spelar det ingen roll vad flocken/gruppen inriktas på, bara dess medlemmar känner sig upprätthålla det för gruppen uppställda regelverket. Man ser inom politiken fenomen runt hur gruppbeteendet upprätthålls gentemot politiska motståndare som inom religionen - i vår sfär särskilt vanligt muslimer mot kristna och omvänt. Den bedövande stora skillnaden mellan dessa två lär klart ligga i det in absurdum drivna detaljreglementet för muslimer, som enligt min mening tveklöst ligger bakom den för muslimska världen för all egenutveckling blockerande effekten.

Oavsett hur mycket vi tror oss vara unika individer, finns mycket som binder oss samman i flocken, familjen, företaget, staden, landet, grupp av länder sammanhållna i mindre eller större sammanhållna enheter.

Om vi återvänder till de centrala delarna av trådämnet - hur en religiös sekt uppstår - kan direkt sammanfattas att gruppbildningen i hög grad är beroende av en grupp människor med likartade frågeställningar, som en enskild karismatisk personlighet sammanfattar och ger egna lösningar på. Plausibla lösningar som omgivningen lätt kan köpa. Muhammed är ett klart typfall - affärsman, van vid försäljningstaktik, verbal och med all säkerhet karismatisk.

Beteendemässigt viktigt för gruppen - inte minst när dess samverkan medför negativa effekter - ligger i att dess medlemmar kan reducera problemet med det egna samvetet - man delar på ett gruppsamvete. När man ser en ung muslimsk pojke i tonåren skära halsen av en fiende, vars enda brott är att vara kristen, och sedan stolt lyfta upp huvudet för sina kamrater att beskåda, har han och övriga i gruppen helt enkelt kunnat genomföra mord och likskändning via ett delat samvete. Den unge pojken skulle sannolikt inte klarat av att ensam utföra dådet.

Ja låt oss! De strukturella förhållandena kring t.ex. nu då islams grundande är inte heller att underskatta. Dvs. när Muhammed fått kontroll över sin grupp är det en stor uppgift att expandera. Ser man till Muhammed så spelar även omständigheter så som ett maktvakuum honom i händerna. Att han sedan också var en, vad jag förstår, duglig fältherre är också en sak, utan vilken, islam förmodligen slagits ut relativt snart. En god jordmån helt enkelt.

Frågan är vad som avgör vad som blir bestående och inte. De religiösa skrifternas roll spelar ju någonstans en central roll som centraliserande faktor. Dogmatiken tog i kristendomens fall ganska lång tid att i det längsta bena ut. Både i kristendomen och islams fall blåser kulturen fart i något stagnant, någon form av begränsningar slås bort och det markerar en ny era, man är benägen att ta till sig nya idéer, hierarkier är på nytt formbara.

Därom råder knappast tvekan - den svåra frågan ligger i hur verkligt nedbrytande ideologier (eller sekter ur sådana), vilkas negativa effekt (statistiskt och på andra sätt) bevisats i modern tid, tillåtits växa sig stora?

Ja, där skiljer sig dessa två religioner kraftigt från varandra.

Islam stagnerade, bl.a. genom den regelsamling som Koranen/sharia-lagen innebar, kännetecknade av detaljstyrning av tillskyndarna med lagstiftning, som avsågs med våldsverktyg hålla befolkningen i schack. Resultatet efter 1400 år ser vi - en muslimsk värld kännetecknad av fattigdom och stagnation på alla områden. Vissa drag som skulle kunna ses som ambitionsdrivande (söka kunskap) finns visserligen i Islam, men utan att få någon generell efterföljd, som befrämjat samhällets utveckling, som i västvärlden.

Kristendomen sammanfattade pragmatiskt äldre tiders främsta etiska element, ovanpå vilka trossatserna lades eller vävdes in. Detta resulterade i en till viktiga delar förnämlig kristen etik, som effektivt spreds ut i de olika befolkningslagren. Som bieffekt bidrog Kristendomen till ambitionen hos människor att lära sig läsa och så småningom skriva (Bibeln utgjorde då det första textdokumentet som fanns att läsa). Kristendomen bidrog f.ö. i hög grad till uppbyggnaden av lärocentra (skolor, universitet etc.). Ett för den kristna etiken viktigt drag låg i att människor skulle arbeta och förkovra sig - utan de bromsande drag som Islam visar tecken på.

Vad du i första hand verkar beröra är nog förhållandena runt en redan existerande sektbildning i modern tid eller i varje fall under en tid då en religion redan existerar och en sekt avsöndras från den.

Du tror inte på Robert Sapolskys teorier om själva inledningen. Det naturliga är väl att en grupp i samhället, som börjat formulera frågeställningarna och söker svar i kretsen eller nära den, råkar ha tillgång till någon som anser sig ha svaren. Om denne samtidigt personifierar den som genom sin karismatiska utstrålning, med sitt budskap, attraherar gruppen och alltfler utanför den, kan en sekt utvecklas.

Om sekten bärs upp av ett budskap som tillräckligt många kan acceptera - ger svaren i sin tids form - och att tillräckligt många, inklusive sektbildaren anser sig kunna dra nytta av att sprida budskapet vidare, kan sekten utvecklas till religion. Så har alla de stora religionerna startat. Att vi i väst numera fokuserar så mycket på Muhammed och Islam har ju enbart att göra med att resultatet för befolkningarna under Islam blivit så dåligt. Alla drömmar och hopp om belöning för tron i idel bön har gått upp i rök och all egenutveckling av höjd med den.