Vänstermänniskor - saknar ni motivation och ambition?

Man kan ha hamnat på rätt plats i arbetslivet genom tursamma omständigheter.
Man kan råka ha välbärgade föräldrar, en plats garanterad i pappas framgångsrika företag. Även om man själv är en inkompetent klant.
Man kan ha råkat bo i en eftertraktad hyresrätt i Stockholms innerstad, som sedan ombildades till bostadsrätt med en vinst på ett par miljoner för innehavaren.

Jag känner själv människor i de ovanstående kategorierna.

Många fagra löten om än det ena och än det andra får folk att bli knähundar och rövslickare.
Så ambition och motivation behövs inte under sådana premiser som staten går ut med.
Massinvandringen skapar förhoppningar att man skall kunna bygga vidare och att man skall få in så pass många i de olika pkpartiernas medlemsregister att man kan stoltsera med ett högt antal.

Jag kan bara tala för mig själv men motivation & ambition är för mig inte synonymt med att ha ett prestigeyrke och dra in massa pengar. Utan snarare att följa mina drömmar, spela musik, laga mat, knulla, gå i naturen, resa, umgås med vänner och berusa mig då och då.

Helt enkelt att bara ha så roligt jag någonsin kan och utnyttja den fruktansvärt korta tid jag har på jorden till max. Jag tycker inte illa om pengar, men att vara en löneslav och slösa bort merparten av den otroliga gåva som livet faktiskt är på att tjäna pengar låter som en ångestdrypande mardröm.
Jag tror nästan alla människor inser hur meningslöst det är tillslut, men alltför ofta inser folk det när det redan är försent.

Många svennar jobbar i ekorrhjulet ett år för att sedan åka på några veckors semester i Thailand eller på kanarieöarna. Då kan man som livsnjutare istället dra utomlands ett längre tag och arbeta där - och dessutom uppleva landet och kulturen på riktigt.

Om jag kan försörja mig på att spela musik eller göra något annat jag älskar i framtiden så är det fantastiskt. Jag tycker inte heller att min högavlönare pappa är tragik; eftersom han älskar det han gör. Men hur många går till jobbet enbart för att dom älskar det? 5%? Förmodligen inte ens det...

Mycket av det som du skriver håller jag med om men att påstå att bara 5% skulle trivas med sitt arbete är taget helt ur luften. Visst finns det meningslösa arbete men de utgör betydligt mindre en hälften av alla arbeten. Dessutom skänker det faktisk tillfredställelse att tjäna sina egna pengar och inte behöva vara beroende av andra.