Skrev nyss om när jag och polare tog benso tillsammans. Och efter ha läst lite psykedeliska rapporter så blev jag sugen på berätta om min första erfarenhet gällande toppslätskivling. Och i brist på trötthet och annat att göra så skriver jag denna nu.
Ålder: 19 då 18
Vikt: 70kg
Tidigare erfarenheter (innan detta): CB - skit som inte kanske inte räknas = poppers (nej, är inte homosexuell), lustgas.
Vill först bara säga till er som aldrig prövat och är sugna på att pröva på toppisar. Ta inte 50st. Jag hade varken läst på om psykedeliska droger och hade ingen aning om vad som väntade mig. Det är inte bara att man ser massa roliga saker etc. 15st lär väl vara en lagom dos för att vara första gången. Man blir (i alla fall jag) sjukt känslig, lätt att skratta, gråta osv.
Detta utspelar sig för två år sedan (2008), på slutet av sommaren.
John, en kompis till mig, berättade lite om toppisar och jag blev direkt intresserad eftersom de är "gratis" så att säga.
Vi gav oss ut för att plocka de små svamparna och fick ihop ungefär 500st på en timme. John prövade en gång efter svamparna var torkade, jag och Melkor var sittare åt honom.
Vi ville trippa på den "perfekta!!" platsen, den skulle vara lite avlägsen. Så man skulle bete sig hur som helst och ingen skulle se oss.
Platsen blev på ett berg, i en skog. Inte långt från en grusväg. Men ingen använde den nu för tiden, så vi skulle inte bli besvärade.
Nu kom vi äntligen fram till platsen, vi la ner cyklarna och tog fram påsen med svamparna. Jag och Melkor räknade upp 40st var medans John tog 50st.
Smaken var vidrig, kan inte ens beskriva den med ord. Tuggade svamparna tills det blev en sörja av det hela och lite till.
Efter de svalts ner med en hel flaska Dr. Pepper knallar vi en bit för att hitta en mysig plats att sitta på. Vi hittade den ganska snabbt, en gräsplätt vi träden, solen sken precis på oss. Vi satte oss ner och rökte lite cigaretter och samtalade. Konversationen handlade mest om hur vi skulle "känna" och vad som "händer".
Ungefär 40minuter efter intaget börjar jag känna av lite. Känner mig mysig och mår allmänt bra. Lägger mig ner i gräset och ser att molnen bildar alla möjliga olika mönster sen tittar jag upp mot träder och de bildar mönster likaså.
Vi pratar om allt mellan himmel och jord, mest om hur bra vi mår. Cigaretter på cigaretter tänds, kändes bara sjukt skönt att röka, röken kändes så len på något vänster.
Vi bestämmer oss för att ta en liten promenad in i skogen. Vi får syn på en röd liten stuga upp på en stor kulle och bestämmer oss för att gå dit. John utbrister "Det är en gubbe där uppe!". Alla slänger sig ner på marken för vi vill inte bli upptäckta (vet inte varför men). Melkor skrattar och säger att det bara är ett avhugget träd.
Enligt oss är vi inte nog trippade så vi bestämmer oss att ta mer, påsen med svamparna kommer fram och den passas till mig. Jag sätter mig på ängen vi nu befinner oss på och tar en näve med svampar, sitter där och tuggar flitigt tills jag tittar ner på marken och ser det äckligaste jag sett i mitt liv. FULLT med jävla maskar och insekter kryper omkring. Jag slänger mig upp och drar av mig jackan och börjar skrika. Spottar ut svamparna och de lilla jag har kvar i munnen sväljer jag. Melkor och John skrattar bara åt mig, när jag tittar på dom börjar jag också asflabba. Vet inte varför, men det kändes bara rätt att skratta.
Stugan blev bortglömd och vi ville inte vara kvar på ängen vi var på, vi ville tillbaka till vår gräsplätt som vi kallade Mumindalen. För den var så mysig, som mumindalen är
Men åt vilket jävla håll var det? Tillslut var vi på rätt väg, men nu var det massa nedhuggna träd där? "NÅGON HAR FÖRSTÖRT MUMINDALEN" skriker Melkor. Ledsen som fan blev jag? Mumindalen var ju som våran egna planet, där ingen kunde störa oss.
Men tillslut får vi syn på den riktiga mumindalen! Med benen på ryggen springer vi dit och slänger oss ner i gräset. Öppnar ett nytt paket cigaretter och bara beundras av känslan och allt det vackra man har att åskåda.
Slänger en blick på Melkor och upptäcker att han ansikte är grönt?! Tankar om att han är arg och förvandlas snart till hulken börjar snurra runt i mitt huvud. Men sen sträcker han mig en cigarett och då inser jag att han är snäll (nu i efterhand förstår jag att det var gräset han låg mot som gjorde att han såg grön ut). John däremot är helt jävla svampad och inte alls lika social som mig och Melkor som babblar på. John sitter mest och mumlar "Jag mår så jävla bra upprepande gånger. Jag försöker flera gånger att pissa, kände mig pissnödig konstant. Eller jag ville ha känslan av att pissa, jag vet inte. Men det gick bara inte. Första gången jag skulle försöka blev jag skitskrajj "Var fan är min snopp?!?" började hektiskt leta efter den i mina fickor men upptäckte att det bara var för att jag hade kalsonger på mig (de var nästan i samma nyans som min hud).
Melkor får en idé att vi ska fara till stockholm! Har är på väg att ringa sin bror som bor där för att höra om vi kan bo hos honom under våran vistelse i huvudstaden (vi bor i norra Sverige, ovanför Boden). Men den idén glöms bort.
Vi blir tysta ett tag och jag lägger mig ner, tar en cigarette och tankarna flödar iväg om att det kanske bara är vi som bor på denna planet? Är vi helt ensamma på hela jorden? Finns det annat liv? Vilka är mina föräldrar? Hur ser dom ut? Började av dessa tankar snea lite.
Det började bli kallt och vi bestämde oss att lämna våran älskade plats. Men var fan är cyklarna? Nu börjar jag snea på riktigt (cyklarna var inom synhåll från platsen vi satt på, men i vårat tillstånd hade vi ingen aning om det). Till slut får vi synpå dom, men vilket håll ska vi åt? Grusstigen ser exakt likadan ut åt båda hållen. Ännu mer panik får man nu, vi chansar och tar det håll som känns rätt. Men vi kommer aldrig ut ur skogen? Vi börjar trampa snabbare och snabbare medan John ligger långt efteråt och fortsätter med sitt mumlande om hur bra han mår. Vi ville bara komma till vårat "område" så vi skulle veta att det finns en värld. Vi ville känna igen oss själv, våran existens.
Där borta! Där borta är slutet på skogen, vi stannade och väntade in John. Nu kom lättnaden och skönt som fan kändes det!!
Vi bestämde oss för att fara till John och ta det lugnt. På väg till John samtalar jag och Melkor om massa skit. Jag börjar funder "Vem är killen jag pratar med? Hur känner jag honom?" (jag kände alltså inte igen min vän kompis sen flera år tillbaka).
När vi kommer till John har jag fortfarande den där obehagliga känslan och vi försöker göra något vi gör på fritiden, bara för att känna igen oss själva.
Tillslut bestämmer sig jag och Melkor att fara till honom, på vägen hem så skådar jag den mest äckligaste människan jag sett i mitt tillstånd såg hon ut som ett jävla troll, helt bullig i ansiktet (har drömt mardrömmar om henne månader efter detta, såg henne ungefär 1 år senare i nyktert tillstånd, hon var ta mig fan ful. Men inte lika ful som hon var när jag var svampad). Framme hos Melkor så går jag omkring och frågar upprepande gånger "Vad fan har vi gjort? Vad har vi tagit?" fortfarande rejält svampad. Han lugnar ner mig och när jag väl landat så cyklar jag hem. Dörren är låst jag och rycker i den, mamma öppnar. Där står jag med tefatsögon och ler. Blev så glad att se henne. Gav henne en kram och sen hoppade in i duschen. Sen la jag mig i soffan för att se på tv. Fortfarande lite svampad. Klarade inte av ensamheten, ringer upp John och vi sticker på Max och käkar (inte för att det gick att äta men).
Har kanske mycket minnesluckor men fick väl med det mesta.
Ålder: 19 då 18
Vikt: 70kg
Tidigare erfarenheter (innan detta): CB - skit som inte kanske inte räknas = poppers (nej, är inte homosexuell), lustgas.
Vill först bara säga till er som aldrig prövat och är sugna på att pröva på toppisar. Ta inte 50st. Jag hade varken läst på om psykedeliska droger och hade ingen aning om vad som väntade mig. Det är inte bara att man ser massa roliga saker etc. 15st lär väl vara en lagom dos för att vara första gången. Man blir (i alla fall jag) sjukt känslig, lätt att skratta, gråta osv.
Detta utspelar sig för två år sedan (2008), på slutet av sommaren.
John, en kompis till mig, berättade lite om toppisar och jag blev direkt intresserad eftersom de är "gratis" så att säga.
Vi gav oss ut för att plocka de små svamparna och fick ihop ungefär 500st på en timme. John prövade en gång efter svamparna var torkade, jag och Melkor var sittare åt honom.
Vi ville trippa på den "perfekta!!" platsen, den skulle vara lite avlägsen. Så man skulle bete sig hur som helst och ingen skulle se oss.
Platsen blev på ett berg, i en skog. Inte långt från en grusväg. Men ingen använde den nu för tiden, så vi skulle inte bli besvärade.
Nu kom vi äntligen fram till platsen, vi la ner cyklarna och tog fram påsen med svamparna. Jag och Melkor räknade upp 40st var medans John tog 50st.
Smaken var vidrig, kan inte ens beskriva den med ord. Tuggade svamparna tills det blev en sörja av det hela och lite till.
Efter de svalts ner med en hel flaska Dr. Pepper knallar vi en bit för att hitta en mysig plats att sitta på. Vi hittade den ganska snabbt, en gräsplätt vi träden, solen sken precis på oss. Vi satte oss ner och rökte lite cigaretter och samtalade. Konversationen handlade mest om hur vi skulle "känna" och vad som "händer".
Ungefär 40minuter efter intaget börjar jag känna av lite. Känner mig mysig och mår allmänt bra. Lägger mig ner i gräset och ser att molnen bildar alla möjliga olika mönster sen tittar jag upp mot träder och de bildar mönster likaså.
Vi pratar om allt mellan himmel och jord, mest om hur bra vi mår. Cigaretter på cigaretter tänds, kändes bara sjukt skönt att röka, röken kändes så len på något vänster.
Vi bestämmer oss för att ta en liten promenad in i skogen. Vi får syn på en röd liten stuga upp på en stor kulle och bestämmer oss för att gå dit. John utbrister "Det är en gubbe där uppe!". Alla slänger sig ner på marken för vi vill inte bli upptäckta (vet inte varför men). Melkor skrattar och säger att det bara är ett avhugget träd.
Enligt oss är vi inte nog trippade så vi bestämmer oss att ta mer, påsen med svamparna kommer fram och den passas till mig. Jag sätter mig på ängen vi nu befinner oss på och tar en näve med svampar, sitter där och tuggar flitigt tills jag tittar ner på marken och ser det äckligaste jag sett i mitt liv. FULLT med jävla maskar och insekter kryper omkring. Jag slänger mig upp och drar av mig jackan och börjar skrika. Spottar ut svamparna och de lilla jag har kvar i munnen sväljer jag. Melkor och John skrattar bara åt mig, när jag tittar på dom börjar jag också asflabba. Vet inte varför, men det kändes bara rätt att skratta.
Stugan blev bortglömd och vi ville inte vara kvar på ängen vi var på, vi ville tillbaka till vår gräsplätt som vi kallade Mumindalen. För den var så mysig, som mumindalen är
Men åt vilket jävla håll var det? Tillslut var vi på rätt väg, men nu var det massa nedhuggna träd där? "NÅGON HAR FÖRSTÖRT MUMINDALEN" skriker Melkor. Ledsen som fan blev jag? Mumindalen var ju som våran egna planet, där ingen kunde störa oss.
Men tillslut får vi syn på den riktiga mumindalen! Med benen på ryggen springer vi dit och slänger oss ner i gräset. Öppnar ett nytt paket cigaretter och bara beundras av känslan och allt det vackra man har att åskåda.
Slänger en blick på Melkor och upptäcker att han ansikte är grönt?! Tankar om att han är arg och förvandlas snart till hulken börjar snurra runt i mitt huvud. Men sen sträcker han mig en cigarett och då inser jag att han är snäll (nu i efterhand förstår jag att det var gräset han låg mot som gjorde att han såg grön ut). John däremot är helt jävla svampad och inte alls lika social som mig och Melkor som babblar på. John sitter mest och mumlar "Jag mår så jävla bra upprepande gånger. Jag försöker flera gånger att pissa, kände mig pissnödig konstant. Eller jag ville ha känslan av att pissa, jag vet inte. Men det gick bara inte. Första gången jag skulle försöka blev jag skitskrajj "Var fan är min snopp?!?" började hektiskt leta efter den i mina fickor men upptäckte att det bara var för att jag hade kalsonger på mig (de var nästan i samma nyans som min hud).
Melkor får en idé att vi ska fara till stockholm! Har är på väg att ringa sin bror som bor där för att höra om vi kan bo hos honom under våran vistelse i huvudstaden (vi bor i norra Sverige, ovanför Boden). Men den idén glöms bort.
Vi blir tysta ett tag och jag lägger mig ner, tar en cigarette och tankarna flödar iväg om att det kanske bara är vi som bor på denna planet? Är vi helt ensamma på hela jorden? Finns det annat liv? Vilka är mina föräldrar? Hur ser dom ut? Började av dessa tankar snea lite.
Det började bli kallt och vi bestämde oss att lämna våran älskade plats. Men var fan är cyklarna? Nu börjar jag snea på riktigt (cyklarna var inom synhåll från platsen vi satt på, men i vårat tillstånd hade vi ingen aning om det). Till slut får vi synpå dom, men vilket håll ska vi åt? Grusstigen ser exakt likadan ut åt båda hållen. Ännu mer panik får man nu, vi chansar och tar det håll som känns rätt. Men vi kommer aldrig ut ur skogen? Vi börjar trampa snabbare och snabbare medan John ligger långt efteråt och fortsätter med sitt mumlande om hur bra han mår. Vi ville bara komma till vårat "område" så vi skulle veta att det finns en värld. Vi ville känna igen oss själv, våran existens.
Där borta! Där borta är slutet på skogen, vi stannade och väntade in John. Nu kom lättnaden och skönt som fan kändes det!!
Vi bestämde oss för att fara till John och ta det lugnt. På väg till John samtalar jag och Melkor om massa skit. Jag börjar funder "Vem är killen jag pratar med? Hur känner jag honom?" (jag kände alltså inte igen min vän kompis sen flera år tillbaka).
När vi kommer till John har jag fortfarande den där obehagliga känslan och vi försöker göra något vi gör på fritiden, bara för att känna igen oss själva.
Tillslut bestämmer sig jag och Melkor att fara till honom, på vägen hem så skådar jag den mest äckligaste människan jag sett i mitt tillstånd såg hon ut som ett jävla troll, helt bullig i ansiktet (har drömt mardrömmar om henne månader efter detta, såg henne ungefär 1 år senare i nyktert tillstånd, hon var ta mig fan ful. Men inte lika ful som hon var när jag var svampad). Framme hos Melkor så går jag omkring och frågar upprepande gånger "Vad fan har vi gjort? Vad har vi tagit?" fortfarande rejält svampad. Han lugnar ner mig och när jag väl landat så cyklar jag hem. Dörren är låst jag och rycker i den, mamma öppnar. Där står jag med tefatsögon och ler. Blev så glad att se henne. Gav henne en kram och sen hoppade in i duschen. Sen la jag mig i soffan för att se på tv. Fortfarande lite svampad. Klarade inte av ensamheten, ringer upp John och vi sticker på Max och käkar (inte för att det gick att äta men).
Har kanske mycket minnesluckor men fick väl med det mesta.
jävligt roligt skrivet, 
Såg att du fick dig ett skratt av benso"rapporten" också
