Tänker

Först vill jag introducera mig. Jag är 18 år och studerar, jag bor i Stockholm.

Mitt problem är att jag, när jag ska göra saker, då tänker jag alldeles för mycket. Jag tänker såpass långt, samtidigt synnerligen fort. Detta bidrar till att jag, i de flesta fall, undgår att göra sakerna jag verkligen vill göra. Det är alltså att jag tänker hur långsiktigt som helst, vilket skapar problem.

Jag tänker när jag åker kollektivt, när jag kör bil, när jag lyssnar på musik, osv.

Även när jag röker gräs (som jag i övrigt lagt ned med) så tänker jag väldigt mycket, vilket således bidrar till nojor. När jag verkligen har kul så tänker jag inte så mycket, utan lever för stunden. Dock efter några sek efter tråkigheter kommer jag på tankarna igen.

Detta bla. hindrat mig från olika, tämligen, viktiga saker.


Min fråga är således: Kan man göra någonting åt det?

Vad menar du med att du tänker? Tänker du på eventuella konsekventer det du vill göra kan få, eller drömmer du dig bara bort?

Inte drömmer bort mig, utan konsekvenserna som kan hända, vilket är i mitt tycke väldigt långsökt

Ge gärna ett exempel.
Menar du att du "nojjar" mycket?

Tänker mycket jag med. Som du säger gäller det att försöka endast göra roliga saker, fast i längden kommer nog tankarna vare sig du vill det eller inte.

Jag brukar också tänka för mycket och det kan ofta skapa onödiga problem för mig.
Någon som har en idé hur man kan sluta tänka för mycket och mer leva för stunden.
När jag skriver tänka för mycket menar jag med konsekventer etc.

Jag är exakt likadan. Tänker alltid för mycket på framtiden och vad konsekvenserna kan bli. Det kan ju vara både en bra och dålig egenskap. Jag dras dock med extremt paranoida tankar och okontrollerade känslor som följd. Jag tröttnar lätt på saker och har svårt att fokusera på vanliga saker som andra kan sätta sig in i t.ex sport, intressen etc. Det måste var extremt intressant för att jag ska kunna fokusera. Ibland ligger jag och stirrar i taket och fundera i flera timmar. Har varit deprimerad till och från i 8 år. Jag har dragits med dessa tankar sen jag var liten. Har gått i terapi, nu går jag hos psykiatri för att försöka fastställa någon diagnos så jag kan hantera det bättre.

Helvete, du beskrev ju för fan mig. Jag tänker bumpa denna tråden!

Till punkt och pricka.