Den stora tråden om oss som Inte köper julklappar.

Jag vet. Jag är en av få tjejer som är klar i huvudet. Men jag förstår bara inte, hur kan man nöja sig med sån skit? Går det att tända på dem?

Hatar när släktingar sviker trots man sagt att vi skippar klappar i år. Köper att gifta par ger varandra. Men ge mig inget om det är vad vi avtalat. Dysfunktionellt. Jag är generellt emot detta kommersiella kollektiva pådyvlade fenomen. Men om man är flera, och om så är sagt, kan jag leva med det, men det bygger på att alla skriver under på't (vi har mellan varven helt skippat klappar i samförstånd två år tidigare jular, men då var alla med på det). Älskar att glida runt på stan och se folk stressa. Där har du min gräddfil av namaste. Imho är julklappar en kommers, något för barn men är ett flockdjur genrellt. Julen är ju samma trötta tugg varje år. Men är inte såpass motvalls jag ställer till en scen. Social grej som egentligen är skitsamma, men hatar julklappskonceptet i grunden. Är väl handelns högtid mest.

Mitt problem är att det är jag blev kuppad i år. Så trist inramning. Nu sitter man där och ska tacka för julklappar utan att ge (var ju inte alls vad vi avtalat!). Rolig julafton vare ju inte. Man känner sig som en jävla snåljåp trots god ekonomi. Kommunikation är viktig och min ståndpunkt är glasklar sedan tidigare men kan dansa med (mest min vuxna syster som är Peter Panad). Känslan av skam var påtaglig. Mina närmaste ska i dagarna få höra detta. Kontraktsbrott. Jag är kommunikativ, men när man gör såhär - framställer man mig i sniken dager. Fattar man inte eller segrar egot? Ska supa ner mig imorgon i goda vänners lag men sån här bajsmacka accepterar jag aldrig nånsin mer.

God jul FB