2009-12-19, 07:34
#1
Ordet trygghet tycker jag oftast att man hör i negativa sammanhang nu för tiden, förutom när det gäller barn. Exempelvis folk som stannar i "trygga svedala" istället för att ge sig ut och resa. En sak som är säker iaf är att man hör det väldigt sällan i positiva sammanhang. Om man ser på trådarna här på psykforumet så nämns ordet över huvud taget väldigt sällan. Jag finner det ganska märkligt och väldigt intressant faktiskt.
För mig personligen så är trygghet en förutsättning för att jag ska kunna ta mig för saker över huvud taget. Bristen på trygghet är ofta anledningen till att jag inte gör saker. Ta det här med att flytta till en annan ort t.ex, ett råd som personer i nöd ofta får på flashback är något som känns väldigt otryggt för mig. Är det verkligen något som folk gör helt utan vidare, speciellt när de mår psykiskt dåligt? Flyttar till en helt ny stad, kanske utomlands t.om när de inte känner en jävel? För oss som redan är ganska isolerade känns det som att det skulle kunna vara rentav förödande. Anledningen att jag håller mig mest inne i min lägenhet är att här känner jag mig trygg, här har jag kontroll över min tillvaro.
Alltså missförstå mig inte, självklart måste man ju pröva på nya saker och utvecklas och våga för att komma någonstans i livet. Men att döma av det man läser här på fb så är väldigt många fullt kapabla att göra vad som helst på egen hand utan att vänner, familj eller ekonomisk backup har något med saken att göra. Det är något som är konstigt här. Antingen skriver folk inte hela sanningen, kanske vill man se sig själv som starkare än vad man är, eller så är jag en extremt otrygg person, för jag tycker ofta att jag känner obehag i många situationer då jag inte känner trygghet.
Det finns mer att skriva om det här känner jag men jag kan inte tänka klart just nu. Tills dess att jag kan få ord på tankarna så kan väl ni skriva lite om er syn på trygghet?
För mig personligen så är trygghet en förutsättning för att jag ska kunna ta mig för saker över huvud taget. Bristen på trygghet är ofta anledningen till att jag inte gör saker. Ta det här med att flytta till en annan ort t.ex, ett råd som personer i nöd ofta får på flashback är något som känns väldigt otryggt för mig. Är det verkligen något som folk gör helt utan vidare, speciellt när de mår psykiskt dåligt? Flyttar till en helt ny stad, kanske utomlands t.om när de inte känner en jävel? För oss som redan är ganska isolerade känns det som att det skulle kunna vara rentav förödande. Anledningen att jag håller mig mest inne i min lägenhet är att här känner jag mig trygg, här har jag kontroll över min tillvaro.
Alltså missförstå mig inte, självklart måste man ju pröva på nya saker och utvecklas och våga för att komma någonstans i livet. Men att döma av det man läser här på fb så är väldigt många fullt kapabla att göra vad som helst på egen hand utan att vänner, familj eller ekonomisk backup har något med saken att göra. Det är något som är konstigt här. Antingen skriver folk inte hela sanningen, kanske vill man se sig själv som starkare än vad man är, eller så är jag en extremt otrygg person, för jag tycker ofta att jag känner obehag i många situationer då jag inte känner trygghet.
Det finns mer att skriva om det här känner jag men jag kan inte tänka klart just nu. Tills dess att jag kan få ord på tankarna så kan väl ni skriva lite om er syn på trygghet?
