Studenter blir sämre på matematik och fysik.

Kan inte mer än att hålla med, sen att höja nivån redan på grundskolan.
Även att läsa linjär algebra på gymnasiet.

Jag tror det beror på att en alldeles för stor del av eleverna på högstadiet skiter i matten. Jag har själv vikarierat som mattelärare och jag har konstaterat att det finns en stor uppdelning bland eleverna. De som hänger med på lektionerna och lyssnar kan i princip allt - ingen är för dum för att förstå högstadiematte. Däremot finns det många elever som sitter och snackar, SMS:ar, ritar, kastar sudd på varandra eller helt enkelt skolkar, och de har ofta riktigt usla kunskaper. Jag misstänker starkt att det är dessa som drar ner kunskapssnittet när de väl börjar gymnasiet. Med så dåliga förkunskaper blir det svårt att försöka ta till sig någon gymnasiematte alls.

Det här gäller inte på alla skolor förstås, och det varierar även från klass till klass på samma skola. Jag tror en bra lösning på problemet vore att specialutbilda lärarna i grundläggande gruppsykologi och kanske även en del kulturkännedom. I en del klasser måste man helt enkelt ha stenhård disciplin, annars funkar det inte.

Som Jerka^ säger är det fråga om uppfostringsskäl och mjäk- och kramsamhället vi lever i idag. För att råda bot på detta krävs rejält tidiga betyg och strängare lärare. Fler betygssteg, med högre tak, och tydligare kursmål. Informering av föräldrar görs snarast om barn riskerar icke godkänt, i synnerhet om det är på grund av frånvaro, fysisk eller mental, från lektionerna.

Ett viktigt psykologiskt och symboliskt steg är att återinföra begreppet icke godkänt i grundskolan så att eleverna får det sagt rakt ut till dem att de inte studerar tillräckligt bra.

Håller fullständig med om detta, något som också skulle hjälpa något otroligt tror jag är obligatoriska läxor för att klara godkänt redan från en mycket tidig ålder. Då vänjer sig barnen vid självstudier. Klarar man inte godkänt i allt får man helt enkelt stanna kvar ett år till i sin årskurs.

Ja du ser hur dåligt det går för oss svenskar Men med brasklappar om positiva, negativa och absoluta värden så fungerar det bra

Det var din sista punkt där med förståelse som jag försökte få fram men misslyckades med, jag tror att det är viktigt att man förstår vad man gör för att kunna tycka att det är intressant så är det för mig i alla fall. Dessutom är det lättare att komma ihåg en formel om man förstår den.

Jag tror det "nya" systemet, som infördes med LPF94, med sex-sju (A-E och F) delkurser i matematik är ansvarigt för en del. Även om det finns böcker med inriktning mot olika program, så är det i botten exakt samma kursmål och färdighetskunskaper i t.ex. MaA för en snickare som en naturvetare. Man skriver samma nationella prov osv. På "den gamla goda tiden" hade varje linje en matematikkurs avvägd för just de behov och förmågor som var lämpligt. Samhällsvetar- och ekonommatten pillade lite i diffrentialkalkyl men inte alls på samma nivå som naturvetarna och teknisterna. En samhällsvetare med femma i matte var inte samma sak som en naturvetare med samma betyg. Möjligtvis orättvist när naturvetaren söker till Handels, men det fanns vissa smärre systemkorrigeringar som att man t.ex. lade genomsnittsbetyget för riket lite högre (3,3 dyker upp i minnet) för N och T-elever i bl.a fysik. En slags nivågruppering efter intresse och förmåga som oftast fungerade bra.

En annan anledning är den sjunkande kompetensen hos matematiklärarna. På min tid (80-talet) var det inte ovanligt att ha ett antal lärare som hade åtminstone lic:at i matematik på en gymnasieskola. Idag kommer inte många över 60 gamla (det blir väl 90 nya) högskolepoäng i matematik. Än värre är det på grundskolan. På fyra år, varav minst två är pedagogiska studier och exarbete, blir (blev? jag har inte koll på de senaste varianterna men jag tror itne det blivit mycket bättre) man behörig i fyra-fem ämnen. De återstående två åren är inte ens rena ämnesstudier de heller, för de naggas i kanten av diverse småkurser i didaktik, metodik och annat. Lägger man sen till att de kurser som faktiskt läses i matematik ofta är kraftigt tillrättalagda för att studenterna ska klara av dem, så blir det inte mycket hård matematik kvar.

En tredje anledning kan vara en allmän förändring i synen på kunskap i största allmänhet. Jag gissar hejvilt men jag tror att skulle du jämföra grammatikkunskaperna hos en tyska-student anno 1975 med en dito idag, så hittar du klara skillnader. Jag har träffat mer än en gymnasielärare i svenska som inte tycker särskrivningar och de/dem/dom-fel inte är så noga. "jag brukar bara korrigera om det blir betydelseförskjutning" har förekommit i samtal med dylika. Vill man vara lite cynsik så tenderar allt som tarvar hårt arbete att naggas i kanten eller helt försvinna. Bråkräkning har man ju just ingen användning för, och krångligt är det, så där lägger man inte allt för mycket krut. Det brukar ju bara vara nån uppgift på nationella provet. Det brukar påpekas att dagens studenter "istället" har andra färdigheter som kanske inte fanns förr. Jag vet inte riktigt vad det skulle vara, kanske att googla och skicka SMS och leka rättshaverist och bli kränkt varje gång man drabbas av en motgång.

Den fria konkurrensen bland skolor har sina fördelar, men den får nog bära en liten del av ansvaret också. Som lärare är det inte jättepoppis hos skolledningen att underkänna för många elever, oavsett om det är välförtjänt eller ej. Det lockar man inga elever med, och antagligen är man dessutom en dålig lärare om man inte klarar av att se till att eleverna klarar kursen. Det kräver ingen nobelpristagare för att se hur det här kan leda till betygsinflation.


/Hast

När infördes egentligen det här med att man fick sitta och SMS:a, snacka och tugga tuggummi på lektionerna? Varför får barn överhuvud taget HA mobiltelefoner i klassrummet? Jag tycker det låter helt befängt att ge dem distraktioner när de är så unga att de inte kan låta bli att använda dem...

Hursomhelst, det är sorgligt att det är bättre att vara känd än att veta vad 2*2 blir i dagens samhälle. Men sådan är tydligen utvecklingen, så låt de som vill lära sig, lära sig. Resten kan man ju befria från skolan direkt, vi behöver alltid folk som står i kassan på McDonalds eller hämtar sopor, och för det behöver de inte kunna lågstadiematte.

Jag tror inte att det är mobilernas fel egentligen. De barn som sitter och skickar digitala meddelanden till varandra i dag skickade fysiska lappar i går. Då är nog den utbredda bristande respekten för lärare många resor värre.

Förr i tiden var det lärare som hade rättigheter och eleverna skyldigheter, i dag är det tvärtom inte konstigt att skolan går åt helvete.

Så länge Kissie, Blondinbella & andra idioter får all uppmärksamhet i media så kommer vi vara sämst i dom ämnena, dessa IQ-befriade människor är inga bra förebilder för unga tjejer och killar.

sluta lära ut evolutionsteorin i skolorna. den får barnen att bete sig som djur, den får barnen att tro att de är apor, och den får barnen att bli dumma som apor.

vad man tror bestämmer sitt beteende. om man lär barnen att de är djur så kommer de bete sig som dumma djur. det krävs inte ett geni för att lista ut det här.

Jag tänkte skriva något ironiskt om hur det faktiskt krävdes ett geni för att inse det och tack för att du hjälper oss och bla, bla, bla. Men sedan insåg jag att du inte har så stora gåvor självinsikt.

Ladies and gentlemen: Humor!

Fast belöna kunskap då. (Intelligens ger jag inte mycket för. Det är bra, men djävligt överskattat. Det viktigaste är att ha en metod.)

För att ta till en halsbrytande liknelse så associerar jag till mängdlärans märkliga resa. Det började i USA under kalla kriget. Man insåg för att ha bra kärnvapen så behövdes det mattekunskaper. Så alla skolbarn i USA skulle lära sig mängdlära. Detta är inget flum i sig, bara det att det är lite väl avancerat för att ses som viktiga allmänkunskaper. Sedan så insåg man att det var mycket enklare att ge matematikerna högre löner än att plåga alla med opraktiska färdigheter.

Men den lärdomen glömdes bort när mängdläran infördes på 70-talet i Sverige och på Åland.