Österrikiska skolan och ojämlikhet

När folk kritiserar den fria marknaden för att skapa ekonomisk ojämlikhet brukar jag försvara den med att säga nåt i stil med; bättre med en ojämlik fördelning av rikedom än en jämn fördelning av fattigdom.

Men håller verkligen detta? Jag brukar övertyga mig själv om att vi inte bör se inkomstskillnader som ett problem, utan som nödvändigheter om man vill skapa ett rikt samhälle. Men hur ser den österrikiska skolan (eller chicagoskolan för den delen) på ekonomisk ojämlikhet?

Ingendera skola har väl något problem med inkomstskillnader per se. Skillnader i välstånd reflekterar skillnader i produktivitet.

Naturligtvis leder omfördelningar till att det mindre lönsamma premieras, på bekostnad av det mer lönsamma. På den fria marknaden tenderar pengar och resurser att "fördelas" från dåliga investerare till bra investerare. Och det är väl ungefär så mycket som den österrikiska skolan har att säga om saken. Det finns ju ingen särskild österrikisk "teori om klyftor" så att säga.

Ojämn inkomstfördelning är oundvikliga i alla samhällen, men det verkar inte finnas någon enighet i litteraturen som säger att mer frihet skapar högre ojämlikheter i inkomster - se den här posten och där anförd litteratur.

Har inte läst något speciellt avancerat av en österrikare om inkomstskillnader.

Själv ser jag frågan som ganska meningslös. Så som jag ser det blir (nästan) alla rikare på ett fritt samhälle, jämfört med dagens. Att sedan några blir mer rikare än andra - än vad vissa är nu - spelar ingen som helst roll för mig i valet av politik. Att tacka nej till ojämnt fördelad ökad rikedom, för att man hellre vill ha jämnt fördelad (relativ) fattigdom, är bara korkat. Jag kan inte tänka mig att någon skulle försvara det öppet och ärligt, när de väl förstår att det är vad valet handlar om.

Ok, om vi tittar på den rent ekonomiska biten kan vi väl dra slutsatsen att ju friare marknader desto större välstånd (med varierande grad av ekonomisk jämlikhet), men ser inte anarkokapitalister (eller du personligen) något socialt/moraliskt problem med ojämlikhet. Kan det vara försvarbart att offra det totala välståndet för lite mer jämlikhet, även om det tenderar att "belöna" de svaga. Eller är det ens så det ligger till, kanske är detta nonsens. Kanske är det så att större jämlikhet skapas i ett anarkokapitalistiskt samhälle, i kontrast till dagens mervärdesskatter som tenderar vara regressiva, inflation skapad av centralbanker som tenderar straffa de fattiga osv.

Tycker att denna artikeln förklarar varför jämlikhet inte är önskvärt på ett mycket bra sätt.

Jag ser inget problem alls i att de "svaga" belönas. De kan både behöva och förtjäna att belönas. Det enda jag har emot är att man utför denna belöning genom tvångsmetoder.

Ser inget alls moraliskt problem med klyftor som sådana. Jag har det inte sämre bara för att någon annan har det bättre. Kanske upplever jag då och då viss avundsjuka, men det är ju i så fall mitt eget problem, och inget andra skall tvingas att rätta sig efter. Människor vill olika saker och prioriterar olika, dessutom. Själv kanske jag vill jobba mindre och få mer fritid, trots att det innebär en lägre levnadsstandard. Någon annan kanske sätter karriären främst, och siktar mot toppen av allt han förmår. Att våra inkomster i så fall lär skilja sig markant är vare sig konstigt eller omoraliskt. Kanske hade jag själv både velat och kunnat det, om det inte varit för en sjukdom eller annan tragisk och "orättvis" omständighet. Världen är dock inte en alltigenom "rättvis" plats, och att man drabbas av sådana omständigheter ger en inte rätten att tvinga till sig saker av andra. Så nej, de enda omoraliska klyftor jag ser, det är de klyftor som skapats av fördelningspolitik!