Samlingstråden för generella frågeställningar om att doktorera

Vilka?

när jag satt och sökte doktorandtjänster så märkte jag att platsannonser för matematik/fysik dominerande.

Att det kan vara till nackdel att disputera stämmer... Men kanske inte inom kognitionsvetenskap. Där är väl forskningsbanan vanligare?

Hur fungerar det att doktorera efter juristexamen? Söker man en utlyst tjänst eller blir man handplockad redan under programmets gång?

Vad jag har hört ska det vara mycket hård konkurrens om doktorandplatserna inom humaniora medan det ska vara betydligt lättare för en civilingenjör att få doktorera. Hur ser det ut för jurister? Är det generellt sett många eller få sökande per doktorandplats? Skiljer det sig åt beroende på ämnesområde?

Tjänar man någonting i arbetslivet på att vara disputerad jurist om man inte vill fortsätta inom universitetsvärlden?

Om man vill fortsätta inom universitetsvärlden, hur svårt är det då att bli professor?

De universitet som erbjuder doktorandplatser i juridik är myndigheter, så de kan inte handplocka, utan det blir en offentlig anställningsprocess. Däremot brukar uppsathandledare med med mer makt på institutionerna rekommendera de studenter som är mer lämpade att ansöka om doktorandplatser. Ibland kan det till och med ske att doktorandplatser utlyses med en specifik person i åtanke. Kan därför vara smart att välja en handledare med mycket att säga till om/som har mycket prestige.

Vad gäller vilka områden som det är enklare att doktorera inom vet jag inte. Kan tänka mig att det är svårast inom de mest populära ämnena på programmet såsom straffrätt samt inom de ämnen som är svårast att få jobb inom såsom statsrätt, folkrätt osv.

Har svårt att se att det skulle gynna karriären inom den privata sfären. Däremot finns det många rådmän och även justitieråd som inte gått domarbanan (notarie, fiskal) utan har fått sina domartjänster enbart på grund av att de doktorerat och sedan jobbat inom akademin.

Du har fått bra svar ang vad som behövs. Dock märkte jag under min doktorandtid att de med bäst betyg och finaste mastern/magistern presterade sämst under forskarutbildningen och hade flest sjukskrivningsdagar. För bra betyg på avancerad nivå krävs noggrannhet och instruktions-lydnad. Att doktorera är något heeeeelt annat. Där krävs IQ och psykisk balans.

Ja, mitt intryck är att de som hade lättast och trivdes mest med att skriva c- och masteruppsatsen är de som verkar ha trivts mest under doktorandstudier. Kandidat/Master kräver mer studiekompetens med doktorerande verkar kräva egenföretagande/driv/initiativförmåga.

Jo. Jag jobbar idag som utredare inom arbetsmarknad.

Lite bakgrund om mig är att jag är 35 år, och har en dotter på fem månader. Det är naturligtvis min högsta prio och min karriär kommer i andra hand.
Jag har en masterexamen inom Human resource management and development och en magisterexamen i arbetsrätt. Har tidigare jobbat på fackförbund, bland annat som ombudsman och utredare inom arbetsmarknad.

Jag jobbar nu sedan två år tillbaka på en arbetsgivarorganisationen. Det finns delar i jobbet som jag verkligen gillar. Som att förkovra mig i frågorna och lära mig saker om arbetsmarknad, förvaltning och ekonomi bland annat. Jag har nu jobbat där i ett par år. Det finns andra delar som jag gillar mindre.

Jag skulle vilja jobba lite mer med att skriva, typ rapporter och att det jag gör får lite mer avtryck. Jag vill känna att jag verkligen utvecklas.

Idag är min första dag som föräldraledig, och känslan är så obeskrivligt bra. Det känns så bra att få umgås med min dotter ändå fram till 15 september i år. Jag kommer senare att ta 4 månader ytterligare, från årsskiftet.
Jag undrar varför lättnaden är så oerhörd. Även fast jag är glad att vara hemma med dottern, så funderar jag över varför jag är så lättad.

En dröm jag har är att någon gång få forska. Jag har pratat med min chef om detta att vara samverkansdoktorand, men det känns inte som det är så prioriterat hos honom då han inte sagt något ytterligare kring detta. Jag har några krokar ute i forskningsvägen när det kommer till samverkansdoktorandbiten, men allt behöver alla bitar behöver ju komma på plats. Om jag ska bli sedvanlig doktorand kommer våra ekonomiska förutsättningar förändras, då jag kommer få en lägre inkomst. Det känns också lite ovisst eftersom jag vet vad jag har på mitt nuvarande jobb, och inte vad jag får.

Jag skulle verkligen uppskatta alla seriösa och konstruktiva råd, stöd och rekommendationer kring hur jag kan tänka i allt detta så att jag har en plan för mig själv när jag går tillbaka till jobbet. 🙏

Förstår att det är jag som behöver göra ett aktivt val men här skulle jag behöva lite klokskaper, pepp och tankar i allmänhet!

Fått ett erbjudande om en doktorandtjänst i ett samhällsvetenskapligt ämne.

Har idag en utredartjänst på en medelstor myndighet. Trivs helt ok med arbetsuppgifterna, men det är inget drömjobb. Bara varit där i cirka 1,5 år, men med hur arbetsmarknaden ser ut nu är det svårt att avancera för tillfället. Alltid haft en idé om att doktorera - skulle inte kalla det för ambition, utan snarare som ett alternativ bland flera. Jag har väl främst drömt om analytiska arbetsuppgifter, men inte nödvändigtvis inom akademin.

Sökte lite på måfå till en doktorandtjänst inom ett projekt, främst för att min gamla handledare från mastern skulle handleda och att ämnet lät intresse. Hade väl egentligen ingen tanke om att jag skulle gå vidare, utan det var mest för att få iväg nåt och prova.

Nu står jag lite i valet och kvalet här. Till att börja med ser jag detta som en fantastisk möjlighet, med mycket prestige. Det gör det lite svårt att tacka nej. Jag har alltid trivts med det analytiska och djuplodande. Gillar att jobba med metoder och kreativt med problemlösning. På det sättet är doktorandtjänsten definitivt ett steg upp från mitt nuvarande jobb, och vem vet vilka dörrar det kan öppna i framtiden. Jag tror definitivt att jag skulle klara av själva studierna och ämnet är intressant nog att motivera mig. Jag ser detta lite som en sista chans - tackar jag nej nu kommer jag förmodligen inte söka igen (eller få det eftersom mina förutsättningar är bra).

Samtidigt har jag insett efter att jag slutat plugga att det här med rutin och tydlighet är rätt skönt och passar mig ganska bra. 9-5 med tydliga arbetsuppgifter kan vara tråkigt, men passar mitt liv i övrigt. Att doktorera innebär ju på ett sätt en ganska stor osäkerhet och inte lika tydliga ramar som ett ”vanligt” jobb innebär. Hela pressen kring prestation och ”public or perish” tror jag inte skulle passa mig heller, men vet inte heller hur utbrett det är. Inte heller säker på att jag vill jobba inom akademin (med eventuellt osäkra anställningar ett tag efter examen) en livstid, och att då känns det som att man kan göra andra saker inom en ”normal” karriär för att nå sina karriärsmål snarare än att doktorera. Även om ämnet motiverar mig nu vet jag inte heller om jag kommer brinna för det i 4-5 års tid. Att ”ångra” sig som doktorand känns inte lika lätt som att göra det på ett vanligt jobb; du blir ju på ett sätt väldigt nischad. Dessutom hade det inneburit en ekonomisk förlust för mig att doktorera, även om den inte varit avgörande.

Hade jag kommit direkt från examen och fått erbjudandet hade det känts lättare, men nu när man tydligare ”lämnar” nåt annat väcker det mer frågor och funderingar.

Tacksam för lite perspektiv och tips!