Citat:
Ursprungligen postat av kairos
Tredje gången gillt.
Jag talar inte om ganstarap. Det finns hiphop-artister som bara sjunger om kärlek, reggaeartister som sjunger om fred, svarta bluesgubbar som sjunger om att arbeta 9 till 5, eller (som DeusSancti nämner) rent instrumental musik.
Om man då väljer bort att lyssna på t ex No woman, no cry med Bob Marley pga att han är svart, ja då anser jag att jämförelsen är giltig. För det handlar inte om specifika maträtter eller specifika artister. Det handlar om att anamma "svart" kultur eller inte, samt huruvida man ställer sig till att stödja producenten (t ex bagaren).
Jag lyssnar själv inte på Tupac eller annan våldsglamourisering. Däremot drar jag gärna på Burn, Hollywood burn med Public Enemy.
Bob Marley, en flummare och haschare. Hans livsstil går igen med de vilka kallar sig för hans fans vilket inte är en slump. Nej, det går inte bra.
Man bör också vara vaksam mot många av de här artisternas texter vilket uppmanar till interkulturell sammansmältning och rasblandning.
Matfrågan är slutdiskuterad från min sida. Jag har klargjort min ståndpunkt och anser det finns viktigare saker att diskutera. Bara för att illustrera hur långt ifrån målet det är så nämner jag att det existerade Kina-krogar och diverse utomeuropeiskt i Tredje Riket. Demokratiska dårar har snöat in sig på detta och enda anledningen till att dessa inte sjukdomsklassas är på grund av att politiskt korrekthet hindrar de från en vadderad cell.
Men för att förtydliga. Jag äter inte kebab, anser inte det vara en svensk anrättning, uppmuntrar inte någon att äta det, men korsfäster ingen om denne äter detta vid något tillfälle i brist på annat.