Okej, såhär ligger det till...
Jag och min flickvän träffades för snart 8 månader sedan och har varit tillsammans i ungefär ett halvår. Vi har haft det otroligt bra redan sen första början, och det har bara utvecklats till det bättre hela tiden!
Jag fick träffa hennes föräldrar i början av sommaren, och började följa med hem till dem rätt ofta och blev väl mottagen från början och var med och firade midsommar med dem och allting. Vi har umgåtts konstant sedan vi träffades och jag har praktiskt taget flyttat hem till henne (bor tillsammans med en polare annars)! Jag har haft relationer innan, men inga speciellt långvariga som dessutom varit känslomässigt ömsesidiga. Med henne känns det annorlunda, vi fann varandra direkt och har så otroligt mycket gemensamt! Jag har aldrig varit med någon och upplevt att det har känts såhär "på riktigt" innan!
I hennes fall är detta hennes första seriösa kärleksrelation, och hon har ingen vidare erfarenhet av detta sedan tidigare. Trots detta har vi på kort tid kommit otroligt nära varandra och började utveckla vår relation till det redan tidigt. Hon har uttryckt även hon hur mycket detta betyder för henne, och att hon älskar mig och aldrig känt att hon har varit kär i någon tidigare. Det här har känts helt fantastikt, och vi har till och med lekt med tanken om att skaffa en större lägenhet att bo tillsammans i, istället för hennes lilla etta som vi trängs i nu.
Kort och gott har vi hittills haft ett i stort sett problemlöst och väldigt ömsesidigt kärleksfullt förhållande.
Nu har följande saker hänt:
I lördags skulle hon ut med med sina kompisar på krogen, och jag var inte med för att jag skulle jobba dagen efter. Vi var med varandra på dagen och hade det jättemysigt hos henne tillsammans på kvällen innan jag åkte hem till mig för att spendera natten där.
Nästa dag kände jag på mig att något inte var som det skulle. Jag skickade ett sms på dagen nån gång där jag bara frågade om hon var vaken, och antog att hon skulle ringa när hon var det. Timmarna gick, inget svar och inga samtal. Senare på eftermiddagen tänkte jag att "nu borde hon väl vara vaken", och ringde. Hon svarade och sade att hon hade dåligt batteri och inte kunde prata, och jag sade "okej vi hörs sen". I just den stunden var det något inom mig som fick mig att misstänka att tonfallet på hennes röst tydde på att allt inte riktigt var som det skulle. Hon lät liksom dämpad och undvikande.
Lite senare gör hon en statusuppdatering på Facebook som antyder att allt inte verkar okej, som lyder i stil med "allt blir inte alltid som man vill". Jag frågar henne via chatten på Facebook vad som menas med det.
"Äh, lite grejer som hände igår bara..." - "Ibland gör man först och tänker sen..." fick jag till svar. Jag vet inte varför, men jag fick verkligen känslan av att det var mig detta handlade om, eller i varje fall rörde mig på något vis! Jag ringde upp henne via henne kompis som hon var med för att fråga vad hon menade med det hon skrev. Hon undvek bara ämnet och antydde att hon inte ville tala om vad det gällde. Jag satt på jobbet medan detta hände, och hade en timme kvar att jobba. Den timmen gick segt kan jag säga...
När jag kom hem till henne senare på kvällen var jag nojig som sjutton och kände att allt inte riktigt verkade vara som det skulle. Jag frågade henne om vad hon menade med det hon skrev på Facebook, och hon svarade undvikande till en början och skyllde på att hon gjort bort sig på fyllan och sagt dumma saker till folk. Inget annat.
Men sedan vände hon sig bort och jag såg hur tårarna började rinna i hennes ansikte. Hon berättade då att det var en kille som hon stått och snackat med inne på krogen hade kysst henne och att hon hade en sådan ångest över det! Jag blev först upprörd och ledsen, då jag tyckte att hon "bara låtit det hända" och i stunden inte förhindrat det genom att tex. typ puttat bort snubben och talat om att hon faktiskt var upptagen! Hon var jätteledsen över det hela och lovade dyrt och heligt att hon inte kysste tillbaka, påpekade att hon var upptagen och sedan gick därifrån!
Jag kände mig först besviken och blev lite lätt upprörd över saken. Men när jag tänkt igenom det hela en liten stund insåg jag att hela saken inte var så farlig ändå. Det var ju han som hade kastat sig över henne. Hon hade ingen chans att avvärja det hela. Hon hade inte tagit några initativ till det. Det var inte hennes fel. Jag lät det vara och sade till henne att det var lugnt. Därefter hade vi sex och låg och myste jättelänge innan vi somnade och allt kändes underbart igen!
Igår när jag kom hem till henne från jobbet igen verkade allt vara som vanligt. Vi käkade middag, kollade på tv och gick sedan och lade oss. Bäst som vi ligger där, börjar hon helt utan förvarning gråta igen! Och denna gång är det verkligen ordentligt! Jag fattar ingenting och frågar gång på gång vad det är som är fel. Hon sitter tyst jättelänge och jag upprepar frågan "vad är det?" flera gånger innan hon äntligen tar bladet från munnen.
Nu berättar hon en ganska viktig detalj om lördagen som hon utelämnade förra gången. En detalj som jag hoppades att jag skulle slippa. Hon hade kysst honom tillbaka. Hon hade inte försökt avvärja att han kysste henne, hon var med på det. Hon ljög för mig. Hon sade inte sanningen om vad som hade hänt. Jag var helt paff, förkrossad och ledsen. Och hon var helt knäckt och storgrät i flera timmar efter att ha berättat det här.
Hon sade först att hon var skitfull när detta hände, och inte riktigt hann reagera. Men sedan verkade hon ändra sin version och sade att hon gick med på det och kysste tillbaka för att se hur det kändes helt enkelt. Hon reagerade först inte på vad som hände, men när hon gjorde det lät hon det fortsätta. Ett sätt för henne att känna efter vad hon vill med vår relation helt enkelt. Hon ångrade sig så fruktansvärt mycket efteråt, då hon insåg att hon hade begått ett enormt misstag. Hon har ägnat hela natten åt att gråta och förbanna sig själv för att hon var så klantig och svek mitt förtroende genom att kyssa en annan kille. Hon har gång på gång, sagt förlåt, uttryckt hur mycket hon älskar mig och vill ha mig kvar, och att den här händelsen verkligen fick henne att inse det! Hon har grät när hon gick till jobbet i morse, hon grät när hon kom hem på dagen, hon grät när jag åkte hem till mig idag. Hon har skickat sms där hon bett om förlåtelse och talat om hur mycket hon älskar mig, hon har skrivit på Facebook att hon vill göra allt för att göra detta bra igen, att hon verkligen älskar mig och återigen bett om förlåtelse om och om igen!
Jag älskar verkligen henne. Jag älskar henne nåt så vansinnigt mycket attt jag inte kan sätta ord på det, och därför har den här händelsen dragit ner mig i skiten nåt i in i helvete! Men jag känner mig så grymt sviken. Hon har missbrukat mitt förtroende och ljugit för mig om viktiga detaljer, och jag känner mig efter detta så otroligt osäker på om jag kan lita på henne igen. Hon säger att hon aldrig skulle göra något liknande igen, att jag alltid ska kunna lita på henne i fortsättningen och att hon vill göra allt hon kan för att övertyga mig om detta och återfå mitt förtroende!
Jag vet inte hur jag ska göra i nuläget. Jag älskar henne men är så otroligt besviken och sårad. Jag har gråtit hela jävla dagen och är helt jävla förkrossad! Dels för att jag är så vansinnigt besviken och känner mig så åsidosatt, men också för att jag älskar henne alldeles för mycket för att kunna lämna henne! Att göra slut skulle kännas som att hugga av min ena hand, det finns liksom inte på världskartan!
Vi kommer inte ses på några dagar nu, för jag ska jobba natt och då sover jag på dagarna hemma i polarens lägenhet. Så jag kommer ha några dagar för mig själv att tänka över detta nu.
Hur ska jag bära mig åt för att göra det bästa av detta? Hur ska jag kunna återfå mitt förtroende till henne? Och hur kan man gå vidare i en kärleksrelation efter en sådan här händelse?
Hjälp mig!
Jag och min flickvän träffades för snart 8 månader sedan och har varit tillsammans i ungefär ett halvår. Vi har haft det otroligt bra redan sen första början, och det har bara utvecklats till det bättre hela tiden!
Jag fick träffa hennes föräldrar i början av sommaren, och började följa med hem till dem rätt ofta och blev väl mottagen från början och var med och firade midsommar med dem och allting. Vi har umgåtts konstant sedan vi träffades och jag har praktiskt taget flyttat hem till henne (bor tillsammans med en polare annars)! Jag har haft relationer innan, men inga speciellt långvariga som dessutom varit känslomässigt ömsesidiga. Med henne känns det annorlunda, vi fann varandra direkt och har så otroligt mycket gemensamt! Jag har aldrig varit med någon och upplevt att det har känts såhär "på riktigt" innan!
I hennes fall är detta hennes första seriösa kärleksrelation, och hon har ingen vidare erfarenhet av detta sedan tidigare. Trots detta har vi på kort tid kommit otroligt nära varandra och började utveckla vår relation till det redan tidigt. Hon har uttryckt även hon hur mycket detta betyder för henne, och att hon älskar mig och aldrig känt att hon har varit kär i någon tidigare. Det här har känts helt fantastikt, och vi har till och med lekt med tanken om att skaffa en större lägenhet att bo tillsammans i, istället för hennes lilla etta som vi trängs i nu.
Kort och gott har vi hittills haft ett i stort sett problemlöst och väldigt ömsesidigt kärleksfullt förhållande.
Nu har följande saker hänt:
I lördags skulle hon ut med med sina kompisar på krogen, och jag var inte med för att jag skulle jobba dagen efter. Vi var med varandra på dagen och hade det jättemysigt hos henne tillsammans på kvällen innan jag åkte hem till mig för att spendera natten där.
Nästa dag kände jag på mig att något inte var som det skulle. Jag skickade ett sms på dagen nån gång där jag bara frågade om hon var vaken, och antog att hon skulle ringa när hon var det. Timmarna gick, inget svar och inga samtal. Senare på eftermiddagen tänkte jag att "nu borde hon väl vara vaken", och ringde. Hon svarade och sade att hon hade dåligt batteri och inte kunde prata, och jag sade "okej vi hörs sen". I just den stunden var det något inom mig som fick mig att misstänka att tonfallet på hennes röst tydde på att allt inte riktigt var som det skulle. Hon lät liksom dämpad och undvikande.
Lite senare gör hon en statusuppdatering på Facebook som antyder att allt inte verkar okej, som lyder i stil med "allt blir inte alltid som man vill". Jag frågar henne via chatten på Facebook vad som menas med det.
"Äh, lite grejer som hände igår bara..." - "Ibland gör man först och tänker sen..." fick jag till svar. Jag vet inte varför, men jag fick verkligen känslan av att det var mig detta handlade om, eller i varje fall rörde mig på något vis! Jag ringde upp henne via henne kompis som hon var med för att fråga vad hon menade med det hon skrev. Hon undvek bara ämnet och antydde att hon inte ville tala om vad det gällde. Jag satt på jobbet medan detta hände, och hade en timme kvar att jobba. Den timmen gick segt kan jag säga...
När jag kom hem till henne senare på kvällen var jag nojig som sjutton och kände att allt inte riktigt verkade vara som det skulle. Jag frågade henne om vad hon menade med det hon skrev på Facebook, och hon svarade undvikande till en början och skyllde på att hon gjort bort sig på fyllan och sagt dumma saker till folk. Inget annat.
Men sedan vände hon sig bort och jag såg hur tårarna började rinna i hennes ansikte. Hon berättade då att det var en kille som hon stått och snackat med inne på krogen hade kysst henne och att hon hade en sådan ångest över det! Jag blev först upprörd och ledsen, då jag tyckte att hon "bara låtit det hända" och i stunden inte förhindrat det genom att tex. typ puttat bort snubben och talat om att hon faktiskt var upptagen! Hon var jätteledsen över det hela och lovade dyrt och heligt att hon inte kysste tillbaka, påpekade att hon var upptagen och sedan gick därifrån!
Jag kände mig först besviken och blev lite lätt upprörd över saken. Men när jag tänkt igenom det hela en liten stund insåg jag att hela saken inte var så farlig ändå. Det var ju han som hade kastat sig över henne. Hon hade ingen chans att avvärja det hela. Hon hade inte tagit några initativ till det. Det var inte hennes fel. Jag lät det vara och sade till henne att det var lugnt. Därefter hade vi sex och låg och myste jättelänge innan vi somnade och allt kändes underbart igen!
Igår när jag kom hem till henne från jobbet igen verkade allt vara som vanligt. Vi käkade middag, kollade på tv och gick sedan och lade oss. Bäst som vi ligger där, börjar hon helt utan förvarning gråta igen! Och denna gång är det verkligen ordentligt! Jag fattar ingenting och frågar gång på gång vad det är som är fel. Hon sitter tyst jättelänge och jag upprepar frågan "vad är det?" flera gånger innan hon äntligen tar bladet från munnen.
Nu berättar hon en ganska viktig detalj om lördagen som hon utelämnade förra gången. En detalj som jag hoppades att jag skulle slippa. Hon hade kysst honom tillbaka. Hon hade inte försökt avvärja att han kysste henne, hon var med på det. Hon ljög för mig. Hon sade inte sanningen om vad som hade hänt. Jag var helt paff, förkrossad och ledsen. Och hon var helt knäckt och storgrät i flera timmar efter att ha berättat det här.
Hon sade först att hon var skitfull när detta hände, och inte riktigt hann reagera. Men sedan verkade hon ändra sin version och sade att hon gick med på det och kysste tillbaka för att se hur det kändes helt enkelt. Hon reagerade först inte på vad som hände, men när hon gjorde det lät hon det fortsätta. Ett sätt för henne att känna efter vad hon vill med vår relation helt enkelt. Hon ångrade sig så fruktansvärt mycket efteråt, då hon insåg att hon hade begått ett enormt misstag. Hon har ägnat hela natten åt att gråta och förbanna sig själv för att hon var så klantig och svek mitt förtroende genom att kyssa en annan kille. Hon har gång på gång, sagt förlåt, uttryckt hur mycket hon älskar mig och vill ha mig kvar, och att den här händelsen verkligen fick henne att inse det! Hon har grät när hon gick till jobbet i morse, hon grät när hon kom hem på dagen, hon grät när jag åkte hem till mig idag. Hon har skickat sms där hon bett om förlåtelse och talat om hur mycket hon älskar mig, hon har skrivit på Facebook att hon vill göra allt för att göra detta bra igen, att hon verkligen älskar mig och återigen bett om förlåtelse om och om igen!
Jag älskar verkligen henne. Jag älskar henne nåt så vansinnigt mycket attt jag inte kan sätta ord på det, och därför har den här händelsen dragit ner mig i skiten nåt i in i helvete! Men jag känner mig så grymt sviken. Hon har missbrukat mitt förtroende och ljugit för mig om viktiga detaljer, och jag känner mig efter detta så otroligt osäker på om jag kan lita på henne igen. Hon säger att hon aldrig skulle göra något liknande igen, att jag alltid ska kunna lita på henne i fortsättningen och att hon vill göra allt hon kan för att övertyga mig om detta och återfå mitt förtroende!
Jag vet inte hur jag ska göra i nuläget. Jag älskar henne men är så otroligt besviken och sårad. Jag har gråtit hela jävla dagen och är helt jävla förkrossad! Dels för att jag är så vansinnigt besviken och känner mig så åsidosatt, men också för att jag älskar henne alldeles för mycket för att kunna lämna henne! Att göra slut skulle kännas som att hugga av min ena hand, det finns liksom inte på världskartan!
Vi kommer inte ses på några dagar nu, för jag ska jobba natt och då sover jag på dagarna hemma i polarens lägenhet. Så jag kommer ha några dagar för mig själv att tänka över detta nu.
Hur ska jag bära mig åt för att göra det bästa av detta? Hur ska jag kunna återfå mitt förtroende till henne? Och hur kan man gå vidare i en kärleksrelation efter en sådan här händelse?
Hjälp mig!
