Som titeln säger är hon helt otroligt fittig. Det är faktiskt rätt ord för henne. Hon lyssnar inte på någon och låter sina känslor styra andras vardag, eftersom alla är tvugna att tippa på tå runt henne för att hon inte ska få nervösa sammanbrott.
Inte så att jag är bäst på att knipa när det behövs, men jag tänker absolut inte vara den som inte visar när jag tycker hon beter sig illa. Ingen annan runt vågar, just för att då blir hon fly förbannad.
Hon är utöver det lat och det har orsakat mig väldigt mycket problem under min uppväxt. Hon vägrar städa.
Jag har en lillebror som är två år, och en annan som är nyfödd och jag är jätteorolig för hur deras framtid kommer att bli. Jag hoppas inte den kommer vara som min.
Hon lyssnar som sagt inte, utan varje gång man tar upp det med henne så tycker hn att jag är jättedum och sätter sig i en offerroll. Hon brukar köra med "åhmendudå" stilen, och bete sig som en femåring. Blir man förbannad på hennes mothugg brukar hon avsluta det med att bete sig som en barnrumpa och antingen stänga in sig själv på sitt rum och vägra diskutera, eller få nervsammanbrott och fejka psykisk sjukdom där hon exempel kan börja riva sig i håret osv. Allt det där för att man ber henne att börja sköta sig för mina syskons skull.
Inte nog med det så är hon otroligt rabiat. Hon ställer till en scen för precis allt. Som idag började hon bitcha om att jag och min bror hade käkat upp 6 chokladbitar medan jag hade passat honom när hon låg på bb (och dessutom hade tagit ledigt från skolan för att hon skulle få sällskap av sin sambo när hon födde!), började slafsa runt som en handmixer i köttfärsen när min morfar råkade peta på den med bara händer, och vrålade att det var ohygiensikt. Det var dessutom min morfar som hade köpt köttet till henne.
Alltså listan kan göras lång. Men ville dela med mig av olika situationer.
Kan tillägga att jag aldrig någonsin beter mig hotfullt eller kaxigt mot henne, såvidare hon inte gör det mot mig.
Men vad ska jag göra? Seriöst. Jag har redan föreslagit att hon ska börja på ssri, gå till psykolog etc. Men hon vägrar. Hon tycker det är bra sålänge alla dansar efter hennes pipa och därmed tycker att det är andra det är fel på, (när dom inte lyder henne) istället för hon själv.
Att ringa soc är uteslutet. Det är efterallt min mamma och mina syskon. Jag må vara förbannad på henne. Men så lågt sjunker jag inte.
Men ja. Tips och egna erfarenheter?
Inte så att jag är bäst på att knipa när det behövs, men jag tänker absolut inte vara den som inte visar när jag tycker hon beter sig illa. Ingen annan runt vågar, just för att då blir hon fly förbannad.
Hon är utöver det lat och det har orsakat mig väldigt mycket problem under min uppväxt. Hon vägrar städa.
Jag har en lillebror som är två år, och en annan som är nyfödd och jag är jätteorolig för hur deras framtid kommer att bli. Jag hoppas inte den kommer vara som min.
Hon lyssnar som sagt inte, utan varje gång man tar upp det med henne så tycker hn att jag är jättedum och sätter sig i en offerroll. Hon brukar köra med "åhmendudå" stilen, och bete sig som en femåring. Blir man förbannad på hennes mothugg brukar hon avsluta det med att bete sig som en barnrumpa och antingen stänga in sig själv på sitt rum och vägra diskutera, eller få nervsammanbrott och fejka psykisk sjukdom där hon exempel kan börja riva sig i håret osv. Allt det där för att man ber henne att börja sköta sig för mina syskons skull.
Inte nog med det så är hon otroligt rabiat. Hon ställer till en scen för precis allt. Som idag började hon bitcha om att jag och min bror hade käkat upp 6 chokladbitar medan jag hade passat honom när hon låg på bb (och dessutom hade tagit ledigt från skolan för att hon skulle få sällskap av sin sambo när hon födde!), började slafsa runt som en handmixer i köttfärsen när min morfar råkade peta på den med bara händer, och vrålade att det var ohygiensikt. Det var dessutom min morfar som hade köpt köttet till henne.
Alltså listan kan göras lång. Men ville dela med mig av olika situationer.
Kan tillägga att jag aldrig någonsin beter mig hotfullt eller kaxigt mot henne, såvidare hon inte gör det mot mig.
Men vad ska jag göra? Seriöst. Jag har redan föreslagit att hon ska börja på ssri, gå till psykolog etc. Men hon vägrar. Hon tycker det är bra sålänge alla dansar efter hennes pipa och därmed tycker att det är andra det är fel på, (när dom inte lyder henne) istället för hon själv.
Att ringa soc är uteslutet. Det är efterallt min mamma och mina syskon. Jag må vara förbannad på henne. Men så lågt sjunker jag inte.
Men ja. Tips och egna erfarenheter?