Hur skall man orka kämpa med att vara drogfri?

För att göra en lång historia kort. En god vän dog för cirka 3 veckor sedan, min morfar ligger illa till på sjukhus och igår fick jag reda på att en av mina bästa vänner har Leukemi för andra gången och denna gång är utgången oviss. Orkar inte med hur mycket skit som helst samtidigt som jag kämpar med att hålla mig drogfri. Jag har i skrivande stund 1227 dagars drogfrihet, men jag känner mig inte stark, jag känner mig snarare som teskedsgumman.

Jag har skrivit på min blogg hur jag känner det just nu. Men kom gärna med tips hur jag tar mig ur mitt personliga helvete för jag sitter här i skiten och ser ingen utväg än att snart ge upp.

Nej, det får du inte göra!

Du är ju en föreblid för mig och många här, och kommer alltid med goda råd till andra.

Du kommer ju att må ännu sämre när du har tagit dina återfall, och brutit den långa drogfriheten.


Lycka till!

Forsätt kämpa!!

Finns ett jävligt klyschigt talesätt "När det är som mörkast kan det bara bli ljusare" Men det stämmer faktiskt. Håll ut, så kommer du snart se ljuset i tunneln!

Gå in på Adlibris.com och beställ boken "Lyckligare", 39kr, kommer hem i brevlådan.

Läs den, min vän. Jag tror det kommer hjälpa dig. Lycka till!

Djup meditation är som Heroin, Ectasy, Maja och Kokain tillsammans. Inte för att jag provat dem.

Med andra ord extremt beroendeframkallande och endast en kortsiktig lösning på ett problem?
Förövrigt är det där ingen kombo jag skulle rekomendera
Om du inte var så "på" hela tiden så kanske folk skulle lyssna på dig istället. Du är som nån från jehovas vittnen eller liknande så dom flesta tolkar dina inlägg som en massa svammel (vilket det till stor del är).

Till TS. Du får sluta vara så självisk. Det är dina nära som har problem, inte du. Jag säger inte att du ska sluta bry dig, men istället för att tycka synd om dig själv så måste du vara stark. Om inte för din skull, så åtminstone för dina nära som säkert skulle behöva dig vid sin sida. Det sista dom behöver är att även tvingas oroa sig över dig

Jag beställde den direkt! Ska bli spännande läsning Kul med lite tips!

Har du inga riktigt nära vänner? Isåfall borde du be dom om hjälp så dom kan bitchslappa dig varje gång du försöker ta dig en sil/tablett/lina etc. Eliminera alla möjligheter till att lyckas få i dig något.

Befinner mig själv i en mörk period nu. Har rysligt tråkigt, minns mina tjackrace i ett gyllene skimmer och är uppriktigt sagt inte helt övertygad om att ett drogfritt liv är att föredra. Jag såg min mamma dö i somras; nu ligger hon i jord och redan har någon annan flyttat in i hennes hus. Världen känns tom och otrygg. Jag är i sanning din olycksbroder, om det nu är någon tröst...

OK: slutgnällt nu

Livet ÄR så här: kallt o hårt o jävligt; och vi har ingen anledning att förvänta oss något annat. Att livet skulle vara rättvist och att vi skulle bli belönade för alla våra goda föresatser är en illusion.

Dock så är både du och jag såpass stora att vi sätter oss över detta, vi fortsätter göra gott. Om inte annat så bara för att jävlas Det skänker en viss tillfredsställelse att gå mot strömmen, eller hur?

Rätt vad det är så tittar solen fram, och ett leende spricker upp i ditt ansikte. Det vet du...

Har iaf bestämt mig för att sätta på skygglapparna och köra framåt som att det inte finns någon morgondag. Sörja kan jag göra innan jag somnar men på dagarna är det 110kmh framåt. Jag ber om ursäkt om jag framställs som svag, men allt skit kommer samtidigt nu.

Hur har det gått för dig?

Jo då, det rullar på.Mer harmonisk och lugn. Tar dagen som den kommer och kör på bara. Så det har gått bra.