Stora val i livet

Såna situationer uppkommer ju rätt ofta i livet. Ska jag gå till höger eller till vänster? Men jag tror att större beslut växer fram. I alla fall hos mig. Jag kan gå och tänka på hur jag ska göra med ett beslut under väldigt lång tid och sen en vacker dag kommer det bara till mig helt enkelt. Men ibland måste man även chansa lite. Det spelar ingen roll hur mycket man väger fördelar och nackdelar mot varandra, det blir inte alltid som man tänkt sig helt enkelt. Samtidigt är det ju det som är charmen, åtminstone ibland. Och som redan nämnts i tråden tidigare så brukar ju saker och ting lösa sig tillslut. Vi är människor, och inte robotar. Därför kan det hända att vi då och då väljer att ta ett beslut som i slutändan kanske inte var det mest optimala, men det får vi helt enkelt tugga i oss. Sålänge man i stunden trodde att det var det rätta så har man ju följt sitt hjärta, och bara det är värt massor.

Svammel? Svammel! Inga lätta nötter att knäcka.

Ett annat sätt att se det på är ju när man inleder ett förhållande med någon (behöver inte nödvändigtvis vara kärleksförhållande), då man sedan får reda på att denne någon har fastlagda planer för framtiden, medans man själv inte har det.

Har då och då känt att det verkar meningslöst att vara med någon som man ändå inte kommer träffa mer p.g.a. deras planer för framtiden som är så hårt fastrotade att dom verkligen MÅSTE utföra dessa. (ex. jobba utomlands eller liknande)

Å andra sidan kanske man ska se det som att "passa på medans det finns möjlighet". Jaja, jag har aldrig planerat mitt liv i alla fall. Har alltid tagit den väg som känts bäst för stunden, vilket har fungerat bra. Men det känns ibland lite som att man förlorar värde när någon väljer planer framför en själv.

Kan förstå varför de gör sina val efter de tänkta planerna de har lagt upp, då detta antagligen ger trygghet och det kanske rentutav handlar om något de verkligen brinner för. Men i de situationer jag har upplevt har det oftast bara handlat om planer deras föräldrar har lagt upp för personen ifråga.

Ämnet är intressant och alla råkar ut för det på ett eller annat sätt. Själv har jag ofta funderat på om jag ska välja att lägga ner massa tid på någon som man vet kommer försvinna på ett eller annat sätt i framtiden på grund utav förutbestämda planer. Själklart kan man hålla kontakt men det är fortfarande jobbigt med alla dessa val.

Vämjelse inför de val man någonstans inser kommer att påverka ens person och framtid mer än andra brukar märkas via hur mycket samvetet och det undermedvetna pockar på uppmärksamhet och kräver ett långsamt ställningstagande.

Utifrån den vi känner oss själva som vid en viss livshållplats upplever jag att vi allteftersom finner oss stående i situationer där det kanske inte främst handlar om konkreta yrkes-eller relationsval utan om vad vi anser oss vara skyldiga oss själva att förvalta av det som blivit oss givet eller det vi tillkämpat oss i fråga om egenskaper, talanger, moral och integritet.

Medvetna val som vuxit fram till klarhet genom växlande perioder av tvivel, drömmar och allmän inre turbulens behöver inte per automatik leda oss till målet men till skillnad från känslomässig och intellektuell förhalning och sorglös icke-valslivsföring ger vi oss själva större chanser att framöver undvika den ätande bitterheten samtidigt som vi har blivit bättre rustade att se både livet och döden i ögonen samtidigt.

Jag tänker alltid igenom mina beslut noggrant, men jag blir aldrig klokare för det och sedan i sista sekund kör jag alltid på magkänslan... Väldigt sällan man hamnar inför svåra dilemman, men i somras gjorde jag det. Blev erbjuden ett trevligt jobb, jag kan det sedan tidigare, många bra vänner och bra betalt men jag hade precis kommit in på utbildningen jag nu har påbörjat. Funderade någon dag och sedan valde jag utbildningen, det kändes som om den är framtiden och början på ett nytt kapitel.

Tror aldrig att jag har tagit ett medvetet och genomtänkt beslut om min framtid någonsin.

Universitetsutbildningen blev ett slumpval då den utbildningen jag hade tänkt gå lades ned och jag var tvungen att välja något annat. Utbildningen som jag sedan råkade hamna på visade sig passa mig alldeles förträffligt.

Jobbet blev också någon slags slumphändelse. Råkade se en annons när jag slösurfade på internet alldeles för sent på natten, fyllde i ett formulär och klickade på "skicka". Gjorde det mest på skoj egentligen. Två dagar senare blev jag uppringd och skulle gå på intervju. "Jaha...? Eh... Oj... Äh, vafan... Ok då..." Fick sedan jobbet, flyttade 12 mil till en stad jag knappt hade varit i förut och stortrivs.

Jag tror stenhårt på att bara luta sig tillbaka och glida med i livets flow. Man hamnar där man hamnar och oftast hamnar man helt rätt. Varför oroa sig?

Jag står inför ett vägskäl just nu. Har pluggat en termin på 'fel' program på universitet och ska nu välja en ny bana. Frågan är bara vilken.

Pappa sa alltid att "dom lata jobbar två gånger" ... för att dom oftast gör fel i första försöket så att säga.

Därför har jag alltid varit den svåra jobbiga vägen så fort jag har varit osäker. Av den anledningen valde jag natur på gymnasiet och sen teknisk fysik på på högskolan. Massa andra val har jag resonerat ungefär så.
Kan inte säga att jag ångrar något än idag. Det verkar alltid löna sig.

Överraskande många seriösa och bra svar! Jag tycker att ämnet är intressant eftersom nästan alla kommer ställas inför val av denna typen någon gång.

För min del så handlar det nu om att jag snart får min examen från universitetet och måste välja om jag ska plugga vidare, söka jobb, söka praktik eller trainee-platser eller om jag ska ta ett sabbatsår och hitta på något kul. Vad jag än vill göra så kräver det viss förberedelse och arbete och jag måste ha backup-planer om jag inte kommer in eller får jobb osv...

Den riktigt stora frågan för min del är dock inte vad jag ska göra utan var jag ska göra det. Sverige, England, Frankrike, Mexico eller någon helt annanstans? Om jag väljer Sverige blir föräldrarna överlyckliga, England så blir pojkvännen överlycklig, Frankrike vore bra för karriären och Mexico så blir kompisarna glada och det vore kul.

Usch, jag måste strax böja sätta mig och leta utbildningar och skriva CV'n. Just nu lutar jag åt att låta bli att välja någonting alls utan söka typ allting jag hittar (inom mitt område och som verkar kul) i precis hela världen och ta det bästa jag kan få.

Står egentligen inför sådana val just nu, big time.

Jag "chillar" så att säga.

För övrigt så tror jag att det löser sig, iaf för mig. Folk tar för hårt på livet, saker är inte så allvarliga.

Av någon skum anledning har de små och obetydliga valet vållat mig mer huvudbry än de stora.. på nåt vis tycker jag att de stora valen till slut brukar falla sig naturligt, efter att man har funderat ett tag då..

Sök på alla ställena och se var du får napp, lycka till

Jag har gått på teaterlinjen på Blekinge Läns Folkhögskola år 1, på Kulturamas Teaterlinje år 2, Stockholms Teaterinstitut. Mellan mitt år på Kulturama teaterlinje vilket var 2007 till 2009 sökte 9 gånger innan jag kom in på Teaterhögskolan i Göteborg där jag nu går i trean (sista året). Totalt har jag harvat i 7 år för att komma dit jag är. Nu vill jag tipsa lite hur eventuella vägar till att få en karriär som skådespelare kan se ut.



TIPS från en skådespelare...

Ett tips är att om man gått ut gymnasieskolan med inriktning TEATER/ Skådespelare
så är ett hett tips att vidareutbilda sig innan man söker sig till de fyra olika universiteten runt om i landet. Namn på dem finner ni nedan.

Det finns några privata förberedande eftergymnasiala skolor där du själv får finansiera skolgången. Vissa nedan är CSN berettigade.

RANKING:

1) Studio Meisner http://www.studiomeisner.se/
Kostnad: 25.000 SEK + moms

2) Calle Flygare Teaterskola http://www.calleflygare.se/
Kostnad: kontakta skolan. Tel: 08-628 22 34 info@calleflygare.se

3) Skara Skolscen http://www.skaraskolscen.se/

4) Kulturama Teaterlinjen Klassisk inriktning 1 eller 2 http://www.kulturama.se/Search.aspx?...=401&mspid=454
Kostnad: 34400 SEK

5) Stockholms Elementära Teaterskola http://www.set-teaterskola.com/
Kostnad (1 år): 75 000 SEK




Sedan har vi ett gäng folkhögskolor som också är yrkesförberedande och förbereder elever att söka de fyra olika Scenskolorna. Folkhögskolan är statlig och CSN berättigade. Och väldigt vanligt att man går ett eller två år. Under tiden som elev på skolan så bor man oftast på INTERNAT - en skola där eleverna bor och äter på skolan.på http://www.folkhogskola.nu/ kan man söka efter alla teaterutbildningar.


Några ur listan som jag rekomenderar varmt:

- Blekinge Läns Folkhögskola - Teaterlinjen 1 eller 2

- Fridhems Folkhögskola - Teaterlinjen 1 eller 2

- Wendelsbergs Folkhögskola - Teaterlinjen


När du slutligen gått ut folkhögskolan som du valt att gå i bör du söka de fyra olika Teaterhögskolorna i Sverige. Scenskolan använder vi som ett samlingsnamn för alla de fyra i Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå. Scenskolan är den högsta utbildningen av alla inom Teater och film och skådespelarområdet. Det erbjuds från Kandidatexamen till Master till en PH.D. Det är runt tusen (1000) sökande för ca 10-12 platser per år till kandidatprogrammet. Det är alltså 10% - 12% chans att komma in.


- Stockholms Dramatiska Högskola, skådespelarprogrammet (fd. Teaterhögskolan i Stockholm

- Högskolan för Scen och Musik, skådespelarprogrammet, Göteborgs Universitet (fd. Teaterhögskolan i Göteborg)

- Teaterhögskolan i Malmö vid Lunds Universitet

- Teaterhögskolan i Luleå vid Luleå Tekniska Universitet

När du är klar med Scenskolan har du som det så fint heter:
Kandidatexamen i teater inriktning skådespeleri, 180 högskolepoäng
Bachelor of Arts in Theatre with specialization in acting, 180 higher education credits


Kom dock ihåg att även om du inte kommer in på kandidatutbildningar på någon av de fyra skolorna
så är det inte omöjligt att lyckas. Det finns flera sätt att hålla på med teater. Det viktigaste är att ha kämparglöd.