Hur många av er är för att avveckla välfärden?
Jag är tidigare höginkomsttagare. Jag betalade uppemot 60 000 kronor i skatt per månaden som mest. Vidare så hamnade jag i akut depression, när jag vände mig till systemet för 5 år sen eller så, så fick jag bara negativa svar. Ytterst och efter femtioelva pappersturer så står jag med avslag och endast en vacklande socialförsäkring tillhanda. Jag har förstått vad det innebär att stå utan socialtrygghet, jag inser också riskerna med det. För er som inte förstår vad som händer när en människa demoraliseras och utsätts för risk är att människan måste överleva till vilket pris som helst alternativt ta livet av sig för att inte skada andra. Man hamnar i en primitiv sits där överlevnad går före rättspatos och blir ytterst ett hot mot demokratin.
Tittar man lite närhistoriskt på fenomenet så har det duggat rapporter om att Försäkringskassan låter cancerpatienter och andra sjuka vara utan ersättning, jag vill kalla det indirekt folkmord alternativt en säkerhetsrisk om något. Är det inte så att dom skadar sig själva eller någon i tjänsten så måste dom leva på något annat sätt. När man vänder sig till socialtjänsten så säger dom allt som oftast 'Har du inga vänner du kan vända dig till?' när dom gör allt för att upprätthålla sin budget. Ska igentligen vännerna som redan betalar skatt behöva betala för människor som förskjuts ut i utanförskap?
Hur skall man ställa sig till den situation som skapar en ifrågaställning om 'Rätten till att rehabiliteras?'
Hur skall svenska folket ställa sig till att hemlösheten har ökat med 600% mellan 1996-2006.
Om man tar sistnämnda så kan man dra en parallell och säga att vapenexporten har ökat motsvarande procent.
När halta, lama och sjuka måste arbeta, Sverige har militariserats, grundläggande lag och rätt negligeras. Vad tror då den Svenska Regeringen är lösningen?
Personligen har jag bett min Psykolog om aktiv dödshjälp för att minimera problemen, tyvärr så är jag vägrad ens ett svar, vilket underminerar mitt förtroende för akademin om ens respekt i kommunikation.
Skulle jag däremot gå ut och leva 'primitivt' ... knarka och stjäla, då finns det åtgärder minsann så det verkar vara en smärtsam balansgång med nutidens Sverige. Frågan är bara då hur lång tid det tar innan man exploderar av mental utmattning den här gången.
Jag är tidigare höginkomsttagare. Jag betalade uppemot 60 000 kronor i skatt per månaden som mest. Vidare så hamnade jag i akut depression, när jag vände mig till systemet för 5 år sen eller så, så fick jag bara negativa svar. Ytterst och efter femtioelva pappersturer så står jag med avslag och endast en vacklande socialförsäkring tillhanda. Jag har förstått vad det innebär att stå utan socialtrygghet, jag inser också riskerna med det. För er som inte förstår vad som händer när en människa demoraliseras och utsätts för risk är att människan måste överleva till vilket pris som helst alternativt ta livet av sig för att inte skada andra. Man hamnar i en primitiv sits där överlevnad går före rättspatos och blir ytterst ett hot mot demokratin.
Tittar man lite närhistoriskt på fenomenet så har det duggat rapporter om att Försäkringskassan låter cancerpatienter och andra sjuka vara utan ersättning, jag vill kalla det indirekt folkmord alternativt en säkerhetsrisk om något. Är det inte så att dom skadar sig själva eller någon i tjänsten så måste dom leva på något annat sätt. När man vänder sig till socialtjänsten så säger dom allt som oftast 'Har du inga vänner du kan vända dig till?' när dom gör allt för att upprätthålla sin budget. Ska igentligen vännerna som redan betalar skatt behöva betala för människor som förskjuts ut i utanförskap?
Hur skall man ställa sig till den situation som skapar en ifrågaställning om 'Rätten till att rehabiliteras?'
Hur skall svenska folket ställa sig till att hemlösheten har ökat med 600% mellan 1996-2006.
Om man tar sistnämnda så kan man dra en parallell och säga att vapenexporten har ökat motsvarande procent.
När halta, lama och sjuka måste arbeta, Sverige har militariserats, grundläggande lag och rätt negligeras. Vad tror då den Svenska Regeringen är lösningen?
Personligen har jag bett min Psykolog om aktiv dödshjälp för att minimera problemen, tyvärr så är jag vägrad ens ett svar, vilket underminerar mitt förtroende för akademin om ens respekt i kommunikation.
Skulle jag däremot gå ut och leva 'primitivt' ... knarka och stjäla, då finns det åtgärder minsann så det verkar vara en smärtsam balansgång med nutidens Sverige. Frågan är bara då hur lång tid det tar innan man exploderar av mental utmattning den här gången.
