Är inne på andra lyssningen och känslan är lite av ett "jaha"...
Tycker att Opeth tillhör kategorin "ett av världens bästa band" men det förutsätter flummiga hippieslingor i kombination med brutal tyngd och GROWL. Ta bort den ena eller andra parametern och vällustkänslan sjunker betydligt. Här saknas helvetespartierna helt och tyvärr kommer jag nog att lyssna mindre och mindre på den ju längre tiden går, precis som i fallet "Damnation".
För den som vill lyssna in sig på Opeth är "Watershed", tätt följt av "Ghost Reveries" och "Blackwater Park", ett gjutet tips.