Konsekvensetikens syn på civil olydnad?

Hej!

Jag har suttit och klurat på hur konsekvensetiken ser ut för civil olydnad. Jag gör ett projekt i skolan och behöver veta om en konsekvensetiker ser positivt eller negativt på civil olydnad. Jag har skrivit följande men är inte hundra på att det verkligen stämmer:



någon som kan bekräfta eller rätta mig på detta?

edit: dessutom undrar jag om det räknas som civil olydnad om folk skadas? kan exempelvis misshandel vara civil olydnad på något sätt?

Vad menas med civil olydnad här egentligen? Låter som att det handlar om att kasta tegelstenar på McDonalds och poliser under G8-demonstrationer. Men det som jag tänker på med civil olydnad är snarare det som Gandhi höll på med, att till exempel kollektivt svälta som en protest.

Civil olydnad på det sättet ger inga utgifter, nästan tvärtom. Fast det är klart, då tänker jag inte som en företagsekonom. Företagsekonomer ser ju på en vinst som inte blivit lika hög som den beräknats, som en förlust.

Och sen måste man väl ta det ett steg längre också, och fråga sig om dessa "utgifter" verkligen är negativa. Det finns egentligen inget självberättigande med utveckling, framsteg, eller andra ha-begär.

ah, förlåt för att jag inte var tillräckligt tydlig. I det här fallet menar jag civil olydnad i form av skadegörelse (notera: inte snorungar som tkr det är kul att klottra, utan exempelvis att oskadegöra vapen).

En konsekvensetiker skulle inte hålla med om att valet av rätt handling i en given situation beror på vilken synvinkel man har. Det finns bara en handling som är rätt (såvida inte två eller fler handlingar beräknas ha exakt lika goda konsekvenser, men det är inte särskilt sannolikt i verkligheten).

Det finns ju många varianter av konsekventialism så det finns inget enkelt svar på hur en konsekvensetiker ser på civil olydnad. En regelutilitarist skulle väl kunna hävda att det alltid är fel att kasta sten på polisen, även om en sådan handling skulle få bättre konsekvenser i det enskilda fallet. Regeln att man inte får kasta sten på polisen försvaras med att det på det stora hela för med sig bättre konsekvenser om alla följer just den regeln. Man kan ju testa om regeln är vettig genom att vända på regeln och upphöja den till allmän lag. Det är väl ganska uppenbart att det skulle leda till ganska allvarliga negativa konsekvenser om det var helt fritt att kasta sten på polisen.

Utgifter för staten och företag kan ju dessutom vara en del av en positiv effekt om staten eller företaget använder sina pengar på ett sätt som inte leder till tex "lycka" utan tvärt om. Det beror ju helt på situationen, så därför kan man inte säga något generellt utan du får nog lägga fram två scenarion för att exemplifiera att det kan gå att både försvara och förkasta civil olydnad.

tack för alla svar, jag vet iaf att jag inte är helt ute och cyklar nu och det är det viktigaste får jobba vidare nu :P

De flesta utilitarister skulle säga att det är helt okej om den förväntade utgången blir ökad lycka/välbefinnande, etc - även på lång sikt. Vilket oftast är tanken med civil olydnad.

Egoister skulle säga ja, om den förväntade utgången blir ökad lycka/välbefinnande för dig.

Sen finns det ju andra konsekvensfilosofier, men det är oftast bara att byta ut ett X. De flesta konsekventialister skulle nog kunna gå med på civil olydnad om konsekvenserna blev tillräckligt bra.

Regelutilitarister är väl det enda undantaget, men dom är inte så himla konsekventialistiska heller Bara ordet "konsekventialism" hintar ju om att det är konsekvenserna av en handling som gör den rätt/fel, inte handlingen i sig. Att döda är tex inte rätt/fel för dödandets skull, utan det beror helt på vilka konsekvenser dödandet får.

Iofs ska väl inte "tanken" med civil olydnad spela någon större roll. Goda intentioner är inget som är med i beräkningen.

Och så finns frågan, vad är "bra" konsekvenser? Jag kan tänka mig att det vore "bra" om det kapitalistiska systemet kollapsar, men det håller inte många med om.

ja, men det är typ där problemet ligger :P det handlar ju om vad som räknas som "bra" eftersom att det kan variera från person till person..

Du vill alltså bedöma hurvida civil olydnad är moraliskt rätt/fel utan något sammanhang?

Det är som att fråga om innehållet i en tom kopp smakar gott eller äckligt. Enligt konsekvensetiken så är det enbart en handlings konsekvenser som gör den rätt eller fel. Det kan vara moraliskt försvarbart att tortera en miljon spädbarn till döds om de positiva konsekvenserna överstiger de negativa. Vad som ska mätas skiljer sig dock mellan olika teorier.


Det är inte så klurigt som ni får det till.

Ponera att jag och två andra är på en öde ö. Det kommer ta en vecka för hjälp att nå oss, och vi svälter alla ihjäl om inte två av oss dödar den tredje och äter upp denna.

De två andra har familjer hemma som saknar dem, men jag är ensam i världen. Givetvis tycker inte jag att det är "bra" att de äter upp mig, men en hedonistisk utilitarist skulle nog vara beredd att tycka det. Inte bara att det är "bra", utan att det tom är moraliskt rätt. Att inte äta upp mig vore moraliskt fel!

Det förutsätter förstås att uppätandet inte får massa andra konsekvenser. Världen kanske blir jätteupprörd över det brutala som skett, isåfall är det kanske moraliskt rätt att svälta ihjäl.

Skit i vad individen tycker, det är ren majoritetsdiktatur som gäller inom de flesta konsekvensetiker.

Om konsekvenserna av handlingen maximerar lyckan, är handlingen moraliskt försvarbar/god

Om inte så är handlingen fel.

Så hård är h*n, konsekvensetiken, den grundläggande "rena formen"

Jag har inte sagt att jag är konsekvensetiker. Bara påpekar att för en konsekvensetiker så spelar "tanken" bakom en handling ingen roll. Det handlar, som du säger, bara om konsekvensen. Intentioner har inget med saken att göra.

Det är tillräckligt klurigt med "majoritetsdiktatur". Om man ska ha en etik som bygger på populism, då får man vara beredd på att reglerna förändras från dag till dag.

Sitter man där i båten så har man inget sätt att se vad som är rätt eller fel. Man får utgå ifrån sin egna individuella erfarenheter för att empatisera med ett kollektiv, ett kollektiv som egentligen bara finns i ens personliga sinne. Man hittar egentligen på själv, vad som är rätt eller fel.