Skvaller om Angelica Bremert från Big Brother och Bingos f.d fru

Nu har Angelica Rimer gjort en Bingo. Hon har antagligen använt datorerna på jobbet och glömt att logga ut här är sanningen om bilden där hon suger på någons kuk och vad som inte kom med i boken

Playboy Mansion-fest och Las Vegas-bröllop
Är nära att förlora min flickvän till en Hollywoodstjärna och får uppleva mitt livs mest minnesvärda trekant.

En dag när jag kom hem från jobbet låg det ett glittrande kuvert på min hallmatta: en inbjudan till Hugh Hefners 80-årsfest. Ingen annan inbjudan hade kunnat göra mig lika glad. Mina kontakter på Playboy-kontoret i Chicago förklarade att festen skulle bli något extra; gubben skulle knappast få uppleva sin 90-årsdag och partajet hade planerats i månader.
Jag drog ihop ett gäng tjejer – Angelica, Natacha, Daniella Kovac och min syrra Cirpa – och flög över allihop till Los Angeles. Där mötte vi upp Andreas Carlsson och Erika Johnson, som då levde i ett någon sorts berg och dalbana-relation. Själv var jag bara fokuserad på relationen med Angelica. Svante ifrågasatte om Playboy Mansion verkligen var rätt plats för att plåstra ihop ett halvtrasigt förhållande, men jag garvade och förklarade att jag inte är som alla andra.
På flyget över förklarade jag – lite skämtsamt – att Angelica var tvungen att sköta sig. Inget snedraggande. Hon tittade på mig, log och sa på sin klingande göteborgska:
– Bingo, det finns bara en kille i världen du behöver oroa dig för.
– Jaha, vem då?
– Vin Diesel. Han är den sexigaste mannen i hela världen. Om Vin dyker upp kommer jag få svårt att hålla händerna borta, skrattade hon.
– Du, om du träffar Vin Diesel har du frikort att göra vad fan du vill.
Leende lutade jag mig tillbaka i flygstolen. Vin Diesel – vad fan var risken med det? Den här resan skulle bli bra.
Många år tidigare var jag ihop med en tjej som hette Daniella. Vid något tillfälle skulle jag arrangera en efterfest åt Backstreet Boys på Spy Bar. Pojkbandet från Florida hade precis släppt sin Millennium-platta och fått monsterhits med ”I Want It That Way” och ”Larger Than Life”. Just då var de världens bäst säljande artister. Daniella var eld och lågor över kvällen. Kanske lite för uppspelt. Strax före festen tog jag henne åt sidan och frågade:
– Kan jag lita på dig ikväll?
– Klart du kan, det är ju du och jag Bingo.
Mindre än en timme senare satt hon i knäet på Backstreet-Howie och matade honom med jordgubbar. Jag försökte desperat få ögonkontakt med henne, men hon var onåbar. På vägen hem den natten knöt jag näven i fickan och lovade mig själv att aldrig introducera unga tjejer för killar som har hundra gånger högre status än jag själv.

Playboy Mansion var mycket mindre än jag föreställt mig. I mina fantasier hade jag målat upp ett mindre slott, ett Sodom & Gomorra-palats, men i verkligheten var huset något större än en genomsnittlig Brommavilla. Dessutom var det nedgånget. Möblerna och de röda heltäckningsmattorna var ordentligt slitna. Hela huset andades åldring med starr som inte riktigt ser skavankerna. Eller så handlar det helt enkelt om att gubben inte har råd att renovera stället, vilket de amerikanska medierna elakt hävdar.
Men Hefners dragningskraft på kändisar tycktes intakt: På en kvart hann vi se Paris Hilton, Nicole Richie, David LaChapelle, Pamela Anderson och Owen Wilson.
Vid en bardisk stod Donald Trump och snackade med två mulatter i raffset. Den hårdföre fastighetsmagnaten har alltid varit en stor idol, så jag gled fram för att hälsa. Jag presenterade mig och räckte fram kardan – och förväntade mig ett resolut handslag, ”a presidential handshake”. Men Trump tittade på min hand med en olycklig blick. I flera sekunder var han som förlamad. Sedan sträckte han fram handen och lät sin handflata nudda lätt vid min innan han drog tillbaka den. Som om jag vore en spetälsk. Förvånad och lite sårad gick jag därifrån (några år senare, när jag läste hans självbiografi, fick jag förklaringen: mannen har en galopperande bacillskräck.)
Hef själv satt vid ett långbord ute i trägården, med sina tre blonda flickvänner: ??, ?? och ??.
Jag gick fram för att hälsa. Han välkomnade mig artigt men var förstås mycket mer intresserad av tjejerna. Framför allt av Natacha, som han bjöd till sitt bord.
Själv var jag bara fokuserad på att fixa en bild på Hugh och mig själv. Det rådde fotoförbud på hela festen, men jag hade lyckats smuggla in en kamera ändå.
Jag försökte få en svensk kille, en fotograf som jobbar för Playboy, att ta en bild på oss, men varje gång jag frågade sa han bara: ”Inte just nu”.
När han dissade mig för femte gången härsknade jag till och höjde rösten. Två sekunder senare stod en skäggig livvakt framför mig.
– Mister, det är sista gången jag säger till dig. Inga bilder härinne. Nästa gång blir jag tvungen att kasta ut dig.
Jag tittade trotsigt på honom.
– Men det är ju första gången du säger till mig.
– Första och sista gången, sa han och gav mig en allvarlig blick.
Jag gav upp. Angelica och jag traskade ner mot ett pool- och spaområde som är inbyggt i en liten grotta i trädgården. Det kallas just för The Cave och består av jacuzzis, fontäner och kall- och varmvattenpooler. På en upphöjning låg en fet, solbränd gubbe i 65-årsåldern, flankerad av två typiska Playboybrudar i bikini. När vi var mindre än tio meter bort drog tjejerna plötsligt ner den gamle mannens badbrallor och började suga av honom.

Klockan var över fyra när Angelica och jag checkade ut från festen. På väg mot bilen traskade vi längs en gräsplan. Vid ett litet träd stod två killar med ryggarna mot oss och rökte.
–Excuse me, do you have a cigarette? frågade Angelica på sjungande göteborgssvengelska.
– Sure I have doll, svarade den mer bredaxlade av männen med en raspig röst.
Jag frös till. Det var något väldigt bekant med den där stämman. Jag tittade upp, och precis som om mitt liv var skrivet av manusförfattaren till ”American Pie 14” så stod han där: Vin Diesel. Iklädd en tajt vit T-shirt vars bomull förde en ojämn kamp mot hans svällande muskler.
Utan omsvep började han tokragga på Angelica. Det hade inte gått mer än tio sekunder innan han höll henne runt midjan, och efter en halvminut nafsade han henne i halsen och kallade henne för ”kitten”. Angelica blev helt knäsvag. Satan i helvete. Hur kunde jag ha en sådan otur? Jag försökte prata med henne på svenska och dra henne därifrån, men det var omöjligt. Hon var helt borta. Vad skulle jag säga? Jag hade ju gett henne carte blanche till just det här.
Plötsligt vände sig Angelica mot mig och frågade – på engelska – om jag hade eld. Jag drog upp en tändare och satte fyr på hennes cigarrett. ”Thank you”, sa hon och vände sig mot Vin igen. Hon var så berusad av spriten och Vin Diesels armar att hon trodde att jag tillhörde personalen.
Jag hade precis börjat vänja mig vid tanken på att sova skavfötters med syrran när chansen plötsligt dök upp.
– There’s an afterparty in my suite at Bevery Hills Hotel. You guys should come, sa Vin.
– Perfect, we’ll take my car and meet you there in 30 minutes, sa jag och drog snabbt med mig Angelica.
Jag hade givetvis ingen som helst avsikt att lämna min flickvän i den bufflige ”Fast & the furious”-stjärnans våld. Oerhört lättad rattade jag istället bilen raka vägen mot vår hyrkåk. Angelica var – lyckligt nog – så berusad att hon somnade med huvudet mot vindrutan. Och när hon vaknade en timme senare var möjligheterna till ett Vin Diesel-äventyr borta.
Dagen efter packade jag snabbt in Angelica och vårt bagage i bilen och körde mot Vegas. Vin hade fått hennes telefonnummer och han ringde några gånger för att locka tillbaka henne till LA, men chansen var förbi.

Jag hade en vag men kittlande tanke om ett Vegasbröllop. Trots alla turer fram och tillbaka var jag kär i Angelica. Dessutom kände jag att vårt förhållande skulle må bra av att definieras lite tydligare.
Vi checkade in i en svit på The Hotel, ett nyöppnat designerhotell, och sedan ägnade vi några dagar åt att glida runt på nattklubbar, casinon och strippsyltor. Angelica är extremt sexuell, vi låg säkert fem gånger om dagen. Jag fick smygknapra Cialis-tabletter för att klara tempot.
Min plan var att fria till henne en lördag, och så fort hon sagt ja skulle vi ta oss till White Chapel för att få det överstökat. Vid tvåtiden på fredagsnatten fann vi oss småpackade på The Strip. Planen var att runda av kvällen på den legendariska strippklubben Spinning Rhino, där kultrullen ”Striptease” spelades in. Vi vinkade in en taxi. Chauffören såg ut att vara hämtad ur någon stonerrulle, med halvfärdiga dreads och skumma vänskapsarmband kring handleden . Sannolikheten att han hade gräs i fickorna kändes som ungefär 98 procent. När han frågade vad vi sysslade med svarade Angelica:

– Oh, we work for Private, the porn company. We’re here to scout new talents for a big European production.
Jag sneglade på Angelica. Hon såg full i fan ut.
– Cool. Everyone who’s seen my cock says I should be doing porn, sa chauffören med illa dolt självförtroende.
– Lets see it then, sa hon utmanande.
Jag satt bredvid och fnittrade åt min orädda flickvän. Utan att vare sig blinka eller sakta ner farten halade han fram ballen. Och han ljög verkligen inte, den var gigantisk. Angelica skrattade och började fotografera den med sin mobilkamera.

När vi kom fram till Spinning Rhino parkerade han och klev ur. Han skulle tydligen följa med in. Jag började bli lite stressad. Hon hade väl inte tänkt att vi skulle ligga alla tre. Jag är förvisso tämligen liberal när det kommer till sex, men det här var kvinnan jag tänkt gifta mig med. Dagen därpå, till råga på allt. Dessutom var den här stonerduden välhängd som en häst.
Angelica tycktes läsa mina tankar.
– Du fick ha ditt lilla roliga i Stockholm, det är inte mer än rätt att jag får ha mitt.
– Jo, men vad fan, vi känner honom inte. Han kan ju vara värsta psykopaten.
– Hur väl kände vi kände tjejen från White Room? sa hon surt och traskade in genom entrén med taxichaffisen tätt efter sig.
Jag drog en lång suck, hon spelade precis det kort jag väntat mig. Några månader tidigare hade vi åkt hem från nattklubben White Room med en sällsynt storbystad blondin och haft trekant. Det var förvisso Angelicas initiativ att bjuda med henne, men jag hade verkligen inte klagat. Dessutom hade jag ett vagt minne av att jag morgonen efter lovat att vi skulle göra om det med en extra kille om lämpligt tillfälle dök upp. Och den stunden var, om jag tolkade Angelica rätt, tydligen nu.
Några lapdances och gin och tonics senare började idén kännas något mindre vansinnig. Kanske berodde det på att amerikanska drinkar innehåller dubbelt så mycket sprit som svenska. Utanför strippklubben låg en sexshop. Angelica drog in mig för att köpa handklovar. Därefter körde chauffören – som tydligen hette Rick – till en stor parkering.
Innerst inne trodde jag inte att det skulle hända. Så när Angelica klovade fast honom i ratten, drog fram hans jätteballe och började suga av honom blev jag fullständigt perplex. Fast efter bara några sekunder hade jag smält läget och blivit upphetsad av den skruvade situationen istället. Och med hjälp av viss akrobatik fick vi till en trekant i hans gula taxi.
Samtidigt kunde jag inte riktigt släppa tanken på att vi skulle gifta oss dagen efter. Var det verkligen så här man gjorde dagen före sitt bröllop? Men det är klart: har man föresatt sig att spela rollen som Sveriges Hugh Hefner måste man väl anamma rock’n’roll-livsstilen hela vägen.
Dagen efter ägnade vi åt att – lätt bakfulla – spana in stans turistattraktioner. Det lättsinniga taxichaufförsäventyret kändes redan avlägset, och när jag sneglade på Angelica fladdrade fjärilarna i magen. Efter en lång kyss framför Vegasversionen av Eiffeltornet kände jag att ögonblicket var inne.
– Du, älskling, nu när vi ändå är i Vegas, ska vi inte gifta oss? frågade jag.
– Skojar du. Klart vi kan göra det, svarade Angelica med en enkelhet som om jag frågat henne vad klockan var.
Jag log. Det var alltså inte knepigare än så att få en kvinna att lova bort hela sitt liv till en.
Utan omsvep kastade vi oss in i en taxi för att handla vit kostym och en bröllopsklänning. Nyekiperade tog vi oss sedan till White Chapel: det berömda Vegaskapellet där bland annat en överförfriskad Britney Spears gift sig med ett dagsfärskt ragg. Det visade sig att man behövde någon form av prövningstillstånd, så vi fick ta en snabb tripp till ett rådhus där en kvinna utfärdade ett tillstånd mot hundra dollar.
???? bröllopsmarsch ljöd aningen för högt ur högtalarna när vi skred fram längs mittgången. Prästen var en stor svart man som påminde om Matrix-skådisen Larry Fishburne. Framme vid altaret insåg jag vad som fattades: ringar. Satan. Prästen noterade min desperata blick, och öppnade sin kavaj med ett stort leende. I fodret satt en stor plastring, på den hängde hundratals olika ringar.
– Wanna buy a ring, sir?
Jag började garva. Ibland är det praktiskt med hyperkommersiella städer som Vegas, där allt är till salu.
– Absolutely, sa jag.
Själva vigseln var överstökad på tre minuter. Två snabba ”I do” och vi var man och hustru. Femtontusen kronor fattigare men gift med Angelica, kvinnan jag var kär i.
Spralliga sprang vi ut till närmaste taxi och bad chauffören ta oss till hotellet. Jag hade beställt champagne och 50 rosor till rummet. Vid ett rödljus vände jag mig mot Angelica.
– Hur känns det att vara fru Rimér?
– Jättebra, sa hon och log.
Jag lutade mig över för att ge henne en kyss. Från den öppna vindrutan började det plötsligt strömma in musik: Jimmy Cliffs ”The harder they come”. Angelica flämtade till.
– Du måste skämta.
Jag kollade upp. I filen intill stod en taxi. Bakom ratten satt en bekant figur i virkad mössa. Rick. Han tittade rakt fram och nickade i takt till musiken medan han trummade på ratten. Han hade inte sett oss. Vi dök ner i baksätet för att inte bli upptäckta. Angelica och jag tittade på varandra, och började asgarva. Vad fan var oddsen? Vår taxi började rulla och långsamt tynade reggaen bort.
Morgonen därpå beställde vi upp frukost till rummet. Angelica åt lättyoghurt och jag drack cappucino när jag insåg att min familj förmodligen skulle tycka det var kul att få veta att jag gift mig. Jag ringde Cirpa. Hon satt hemma hos Olivia och fikade. Perfekt, tänkte jag, och satte på högtalarfunktionen.
– Du syrran, jag och Angelica har något kul att berätta.
– Jaha, svarade Cirpa, utan någon större entusiasm.
– Vi gifte oss igår. Ett äkta Vegasbröllop.
Det blev knäpptyst i luren. Jag hörde henne viska något till Olivia.
– Hallå. Är du kvar?
– Din jävla idiot. Är du inte klok?
– Vadå, det är ju skitkul, sa jag, och kände svetten komma krypande.
Angelica såg förvånad ut. Varför i helvete hade jag satt på högtalartelefonen?
– Tror du att mamma kommer att bli glad? Eller Nova? Hon har precis sluppit Natacha och nu kommer du hem med en ny extramamma. Som du dessutom gift dig med. Hur gammal är du? Elva?
– Haha, jag ringer er senare, sa jag nervöst och la snabbt på.
Angelica såg lite ledsen ut.
– Skit i dem, nu går vi till casinot.


Bingo vad tänkte du. Angelica kan man kalla allt utan en sak och det är FRU.

Blev illamående när jag läste ovanstående utdrag ur boken.

Jag med. Det sorgliga är att det är ett litet barn inblandat som får träffa massa konstiga tanter som pappa pussas med.

Mysigt! Då är man buksvåger med denna rick.. Dock sa hon att min FB dase va de största hon skådat..

Numera heter hon Angelica Elvskär och har två barn....tvillingar.

Sjyst av dig att outa någon som bytt efternamn för att slippa få upp gamla bilder och skvaller när ens namn googlas. Lite stalkervarning på det.

Här postas naken bilder på henne (och andra) och var vissa jobbar, ser ut irl och oftast inte så snälla saker heller....och så tycker du det är fel å skriva en sån sak. Då kan du ju gå igenom alla trådar och inlägg och skriva så överallt.

Nej, jag har inte sett någon annan tråd där någon tragisk person outar någon som bytt namn.

Tog mig friheten att googla hennes namn och här har ni henne - https://www.facebook.com/angelica.elvskar

Har ALLTID tyckt att hon sett billig ut och nu fick jag det verkligen bekräftat.
Angelica är WT!

Vilka fel som ev. begås mot andra kan knappast användas som en ursäkt här.

Här snackar vi inte om någon offentlig person, utan en privatperson som uppenbarligen har valt att lämna sina "ungdomssynder" bakom sig, och gå vidare. angelica1986 kan tydligen inte acceptera det.

Som sagt...
Det finns uppenbarligen människor som har alldeles för mycket fritid - i kombination med ett innehållslöst liv.
Vad är grejen med att outa en, inte ens C-kändis, utan snarare f.d. E-kändis?
Stalkervarning, sa Bull.