jag har läst en del om det här, men det är några år sen. Ska söka källor imorgon...
Man ska veta att sovjet ingalunda var den monolitiska polisstat som mann kan tro (och som dete kannse var unnder stalin). ledningen var fullt upptagen av intriger, och ekonomin i bedrövligt tillstånd.
sovjet var ett system utan peningeekonnomi. Det fanns rubel, men man kunde inte köpa mycket för det. Om man ville ha en exklusiv lyxvara, som en bil (sovjettillverkad liten likkista så klart) eller enn tvättmaskin, så kunnde man inte använda rubel. Istället måste man ansöka hos kommunnens socialkontor, för att använda svensk socialistisk terminologi. I bästa fall fick man varan efter 10 år (lika lång kötid som i stockholms bostadskö) eller så fick man avslag för att man begått nåt politiskt fel, som att inte närvara på tillräckligt många möten och kurser i marxism. icke-partiedlemmar kom knappt på fråga. Matvarubutikerna var tomma. När det kom in någon attraktiv vara, så köade folk i många timmar, ja flera dagar, för att komma in. folk lämnade sina jobb för att köa hela dagarna. varorna var billiga i rubel, me ransonerade så att man inte kunnde köpa ett lager.
Näringsverksamhet var förbjuden, och pengar oanvändbara. Istället gällde det att ha goda kontakter med de lokala partipamparna och byråkraterna. De kunde fixa förmåner, strunta i köer och ransoner. En attraktiv ung kvinna kunde få exklusiva västerländska kläder (nåja, i sovjet var vilka jeans som helst hett eftertraktade) genom att gå sängvägen bland byråkrater (liksom i ung vänster idag...) Annars kunde man handla av byråkraternas hanntlangare på svarta marknaden (och av våghalsiga smugglare eller av eventuella turister, fast dessa alltid var övervaknade och avlyssnade på t.ex. hotell). Åtskilliga ryssar hade egna små jordlotter som de odlade grönsaker på, en nödvändighet för många hushåll. Ineeffektivt, därför att kvalificerade ingengörer skolkade från jobbet för att plocka morötter...
Byråkraterna själva var mycket försiktiga och passiva. Gjorde man ett enda misstag, så var karriären körd för alltid. Bäst att göra igenting, och helst vara borta på tjänsteärende om nånting skulle råka hända som kunde kräva ett beslut. Som t.ex. kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Efteråt måste huvuden rulla, och då måste man ha en bra ursäkt, och nån annan att skylla på. Man ville bevara status quo och sina förmåner. De bästa intrigörerna kom högst upp i ledningen. Efter att Breschnev tog över efter Chrutjov på 60-talet, så utsåg han sina lojala kamrater från sin skoltid och sin tid som fabrikschef, till de allra högsta posterna. Huvuddelen av sovjets ledning stammade då från en enda liten by i ukraina!
Byråkraterna var inte alls intresserade av att starta något krig. De var fullt upptagna av att vakta sin egen rygg och njuta av situationen. Militärerna ville väl däremot gärna använda sina leksaker. åsså fanns det virrhuvuden som trodde seriöst på mmarxismen, men med sånn naivitet kunde man inte få verkligt inflytande i den täta intrig som sovjetsystemet utgjorde. när upproren började, så var byråkraterna passiva och ideologerna maktlösa. Byråkraterna avvaktade för att utnyttja situationen till sin egen fördel när det gick. Deras makt över bristvaror försvann, men de driftigaste kunde berika sig under privatiseringarna. Gorbatjov var nog allvarligt felinformerad om situationen i sitt rike. Ingen ville ju ge sina överordnnade dåliga nyheter i sovjet. och han överskattade flexibiliteten i byråkratin. det var omöjligt att reformera ekonomin, eftersom byråkraterna profitera just av att det rådde brist på varor pga monopolet.
Utlösande för gorbatjovs desperata försök till reformer, var att Reagan i usa och thatcher i england hade satt fart på västs ekonomier under 80-talet, och rustat upp. Sovjet hade ingen chans att hänga med i rymmdkapplöpningen, där NATO hade rymdfärja och SDI (försvar mot kärnvapenraketer). Utan elekronikindustri, som sovjet faktiskt var, kunde man inte smarta missiler och Reagan hade infört en bojkott mot export av högteknologi till ryssarna. Gorbatjov kunde heller inte slå nned upproren med våld, eftersom han då skulle ge militären, som ogillade honom, farligt mycket makt. och dessutom gå emot hela sin maktbas som han byggt upp på reformer och och närmande till väst. Han hoppades vävl förbli ledare över Ryssland, men utmanövrerades av Jeltsin som utnyttjade att Gorbatjov kidnappats av militära kuppmmakare (som helt saknade förutsättnningar att lyckas med sin verklighetsfrämmande kupp). Jeltsin var en framgångsrik byråkrat, som dock hamnat i onåd åratal tidigare.
Sovjet var alltså inte så nära inbördeskrig som man kan tro. Soldaterna lydde inte kuppmakarnas order att använda våld. byråkraterna avvaktade och följde vinnaren after the fact.