Arbetare - framtidens handelsvara?

Följande grundar sig mestadels på lösa funderingar, men kan kanske vara intressant för andra att läsa ändå.

Arbetare har väl mer eller mindre alltid varit utsatta på ett eller annat sätt; de är ju egentligen i botten av näringskedjan fastän de utgör hela industriers grundpelare. När man är längst ned i hierarkin blir det givetvis svårt att hävda sin rätt. Särskilt när den ekonomiska och organisatoriska makten ligger hos arbetsgivare och investerare. Problemet har varit så påtagligt att man startat fackorganisationer och dessutom integrerat dessa i lagstiftning, samtidigt som man förbjudit förbund eller organiseringar företag emellan, som ju bland annat kallas för karteller.

Bemanningsföretag är en utmärkt konstruktion på marknaden då de möjliggör en väldigt hög nivå av pragmatism och anpassningsbarhet hos företag. Arbetsuppgifter blir mer och mer nyckfulla, och behövs ibland oförutsägbart när företag snabbt måste anpassa sig till marknadens förutsättningar. T ex kan det röra sig om någon trend på marknaden, att skapa kundrelationer, gå in på en ny marknad eller att snabbt anpassas sig till nya situationer. Detta är enbart positivt och leder till en mer interaktiv (sett till förhållandet konsument <-> producent) marknad.

Den (hypotetiska) nackdelen jag vill diskutera är huruvida arbetarna kommer i kläm. Jag föreställer mig att de kommer att förvandlas till en handelsvara. Deras kompetens finns till förfogande i olika bemanningsföretag, men de har ingen fast anställning (annat än i bemanningsföretaget?) och kanske ingen väsentlig fast inkomst. Ni som hävdar att man ska vara försiktig med att ställa arbetare mot varandra - förbered er på det värsta. Detta är den absolut hårdaste typen av konkurrens jag kan föreställa mig. Arbetare vars kompetens inte behövs längre eller som inte räcker till faller mycket snabbt ur systemet. De arbetare som är kvar hyrs ut till företag, och bemanningsföretaget som hyr ut arbetskraften tjänar enorma summor på detta. Kvar blir arbetarna som får nöja sig med en mycket liten bit av kakan, trots att de utgör en så viktig del av produktionen.

Detta påminner mig mycket om den situation som råder i t ex musikbranschen, där artister som omsätter miljarder får behålla en fraktion av summan. Eller om duktiga fotbollsspelare som säljs och köps av fotbollsklubbar. Arbetskraft kommer köpas och säljas som en handelsvara, och trots att de utgör nästan hela basen för all produktion sätts de i en position där de är nästan helt maktlösa.

Vad är egentligen vitsen med en fast heltidsanställning för uppgifter som behövs sporadiskt, nyckfullt eller löpande i intervaller? På vilket sätt är det negativt för konsumentmarknaden att uppgifter kan utföras när de behövs av folk med specialkompetens? Detta i sig borde ju innebära att företag kan spara ansenliga summor pengar genom att skrapa bort anställningskostnader, vilket i sin tur borde leda till lägre priser för konsumenter. Dessutom går det säkert att delegera mycket ansvar till bemanningsföretagen i fall av olyckor, sjukdom, pension med mera. Men vad sker när ingen vill agera plankton längre? I filantropisk anda vill jag hävda att andelen arbetare inte står i proportion till andelen som skulle kunna besitta högra kompetensnivåer.

Tankar kring detta?

Jag har svårt för socialistjargonger, känns som att du försöker beskriva nåt sorts marknadsliberalt dystopia.

I övrigt om jag ska filtrera ut något ur texten så tror jag inte att bemanningsföretag kommer att få en så stor roll, även om dom är utmärkta på att slussa in arbetskraft där det behövs. Det tjänar både arbetare och företag på. Dessutom, om man skulle vara heltidsanställd vid ett bemanningsföretag så finns det väl villkor förhandlade med facken för den anställningen så att det inte ska gå att bete sig hur som helst.

TS har rätt i att det skulle gynna konsumenterna, men problemet är ju att det är i stort sett samma människor som är konsumenter och arbetare.

Jag antar att TS med arbetare inte menar personer med klassiska arbetarjobb utan alla lönearbetare.
Personer med efterfrågad specialkompetens kommer alltid ha det bättre förspänt men om denna kompetens hämtats från en högskola eller inte är ointressant.

Att dela in arbetsmarknaden i arbetare, tjänstemän och akademiker är otidsenligt.

Det var alltså en fundering bara. Istället för att kalla det socialistjargong och marknadsliberalt dystopia så vore det mer intressant att höra varför det kommer eller inte kommer bli på det sätt jag beskriver.

Behover för den här snabba omsättningen på anställda ökar ju?


Fokus låg inte så mycket på bemanningsföretag, men det låg nära till hands och jag tog dem som exempel. Fokus låg på arbetarna - att de blir en handelsvara och inte längre får välja så mycket själva. Är det en rimlig tanke eller är den helt orimlig? Varför?

Jag tror inte arbetare blir en handelsvara. Men det beror ju på hur man ser det, ser man världen som ett marknadsliberalt dystopia så kan man väl säga att arbetare är handelsvaror redan idag, egentligen har dom väl nästan alltid vart det. En person har vissa egenskaper, översätt dessa egenskaper i värden så som 8 i matematiska kunskaper, 7 i arkitekturisk kreativitet så kan du se en arbetare som en handelsvara. Säg att ett företag behöver en arkitekt med minst 6 i kreativitet och minst 6 i matematisk kunskap för att kunna producera en byggnadsplan som del i ett projekt att bygga ett nytt bibliotek, byggnadsplanen är alltså en del av ingredienserna/varorna som krävs för att tillsammans producera en slutprodukt. Arbetaren bryts då ner i siffror och syns enbart i statistiken som en vara företaget behövt införskaffa för att tillsammans med andra varor (både andra arbetare och olika sorters material) sätta samman en slutprodukt. Slutprodukten får företaget betalt för, betalningen överskrider kostnaden för produktionen och de olika varorna, inklusive då även arbetarna. Då tjänar företaget pengar som en mellanhand som enbart regisserat sammansättningen av olika mindre värda produkter till en mer värd slutprodukt.

Alltså, varför jag kritiserar dig för din socialistiska jargong och din syn på världen som ett marknadsliberalt dystopia är för att det krävs en sån tolkning för att på ett negativt sätt uttrycka en marginalisering av arbetare, alltså människor, till enbart varor och siffror. I slutändan är vi alla bara siffror för staten, däremot tycker jag det är fel kritisera det och det är även fel att kritisera arbetsmarknaden för att göra arbetare till varor, då arbetarna faktiskt tjänar på det upplägget eftersom det blir enklare att få jobb och betalning.

Se på det så här, är inte till exempel frilansande journalister enbart varor på marknaden? Är inte egna företagare enbart varor på marknaden som ska leverera en produkt? Ser man inte också dom som arbetare som kämpar mot varandra på marknaden, arbetare som har vissa egenskaper och faller bort om dom är för svaga?

Du ser det som att arbetare blir en vara, utnyttjade av företag i en kall marknad som bara bryr sig om att generera vinster till aktieägare och tjocka direktörer. Jag ser det som att en mer effektiv arbetsmarknad är något som både arbetare och företag kommer att kunna tjäna på, och som kommer att öka det gemensamma välståndet och göra så att alla får det bättre. Kan arbetare förmedlas till tjänster enklare via bemanningsföretag så är det en lysande lösning då det gör det enklare både för företagen som vill fylla en position och arbetaren som söker en tjänst. Eller hur? I slutändan om jag ska uttrycka det i socialistiska termer så kan jag väl säga som så att arbetarna faktiskt tjänar på att bli en vara, det blir enklare för alla att förmedla tjänster, få jobb, försörja sig och få ett bättre liv. På makronivå måste man se siffror framför individer, för då är det mycket enklare att göra så att individerna på mikronivå får en enklare och bättre tillvaro.

Det var inte mening att kritisera det, utan att resonea kring det. Jag ser det personligen som något positivt även om jag är medveten om att de flesta arbetare inte skulle se det som något positivt. Jag resonerade kring hur det kan bli i framtiden, när företag måste agera ännu snabbare och anpassa sig till olika krav och situationer. Kanske kan det finnas ideer kring hur man kan motverka detta utan att skada marknaden på andra sätt.


Jo, givetvis är det så, och jag ser inget negativt i det. Däremot existerar arbetare i dagsläget på marknaden med flera olika skydd, t ex LAS, fackföreningar, rätt att strejka, kollektivavtal med mera.

Den socialistiska jargong du talar om råder inte i mitt resonemang kring detta, utan i det faktiska samhället. Jag är inte för den. Däremot vill jag resonera kring vad som kan ske när alla former av skydd avskaffas.

Att arbetare i dagsläget är en handelsvara om man ser det krasst är jag medveten om; det var ju just därför jag drog liknelsen med fotbollsspelare. De köps och säljs utan att egentligen ha några egna val eller rättigheter. Min fundering är om det kan bli på samma vis för arbetare. Man konstaterar en persons kompetens och marknadsför och säljer sedan personen genom detta, utan någon som helst hänsyn till vad personen i sig har för preferenser eller åsikter.

Klart det är gynnsamt för marknaden. Men gynnsamt för arbetare? Knappast, med tanke på de socialistiska värderingar många av dem har.


Nej, jag ser det som en effektivisering av marknaden. Det är märkligt att man på FB inte ens kan resonera kring socialistiska ideer utan att bli tillskriven socialisttitlar. Jag är högerkonservativ och kapitalist.


Ja visst, det gör jag med. Men med det politiska klimatet vi har eller haft i Sverige; tror du att alla andra delar den uppfattningen?


Självklart! Men arbetare förlorar ännu mer makt då. För att inte tala om lönenivåer. När man hyr in någon för korta och enkla arbetsuppgifter måste man kunna sänka lönerna till nivåer som ligger i proportion till uppgiften. Detta går inte att göra i dagsläget.


Det var ett synnerligen icke-socialistiskt perspektiv! Du nyttjade inte ordet solidaritet en enda gång!

Skämt åsido, de kompetenta arbetarna tjänar på det men vad händer med dem som saknar bred kompetens? Ska man skicka runt denne på små arbetsuppgifter över hela landet? Eller kanske är det mer ekonomiskt fördelaktigt att låta personen stå utanför arbetsmarknaden helt (beroende på hur mycket utrymme man har för att justera lönerna)?

Kapitalism är också fördelaktigt för alla kompetenta och driftiga.


Ingen kommentar.

Det resonemanget stämmer helt enkelt inte. Spelarmarknaden tillhör spelarna, dom skriver på ett kontrakt för att spela för en klubb under ett visst antal år. Sepp Blatter uttryckte det ju som slaveri om dom inte fick gå om dom ville, men det är ju bara hyckleri. Har man skrivit på för en viss tidsperiod så ska man arbeta kontraktet ut. När kontraktstiden gått ut får spelarna göra vad dom vill. Blir spelaren bra vill han ofta lämna och få bättre betalt nånannanstans, vill han stanna men klubben sälja honom är det ändå spelaren som har sista ordet i och med att han måste godkänna kontraktet med den nya klubben. Är han för dålig och klubben vill sälja måste det ändå ske på spelarens villkor. Alltså har spelaren makt över klubben, inte tvärtom.

Blir det sen så i framtiden att företag kommer handla anställda mellan varandra precis som fotbollsklubbar idag handlar spelare? Kanske. Men det lär i så fall också ske på den anställdes villkor, den har ju alltid sista ordet.

Du uttrycker dig i så fall rätt konstigt. Poängen var i alla fall att om arbetaren är en vara eller ej är en fråga om synsätt, och det behöver inte vara något negativt. Socialister målar gärna upp marknaden som onda företag som håller på med människohandel och suger ut mervärdet ur arbetarens dagsverke.



Nej, det finns ju något sorts ingrott förakt för företag och privatiseringar hos många.


Kan arbetare få fler alternativ på arbetsmarknaden så ökar väl arbetarens makt? Istället för att bara kunna kasta in ett CV på olika platser. Sen vet jag inte riktigt vad vi diskuterar, ändringar som behövs på arbetsmarknaden eller synen på arbetaren som en vara.. Eller? Tycker vi släpper sidospåren


Socialistiska termer skrev jag (alltså att man ta för givet att arbetaren då är en vara), inte ett socialistiskt perspektiv.



De mest kompetenta lär ju helt klart kunna välja mer bland arbetsuppgifter. Men det finns ju som sagt villkor på arbetsmarknaden fortfarande och dessutom välfärd. Jag vet inte riktigt om vi ska diskutera anarkokapitalistiska ideal, känns som att det finns såna trådar i det forumet, så vi håller oss lite undan det. Jag vet dock att en effektiv marknad som kan fördela tjänster och göra det enklare för folk att få jobb kan skaffa jobb till fler än bara de absolut bästa. Olika företag söker ju olika kompetenser och i en bra fungerande marknad finns det efterfrågan efter arbetskraft, så även dom "dåliga" kan få arbete