Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Hej!
Har länge tänkt på detta om den nya folksjukdomen depression och såväl också dystymi en del, då det inte är helt ovanligt att folk drabbas utav dessa två sjukdomstillstånd. Speciellt i vårat nuvarande Sverige och med all stress man känner, prestationsångest överallt och kraven som väller över en i dagens samhälle tär nog mer på människor än vad vissa är benägna att medge. Det finns de som orkar leva igenom hela liven utan att egentligen visa behov av hjälp, men mår säkert dåligt innerst inne, medan vi andra söker hjälp och blir medicinerade till max.
Just detta med återkommande depressioner som jag själv har haft i väldigt många år nu, i omgångar börjar bli ganska påfrestande. Inte enbart för min mentala hälsa utan för omgivningen såväl, folk blir per automatik nedstämda och jag drar med dem i skiten känns det som. Mediciner fungerar inte och mina psykotiska perioder börjar att komma tillbaka känner jag.
Ni på Flashback som lever i en ond cirkel med återkommande inslag av nedstämdhet och depression, hur gör ni? Fungerar SSRI på er och samtalsterapi, eller bottnar era problem i någon annan diagnos?
Tala gärna ut om ni har lust och låt tråden bli en ventil för andning för oss deprimerade och sjuka!
Man lämnar samhället och alla dess droger: tv, radio, tidningar, knark, cigaretter, kaffe, te, sex, manadslön...om inget annat sätter man sig pa vägkanten i ett fritt samhälle ( var man inte blir "omhändertagen" ) och tigger...jag svär pa att du är lyckligare som fri än som bunden. Och om du inte klarar det...ja da dör du som en man...inte som en statens slav...en utav miljarder myror som gör som storebror befaller.
Men du tror inte mig, du tror det finns genvägar....brother, brother, det finns ingen annan väg. Varje gang du förnedrar dig själv inför dig själv genom att sitta där med mössan i hand sjunker du i värde, varje gang blir du fegare, usligare, daligare....tills en dag du blir "sjuk", "deprimerad"...och allt det där...och du vet inte längre varför.
