Borde jag alls ha barn med min inställning?

Klart du kan skaffa barn trots det. Skulle jag få barn, tänker jag inte ta någon pappaledighet. Det är inte bra för karriären.

Om du är borta från ditt barn mycket kommer han att bli uppfostrad av bara fruntimmer och förstörd i huvudet, och vad är nyttan med det?

Jag vill gärna ha mer respons. Naturligtvis kommer jag vilja ha barn så småningom, jag tilltalas av tanken på att vara en del av en familj, men jag kan inte tänka mej den regelbundenhet som familjen livet verkar innebära. Och i praktiken så verkar de som om jag kan välja ha barn utan att leva så. Eller?

En pojke skulle nog bli som mej ungefär så jag hoppa de blir flickor. Tror inte de har någon betydelse för uppfostringsfrågan dock.

Den här tråden hör egentligen hemma i "familjeliv" jag viste inte att de fanns ett sådant forum här. Går de att flytta den nu?

Klart du ska skaffa barn men du får se till att ha en fru som tycker att din plan är ok.

Skulle gärna vilja ha mer respons på de här frågan är aktuell fortfarande. Jag kan säga att jag är för jämställdhet och tycker de är orimligt att inte vara. Jag vill inte ha en flickvän som tar hand om mej och tycker att sådana förhållanden (som är rätt vanliga) är tragiska och inte har någonting med ett riktigt sexuelltförhållande mellan två vuxna mänskor att göra. Snarare tillfredställer väll båda parterna något behov kan utvecklas på grund av bristande eller sjukliga föräldrarelationer.

Däremot vill jag inte vara hämma med ett barn eftersom jag tycker att de verkar fruktansvärt jag vill heller inte vara pappaledig och dra runt på en barnvagn hela dagarna. Saken är att jag är säker på att jag lätt kommer hitta någon intelligent kvinna som vill leva med mej även under dessa villkor. Men funkar de egentligen rent moraliskt vad skulle ni som skälva är kvinnor tycka egentligen? jag får alltid glidande svar på denna fråga.

Är du dum? Klart du skall skita i att skaffa barn när du inte vill vara pappaledig.

Jag tycker att du helt klart kan skaffa barn. Hur ni ska dela upp barnledigheten får väl du och frugan prata om. Sen att det finns vissa dagar du måste ta är väl inget du kan göra åt.
Sen att jag anser den lagen är åt helvete är en annan sak. Varje par som har lyckats skaffa fram en unge är även kapabla själva att dela upp dagarna som dom önskar.
Usch, statens iblandning hur man ska leva sina liv gör en illamående.

Dagens pappor är mycket mer engagerade i sina barn än "gårdagens". De har koll på skostorlekar och tandläkartider och så vidare. Det är mycket bra.

Men för den skull har inte alla vi som har vuxit upp med andra traditioner dåliga minnen av våra pappor. Man behöver inte ens vara toppenförälder för att vara en bra förälder. Det räcker med att finnas i närheten och vara snäll mot sina barn. Ungefär. Givetvis ska man kunna sätta gränser och förmedla bra värderingar också.

Vad TS ska akta sig för lite grann är att låta mamman ta över nästan helt och hållet - och sedan gnälla över att barnet bara vänder sig till mamman när det är något. Då har TS sig själv att skylla för att det har blivit så.

finns de en sådan lag jag de är väll snarare så att man får mindre pengar från staten om man inte delar upp föräldraledigheten?

Vad jag vet är det ett ex antal dagar som är vikta till pappan som inte mamman får ta ut. Rätta mig gärna om jag har fel. Är inte speciellt insatt.

Det finns nog många kvinnor som delar dina värderingar på det här området, så nog ska du hitta någon att skaffa barn med.

Jag kan i och för sig tycka att det är anmärkningsvärt att man vill ha barn men "inte vill" vara hemma och ta hand om dem. Det visar ju att man inte är intresserad av dem och om jag eller min pojkvän kände så skulle vi nog inte sätta barn till världen.

Varför vill du ha barn?