Har lyssnat på skivan några veckor nu, den är bra. Inte mer. Hade iofs väldigt höga förväntningar! Åkerfeldt har lixom skapat det hos en på nåt sätt, skyhöga förväntningar.. Detta hade kunnat bli så bra eftersom han är en fantastisk melodimakare, nu blev det lite av en besvikelse eftersom man trodde det skulle bli ett riktigt mästerverk..
Känns som att Åkerfeldt ville få skivan att låta på ett visst sätt, ett udda sätt fast ändå inte.. Han har lyssnat mycket på flummigt 70 tal och ville skapa sin egen lilla flumskiva som flirtar en del med jazzen.. Så jag tycker att han har kompromissat med låtkvalitèn och istället satsat på detta sound som just nu verkar ligga honom varmt om hjärtat.
Att Mikael Å kunde göra lugna fina låtar visste nog alla, det har han gjort länge. Men på Heritage håller inte låtarna lika hög klass som tidigare! Vissa låtar blixtrar till med just såna briljanta partier som man känner igen sen innan och som bara Åkerfeldt kan åstadkomma, men i samma låtar finns det även partier som drar ner helheten.. För mycket "konstiga" melodier och för lite "sköna" melodier skulle man kunna säga som en sammanfattning..
Hoppas inte det här blev lika flummigt som Heritage låter