Ni som är deprimerade, matvanor?

Hur ser era matvanor ut? Har ni någon aptit ? Övervikt undervikt? Äter ni för mycket eller för lite? osv.

Är inte deprimerad nu, men var under en period. Ingen aptit alls, jag åt när det fanns mat men om ingen sa till mig att äta (eller serverade mat åt mig) så föll det mig aldrig in att jag kunde äta. Var inte hungrig...

Gick dock inte ner något i vikt (kompenserade väl när jag blev påmind om att äta).

nudlar, knäckebröd, skolmat, saft.

Jag var deprimerad förr och fick medicin för det. Jag gick då långsamt upp 13 kilo för jag kunde plötsligt inte sluta äta.
Jag var hungrig dygnet runt ungefär och det blev ofta onyttigt för att jag "förtjänade/behövde" något gott eftersom jag mådde så dåligt...

Jag slutade sen med medicinen just för att jag bara blev mer deprimerad över att jag blev så fet...!
Nu, 1½ år senare, mår jag bra men har fortfarande inte lyckats gå ner alla mina kilon.
Matvanorna är svåra att ändra och godissuget är svårt att få bort

Piller och alkohol. Ibland jordnötter på krogen. Funkar bara om man är manodeppressiv och mår bra ibland så man kan äta riktig föda imellan varven.

När jag mådde som sämst vägde jag inte mer än runt kanske 39 eller så, (ej ätstörd) ville inte äta utan blev tvingad till dropp i 2 veckor tills jag förflyttad till en annan klinik, en större avdelning där jag nu har vandrat fram och tillbaka på i flera år nu, vill ej tillbaks vilket har visats, har varit hemma nu i 4 månader så 1-0 till mig ;...

Sen fanns det ju såklart ställen då man bara ville svulla på och tänkte; "jamen, jag har ju redan börjat...", kan tilläggas att jag inte hade någon kille då, alltså ingen att göras fin för som nu, nu tänker jag på vad jag äter, blir mycket frukt, käkar gröt med havremjölk till frukost t ex. och dricker mycket grönt té med citronskivor vilket jag känner har varit mycket värt mödan. Och smakar det skit? Vem fan sa det..? Precis som allting annat så vänjer man sig och i nuläget så föredrar jag faktiskt skivad frukt framför en god men jäcligt uttorkande chokladkaka.

Mestadels består mina matvanor dagligen av kaffe och té, sen någon macka på det ibland. Någon gång äter jag en ordentligt tillagad middag men det är då inte ofta, utan blir oftast någon slags lunchmat till middag vid halv åtta på kvällen, äter knappt innan eller efter det. Idag åt jag dock vita bönor och korv, som jag drack té till. Det var gott.

Mmh, jag vet inte direkt om jag är deprimerad.
Jag har ständiga självmordstankar, meen, jag vet inte om jag skulle säga att jag mår dåligt eller inte. Lite ambivalent..

Men jag äter mest på natten. Och då äter jag rätt mycket.
Äter aldrig på morgonen eller dagen.
Kvällen och natten endast.

Hur ser era matvanor ut?
Osunt. För mycket. För ofta. För onyttigt.

Har ni någon aptit?
Ja, mer än "normal" får jag säga.

Övervikt undervikt?
Övervikt.

Äter ni för mycket eller för lite?
För mycket. Jag äter bara mycket när jag är hemma, är jag borta äter jag "normalt" eftersom jag annars skulle skämmas så mycket över det. Jag kan knappt äta med andra personer omkring då jag skäms så mycket. Tröst äter. Små äter. Äter aldrig frukost. Brukar bara bli en gång om dagen och sen en massa skit till kvällen/natten.

Har ett sug efter mat hela tiden nästan, dock är det ju inte så att man är hungrig i den bemärkelsen.

Mina matvanor är väl okej. Äter en stor måltid om dagen oftast men jag borde äta mer då jag är smal (inte underviktig). Iallafall en stadig frukost och sen något mer. Men det orkar jag inte. Har aldrig varit direkt hungrig på morgonen (vem är egentligen det?) men man borde ju äta ändå som alla gör. Ibland (om än sällan) jag kan jag dock få ett ryck och koka ägg och äta det på smörgås några enstaka mornar i rad. Men efter några dagar slutar det med att jag inte orkar. Jag tycker det oftast är väldigt jobbigt att göra mat. Jag orkar verkligen inte ställa mig framför spisen. Ibland orkar jag inte ens göra mig en smörgås.

Däremot har jag som sagt inga problem med att äta mat. Har bra aptit och äter stora portioner när det serveras den dagliga sen eftermiddags middagen här hemma. Fast då får jag ju som sagt allt serverat framför mig i princip. Vet inte hur det skulle vara om jag bodde själv och fick göra min egen mat. Misstänker att det skulle gå rent åt helvete.

Är (ganska rejält) underviktig, men det har inte bara med min depression att göra. Har alltid varit väldigt smal men jag har under senare tid tappat ännu mer i vikt. Jag äter dock mer än vad man "bör" med min vikt men har väldigt svårt att gå upp i vikt. Jag brukar äta 2-3 mål/dag + att jag ganska ofta trycker i mig en hel del onyttigheter. Åt nyss ett paket Ballerina och det är inget ovanligt.

Man kan väl sammanfatta det med att jag har perioder. Ibland äter jag mycket, ibland lite. Men allt som oftast så äter jag ganska mycket godis/chips/kakor mm.

Vissa dagar äter jag ingenting alls, då blir man bara sängliggandes tills man somnar om igen. De dagar som man har ork till att ta tummen ur och göra mat så blir det däremot stora portioner mat som tillreds, exempelvis ett halvt kilo pasta eller nachotallrik med 400g köttfärs. Eftersom man inte ätit på ett par dagar så går detta ner som en vanlig måltid trots att man är väldigt klent byggd och äter under icke-deprimerade perioder knappt en hel pizza.

Det är ninte så att jag inte vill äta, det är bara det att jag inte tar mig för att till och börja med laga maten och sedan komma på tanken att äta den. Om någon vän vill gå ut och ta en pizza eller dylikt hänger jag gärna på eller när det bjuds på mat hemma hos föräldrarna så tackar man aldrig nej heller.