Den stora tråden om James Bond-filmerna

Vilken hiss? Det finns en fight i en hiss men det är i Diamantfeber (1971).

Ja fan, jag har nog blandat ihop det. Bra scen hur som.

No worries.

Den fighten var för övrigt klippt i den svenska bioversionen. Man klippte mer i Bond-filmerna på 70-talet än på 60-talet. Pre-creditsen i samma film var också klippt något.

Alla karate-fighter i Gyllene Pistolen (1974) var också klippta. Den svenska filmcensuren gillade inte alls karatefilmer eller filmer som innehöll nån slags karate.

Även Älskade Spion (1977) klipptes en del, bl.a fighten mellan Bond och Jaws i tågkupén.

Edit: Karate-fighterna var helt bortklippta, men de andra fighterna kortades något bara.

https://www.youtube.com/watch?v=DVorornYtik

Zorin : "This will hurt him more than me"

LALD 50 år nu

Sjukt...,ett halvt sekel sedan Roger M axlade Bond-manteln.
Man var själv inte ens planerad än då, men efter TMWTGG-74 var man ett foster i a f. (Ha-Ha!!)

Boken Leva och låta dö av Fleming (publicerad 1954) var den andra Bond-boken efter debuten Casino Royale (publicerad 1953). Den är nog faktiskt en av de Bond-böcker som hade funkat väldigt bra som film, inte mycket hade behövt ändras i filmversionen. Men istället så använde man bara delar av boken till filmen och andra delar har dykt upp i de senare filmerna Ur dödlig synvinkel (1981) och Tid för hämnd (1989).

Det var länge sedan jag läste Flemings bok så jag minns inte allt, men i stora drag är storyn i bokversionen att Bond kommer till New York och där möter Felix Leiter och annat CIA-folk upp. Bond och Leiter ska spana på en neger som kallas Mr Big och som misstänks arbeta för sovjetiska Smersh. Bond och Leiter besöker olika barer och andra uteställen i den svarta stadsdelen Harlem. Bond blir infångad av Mr Bigs gäng och träffar i samband med det på Solitaire, Mr Bigs sierska.

Bond lyckas fly från Mr Bigs gäng och han och Solitaire åker med tåg från New York till Florida. Det blir en episod på tåg ungefär som i Agent 007 ser rött. I Florida fortsätter man spana på Mr Bigs förehavande, och här inträffar episoden då Leiter blir lemlästad av hajar vilken finns med i Tid för hämnd.

På slutet simmar Bond med syrgastuber under vattnet till Mr Bigs ö i Karibien och fäster där en mina på skrovet till Bigs yacht. Bond blir infångad igen och han och Solitaire släpas i vattnet efter Bigs båt, detta finns som bekant med i Ur dödlig synvinkel. Till sist exploderar minan under Bigs båt och Bond och Solitaire räddas av detta.

Att man inte filmatiserade Leva och låta dö tidigare hade kanske att göra med att storyn i viss mån påminner om Dr No, att Bond tar sig till en ö i Karibien där skurken befinner sig. (Å andra sidan finns det ju många Bond-filmer som påminner om varandra). Ett annat skäl kan vara att en story där det drällde av negrer kanske inte var comme il faut på 60-talet. Men i början av 70-talet i samband med blaxploitation-vågen så passade det mycket bättre.

Men filmen kunde och borde varit mycket bättre och följt bokens story mer. I filmen finns till exempel en annan skurk som kallas Kananga, fast det är egentligen samma gubbe med en mask över fejset. Dumt. Filmen är också tramsig och löjlig i största allmänhet, typiskt för Bond-filmerna som är regisserade av Guy Hamilton.

Det finns också en del inslag av hicksploitation i filmen med bl.a sydstatssheriffen JW Pepper, (hicksploitation=filmer som utspelas i amerikanska södern).

På slutet flyger Bond med en hang-glider till Bigs ö istället för att dyka, använder en Magnum 44-revolver likt Dirty Harry, räddar Solitaire samt tar kol på Mr Big med en patron med komprimerad luft som får Big att flyga upp och smälla som en ballong.

Det var förresten inte på slutet Bond flyger med en hang-glider, det var tidigare i filmen. Men det finns flera filmer från 70-talet med hang-gliders, det kanske var en ganska ny grej då, jag vet inte. The Man from Hong Kong (1975) och Sky Riders (1976) har också scener med hang-gliders. Även i en senare Bond-film från 70-talet finns en sådan med, nämligen Moonraker (1979), när båten åker utför vattenfallet och Bond räddas med hjälp av en hang-glider.

Live and Let Die (1973) och The Man with the Golden Gun (1974) upplevs som både billigare och enklare än Bond-filmerna i slutet av 60-talet. Enligt wikipedia hade båda filmerna en budget på 7 miljoner US-dollar var.

Diamonds Are Forever (1971) hade en budget på 7.2 miljoner US-dollar. Den upplevs som en något större produktion och sköts även i scope, något de två efterföljande filmerna inte gjorde. Men den har dock väldigt dåliga specialeffekter.

Justerat för inflation motsvarade detta år 2005 34.7 miljoner för DAF, 30.8 miljoner för LALD och 27.7 miljoner för TMWTGG, enligt wikipedia.

Jämförelsevis hade Thunderball (1965) en budget på 6.8 miljoner US-dollar och You Only Live Twice (1967) en budget på 10.3 miljoner US-dollar. År 2005 motsvarade detta 41.9 miljoner för TB och 59.9 miljoner för YOLT, enligt wikipedia.

OHMSS (1969) hade en budget på 7 miljoner US-dollar. År 2005 motsvarade detta 37.3 miljoner, enligt wikipedia. Den filmen kostade alltså mindre än de två föregående, men upplevs ändå som en större produktion än filmerna i början av 70-talet. Det var väl en del man fick gratis så att säga, som alpmiljöerna, som gör att filmen ändå framstår som väldigt episk.

På tal om budgetar, av DAF gick ju en stor del av budgeten till Connery. Och Moore var, enligt egen utsago, relativt billig att anlita som Bond, så man blir ju att undra varför LALD och TMWTGG ibland upplevs som lite "billigare" än DAF vad gäller produktionen?

Diamonds Are Forever (1971) sköts som sagt i scope, och den har väl dessutom lite mer storslagna sets och miljöer, oljeplattformen på slutet samt Las Vegas, vilket gör att den ser lite större ut. Även rymd-scenerna med satelliten är lite mer storslaget. Det finns inget sånt i de efterföljande två filmerna.