Livet är en helg.

Haha, jag tror att du slog hammaren på spiken(?). Men det är inte så svårt att förstå att vi 90-talister har svårt att acceptera eran vardag när vi blivit pumpade med hollywoodglamour sedan vi föddes. Rent psykologiskt alltså.

Själv rättfärdigar jag inte livsstilen och tillämpar den heller inte.

Jag har många vänner som har samma inställning som du skriver om. Det är synd för de trivs samtidigt inte med att vara sysslolösa. Vad jag har märkt så ligger de har tankarna på ett djupt plan. Det går inte att argumentera med dem om att det är "bra" att jobba, för då säger de bara "ja jag vet, men ändå, fett jobbigt!".

Min personliga åsikt är att vi är den fölorade generationen. Men vad jag förstår har det sagts så om många generationer före oss.

Tror inte alla människor kan bryta sig loss från sina liv pga ekonomiska problem. Alla önskar väl att de låg på en strand hela dagarna och drack drinkar, men hur många har råd med det?

"life sucks and then you die"...

Positiv signatur!

Jag skrev en ny signatur angående ovanstående inlägg.

Word. Följ min signatur istället. Där behöver du inte bryta dig loss. Kanske bara på helgerna.

Nu är jag i och för sig 80-talist men vi är mer eller mindre uppväxta i samma miljö. Jag tror de flesta som är deras situation och inte vill jobba är olyckliga på grund av brist på tillgångar, och det är också nyckeln till lycka i dagens samhälle. Mer pengar ger mer frihet.

Intressant det du har att säga om den förlorade generationen, skulle uppskatta om du förklarade lite mer kring detta. Hur tänker du och vad menar du rent praktiskt?

Ont: 6 miljarder kan inte forma sitt liv som på en målning. Det tar alltid stop någonstans, det är en jäkligt god tanke och önskar in i det yttersta att det skulle kunna bli en verklighet för oss. Men rent praktiskt funkar det inte, i dagens samhälle har det mesta redan byggts upp så att bara bryta sig från normen krävs mycket arbete. Samhället är beroende utav pengar och hur ska du få pengar om du inte som i samhället kräver att du arbetar?. Finns hur mycket som helst att diskutera kring detta ämne. Se detta inte som kritiskt från min sida.


Kanske vi behöver köpa oss en bit land och skapa ett eget samhälle från dessa grunder?, men vem ska göra skitjobben?. Kan inte ligga skräp på marken från alla GT glas, och alla kondomer som flugit omkring. Vem ska tömma papperskorgarna? Om alla lever livet som de vill innebär det "Snygg brud" "Gott om tillgångar(Samhällets pengar)". Hur ska alla kunna få en snygg brud?, vem anses vara snygg då allt är målat på en duk? Finns inget som är snyggt för Lars tycker Lina är snygg medans jag är stört kåt på Sara. Sara kanske gillar Lars?, Men hallå det är ju min vita duk? Eller?

Intressant. Att bryta sig loss från samhället innebär även att man måste bryta sig loss från den moral samhället har skapat hos oss människor. Det blir svårt att glömma av de värderingar samhället har skapat åt oss när man ska bege sig ut och bli oberoende av samhället. Vi är så beroende av samhället, på alla möjliga plan att det nästan blir en omöjlighet att lyckas i livet utan samhället. En simpel sak som att "åka ner till Spanien" kräver att man har pass (om man inte är EU-medborgare) och framförallt pengar, vilket är omöjligt att få fram utan samhällets egenskaper, om man nu inte föredrar att tjäna pengar olagligt. Detta skulle kunna resultera i att man blir än mer fast i samhället genom att man får ta straffet för att tjäna pengar olagligt (fängelse, böter osv.).

Lyckan du pratar om kan också skilja sig. Det är väldigt svårt att uppnå långvarig lycka, det är mycket lättare att uppnå kortvarig lycka. Varma stränder, vackra människor och goda drinkar kan visserligen vara saker som du mår bra av, men du kommer tids nog att inse att det finns mer i livet än goda drinkar.

Man kan nästan jämföra det med att ta körkort, riktigt kul i början och man kan åka runt i sin bil utan att bry sig nämnvärt mycket om annat. När du har haft körkortet i ett år är det inte lika kul längre. Du försöker hitta något som kan kompensera detta, något som får dig att må bra. Som en god vän sa till mig drivs vi av begär i princip hela livet, på gott och ont. Utan begär skulle vi stå och trampa på samma ställe hela tiden, men oavsett med eller ett utan samhälle skulle vi fortsätta att drömma och sträva efter nya saker hela tiden.

Sammanfattningsvis skulle varma stränder, vackra kvinnor och goda drinkar leda till att man utöver detta vill ha ett hus vid en varm strand, gifta sig med en vacker kvinna och äga en bar. Dina mål fortsätter att utvecklas oavsett ifall du har uppnått de eller inte, endast en massa begär hela tiden vilket betyder att livet ändå inte är en helg, oavsett om du brutit dig loss från samhället eller inte.

http://www.youtube.com/watch?v=9c8an2XZ3MU

Säger väll det mesta :}

"The hardest thing is not to learn, but to unlearn"

Självklart kan det bero på den miljö jag har blivit uppväxt i och de personer jag har umgåts med. Men inställningen går att hitta hos de flesta ungdomar i min ålder jag har träffar, inom alla klasser och orter i Sverige men det är främst killar.

Vad jag tänker är väl att jag har sett så mycket störda inställningar och föreställningar bland personer i min ålder att jag börjar tveka på vår förmåga att driva vårat samhälle (som det ser ut idag) och ta efter från äldre generationer.

Anledningarna är många. Men jag tror att det största problemet är att vi får och har fått så mycket extern input att vi inte blivit uppfostrade på samma sätt som ni. Vi är uppfostrade av marknadsföring. Överallt där vi rör oss blir vi belysta om olika sätt att bli framgångsrik och snygg.
Den uppfostran gör att vi skapar egna normer och ideal som inte är kompatibla med det samhälle tex. våra föräldrar befinner sig i.

Lite luddigt kanske men skriver mina tankar direkt utan längre eftertanke.