Vad är orsakerna till det ökade intresset för en mer ”spirituell” höger ideologi?

I en svensk bok av Göran Hägg, tror den heter 'Radikalare än Hitler?', diskuterar han bland annat Madame Blavatskys teoriers influenser på det nationalsocialistiska tankegodset. Det var länge sedan jag läste boken men har för mig att det handlar om en sorts skapelseberättelse där Arierna härstammar från Atlantis, och raslig renhet mäts utifrån närhet i blodet till dessa halvänglar till varelser. Även detta är ju en form av NS-metafysik, om än något fantasifull.

Detta kanske är självklarheter för de som verkar på forumet, annars har ni något att kolla upp.

Edit: Vad gäller orsakerna till att intresset för andlighet har ökat kan jag peka på en faktor, som troligen är marginell. Förekomsten av nsbm har troligen fått en hel del intresserade av nationalsocialistisk estetik i allmänhet. Av dessa intressenter finns det troligen en subgrupp som sysslar med någon sorts sökande efter mening utanför de postmoderna ramarna. För att föregå eventuell kritik så kan det tilläggas att jag är medveten om att många nsbmutövare och lyssnare är vilsna historielösa tonåringar.

Att förekomsten av sådant här ökar är inget anmärkningsvärt i sig utan snarare naturligt i ett samhälle där alltfler känner sig rotlösa och strävar efter att känna sig själv på ett djupare plan. Finna sig i ett sammanhang i en större helhet.

Något oroväckande är det dock när det sker i en tidsepok när man inte har råd att hålla på med sådant här flum och trams vilket kan öppna en flodvåg av sekterism och "ättlingar till de ursprungliga vanerna". När det här du beskriver såg dagens ljus för första gången fanns det trots allt en bredare plattform av intellektuella som anlade ett filosofiskt perspektiv som gav ringar på vattnet även bland andra intellektuella. Intellektuella som Evola, Jung, Strindberg, Nietsche tassade i de här utkanterna och är trots allt värda att studera än idag. Evola har mycket intressant att säga om materialismen, om hur ekonomin bör fördelas, hur man bör förhålla sig till den nuvarande tidsepoken, paneuropeismen etc.. Jung om det kollektivt omedvetna, Strindberg om feminismen osv.

Dagens NS borde, precis som NSDAP gjorde, hålla en ytterst skeptisk attityd till sådant här flum sålänge man befinner sig i ett politiskt underläge. Klart att de politiska fienderna vore ytterst angelägna om att allt splittras till mindre intresseklubbar där man diskuterar om huruvida Atlantis och hyperborea ursprungligen är nordpolen.

Jag förstår din synpunkt NS_14 och du har en strategisk poäng. Själv tror jag dock att det finns en överordnad strategisk poäng i att utveckla nationalsocialismens metafysiska grundvalar. Vi lever i en postmodern verklighet fylld av fragmentering på flera nivåer. Bland annat beror denna på en identitetskris, som jag tror NS bara kan ge ett svar på om den blir holistisk och ger en alternativ djupare mening. Konsumerismen ger ingen mening alls utom sökandet efter lycka på grundval av en begränsad syn på vad vi människor i grunden är. Det faktum att individer idag söker sig bort från denna ideologi framstår för mig som en god anledning för NS-gemenskapen att erbjuda ett heltäckande alternativ. Sen kan jag hålla med om att en metafysik i Vikernes tolkning gor mer skada för er än nytta.

Allt är inte "flum och trams" skall jag säga. Det finns som sagt mycket intressant och utvecklande att hämta så länge det sker i samklang med vad vi vill med svenskarnas vardag. Ingen kommer lyssna till "metafysiska grundvalar". Däremot om alternativet till konsumtionssamhället och identitetslösheten presenteras på ett begripligt, strategiskt och lättförståeligt sätt. Det är av den anledningen jag efterlyser att vi bör fokusera på att bit för bit bygga gemenskapen och fylla den successivt med meningsfullt innehåll när vi är i position till detta men också då under ledarprincipens stjärna. Erfarenheter visar att det finns många självutnämnda ariosofer som vill göra sig tillkänna i de här sammanhangen.

Erfarenheterna säger också att framväxten av sådant här brukar ske när man resignerat politiskt och föredrar att sluta sig i mindre celler av "speciellt utvalda". Alla sådana tendenser bekymrar.

Du har helt rätt. Ingen kommer lyssna på något som framförs som metafysiska grundvalar. Det finns dock en fara i att hålla sig lättförståelig i sådana sammanhang eftersom man då lätt mister djupet i diskussionen till förmån för bredden. Jag själv lockas exempelvis mer av ariosofin än av ett generellt gemenskapsbyggande. Det tror jag inte jag är ensam om. Finns det en önskan om "mångfald" inom NS-rörelsen? Då menar jag inom rimliga gränser givetvis. Det tycks t.ex. vara ett psykologiskt faktum att vissa är sociala emedan andra är ensamvargar.

Jag kan förstå hur sådana tendenser bekymrar. Å andra sidan kan det också ses som en möjlighet att locka till sig ett större utsnitt av demografin i allmänhet. Vissa lägger fokus på rasfrågans pragmatiska perspektiv, andra på "identitetsskapande" på ett djupare plan. Något åt det hållet.

Finns ingenting som säger att man måste utesluta det ena i förmån för det andra. Det finns ingenting som säger att man inte skulle kunna låta upprätta sektorer inom en avdelning som ägnar sig åt historiska frågor, eller vetenskapliga, eller psykologiska osv. Det finns ett intellektuellt behov idag som vore nödvändigt att knyta till sig. Man kan dock inte stå och väga mellan vad som skall uppta ens syfte och mål. Man kan inte besluta sig för att överge den politiska kampen för att gräva ner sig i sådant här.


Den klassiska nationalsocialismen bejakar mångfald med undantag möjligtvis från den etniska då Människan är visserligen ett flockdjur och politiken struktureras utifrån gemenskapen och kollektivet. Men den slår samtidigt fast att vi har olikheter som förutsätter olika uppdrag och positioner. En sådan olikhet som oftast filtreras bort i massamhället och i voteringskvarnarna. För egen del prisar jag gärna ensamvargar då det även måste finnas en flock för denne att överta. Samhället måste rusta och förbereda även för sådana. Men Nationalsocialismen är en nationell politistisk doktrin som inte får bli en tummelplats för mumbo-jumbo. I ett läge när det erfordras politisk strid kan man inte avveckla folkgemenskapstanken för ariosofin. Du utger precis det som bekymrar mig. Även en ensamvarg måste foga sig.



Det är naturligtvis alltid positivt om intresset för det ursprungliga ökar. Men det är inte helt ovanligt att dessa som i grund och botten är inne på vår linje distanserar sig därför att man är rädda för att vara obekväma. Eller så kan det handla om politisk övertygade som resignerar och vänder sig till vad man tror är mindre laddade sysslor. Vad utfallet än blir så håller det en bredare nationell uppslutning och enighet borta, splittrad och med en massa sidosysslor.