Citat:
Ursprungligen postat av sfrge
Handen på hjärtat. Finns det någon människa (utanför den akademiska kultureliten) som nånsin läst en bok av någon Nobelpristagare innan den personen vann priset...
Jag är tveksam alltså..Först när personen i fråga vunnit och blivit känd så dyker böckerna upp i bokhandeln. Först då vågar sig dom mest modiga personerna på att köpa en bok och läsa...
Det här är så tydligt hela tiden...Kommer ihåg nått gammalt skämt från "Helt Apropå" gänget..Tror det var Stellan Sundahl som sa så här om litteraturpriset:
"Huvudkriteriet för att vinna Nobelpriset i litteratur är att du skall bara totalt okänd som författare"
Tycket det stämmer klockrent...
Nej, du har fått saker lite om bakfoten, men det är begripligt. Att nobelpristagare i litteratur är okända är en seglivad populär vanföreställning, som sannolikt härrör från sent 70-tal och en kliché folk gärna rapar upp, när de inte har nåt genomtänkt att säga ungefär som
All reklam är bra reklam, fast vilken normalbegåvad som helst begriper, att så inte är fallet. 1975 - 80 förärades hursomhelst Montale, Bellow, Aleixandre, Singer och Milosz priset och där var det väl bara Bellow, som var någorlunda känd. Singer blev det i och med priset.
Tittar vi på senare år måste vi gå tillbaka till 1996 och Szymborska, innan vi hittar en författare den normale konsumenten av kultursidorna inte kände till. Vet inte hur det är med Gao Xingjian år 2000, men det kanske nån annan kan klargöra. Jag visste vem det var, men det har sin förklaring utanför kultursidorna.
Vi tittar på mer än 10 år av ytterst välkända pristagare och jag undrar hur populaspappskallarna ska ha det egentligen, innan de blir nöjda. Kan man bli så mycket mer känd än Lessing, Le Clézio och Vargas Llosa?
On topic: Sämsta bok är och förblir da Vinci-koden och jag hyser ingen förhoppning om att den kommer att slås. Den står i min bokhylla som en dödfödd tvehövdad kalv i en monter på Naturhistoriska - jag får en
frisson av äckel varenda gång jag ser den och jag ser den nu inklämd mellan Wang Wei, Dumézil och Joseph Heller.