2009-11-09, 04:28
#1
Första gången jag skriver tripprapport, gör det endast för jag är uttråkad samt att suget av att dela med sig är stort efter att ha läst andras rapporter.
Jag tycker vi börjar helt från början...
Kön: Man
Ålder: Då 21
Erfarenheter: Då endast spice och två bloss brunt (kände icke av de bruna eftersom jag var aspackad vid intaget). Nu både grönt och brunt samt rökmixar av diverse slag.
Tidsomfång: Tripp från cirka 20.00 till 04.00
Förmiddag...
Sitter och läser lite tripprapporter här på flashback och om hallucinationer. Eftersom jag är väldigt nyfiken på allt som har med droger och göra vid det här tillfället så läser jag och suger åt mig precis allt jag kan hitta som verkar intressant. Jag råkar tyvärr snubbla över en artikel om HPPD, och en snubbe beskriver att efter han tog hallucinogent så fastnade han i ruset och ser nu allt i 2D. Blandade känslor dyker nu upp inom mig, men jag ignorerar för tillfället det hela.
Sen eftermiddag...
Farsan är i bortrest så planen är att vi ska sitta och utforska effekten av Tripp-E i lugn och ro hos mig. Tre polare anländer med prylarna. Lite smått nervöst tar jag och en kompis vars ett piller Tripp-E. Jag var skeptiskt till om det skulle funka. Efter 40 minuter känner jag mig ungefär likadant som innan, dock finns det en viss liten effekt av det hela. Kan inte säga om det är placebo eller inte, men jag känner mig lite pigg och glad. Jag känner att nu kör vi igång festen och jag övertalar min polare att vi tar vars ett piller till.
Kväll...
2 av polarna tar inte Tripp-E utan det gör bara jag och en till, vi kallar honom E. Medans vi har suttit och spelat Super Smash Bros Brawl på Wii har dom andra 2 rullat ett par spliffar. Tanken slår mig att jag borde nog röka lite, det låter som en bra idé. Pillrena börjar göra nånting, inget varken positivt eller negativt, men nånting händer.
Eftersom farsan är bortrest har han låst dörren till trädgården med nyckel som jag inte har, vi får därför klättra ut genom fönstret till trädgården. Tankar som "vi får inte skita ner nu!", "det får inte synas att vi har varit här" och "om jag blir busted nu är det kört!" flyger genom skallen. När vi klättrat ut i trädgården börjar en hund skälla några hus bort och även om jag är i princip nykter så blir jag fett nojig. Efter kanske 15 minuter av rökande ute i trädgården klättrar vi in igen. Nu börjar det hela...
Tripp...
Jag känner hur Spicet börjar kicka in och jag mår väldigt bra. Man känner hur munchiesen kommer smygandes och poppa popcorn är världens bästa idé för tillfället. Jag trycker i mig popcorn, verkligen. Munnen känns som full med sand eftersom man både är torr av rökat och sen käkat massa salta popcorn. Jag skrattar åt allt och vi alla 4 spelar Wii. Jag börjar känna mig lite konstig nu dock. Jag proppar fortfarande i mig popcorn, men plötsligt glömmer jag bort hur man sväljer. Munnen är full av popcorn och det är torrare än Sahara-öknen i svalget. Jag får lite smått panik och tror jag ska kvävas eftersom jag inte kan svälja. Jag tar min sockerdricka och bara sköljer ner, sen sväljer svalget automatiskt tack och lov. Jag återfår lite kontrollen av svalget igen. Efter en stund börjar jag ha problem att hålla Wii kontrollen istället, jag kan verkligen inte styra min gubbe. Han följer inte med alls.
Jag har under kvällen suttit och tänkt just den tanken att farsan har sagt till grannarna att han inte kommer vara hemma, och om dom upplever något annorlunda så ska dom ringa polisen. Eftersom hunden började skälla så har grannarna kanske ringt polisen tänker jag. Eller så har dom ringt någon av mina bröder eller liknande. Jag går igenom worst-case-scenarios i huvudet hela tiden så nojan byggdes upp mer och mer under kvällen. Innan när jag gjorde popcorn så tänkte jag att "om polisen hade kommit så hade jag kunnat vara normal inför dom, inga problem!", men nu är jag ju helt och hållet borta, har tappat kontrollen helt.
Plötsligt så ringer det på dörren. Jag får världens panik, hjärtat börjar bulta och nu är det kört tänker jag. Tankar om att det vi gör är fullt lagligt slår mig inte det minsta, utan jag tänker nu blir det finkan, typ. Kom ihåg att jag nojjar rätt hårt. Har man suttit och varit rädd att det skulle ringa på dörren hela kvällen kommer man ju skita på sig när det verkligen gör det, speciellt när man nojjar. Jag tittar ut genom köksfönstret, det är bara min polare som står där. Jag hade helt glömt bort att vi bjudit dit honom, han kom nämligen lite senare än vi räknat med. Hur som helst kommer han in, och vi går ut och röker lite mer. Jag vill ju lugna mina nerver. Vi sätter oss och ska spela lite mer, men det är ingen som riktigt fokuserar sig på spelet, utan vi fastnar i samtal som man själv inte förstår. Vi spelar lite mellan varven, men det finns ingen koordination i spelet, fyra gubbar springer åt olika håll och hoppar ner för kanten på banan självmant. Ibland så pausar vi så jag och E kan smeka TV'n eftersom det ser så himla fint ut. Varje gång vi pausar så vill vi måla en tavla av bilden vi får när vi pausar.
Jag och E öppnar en påse djungelvrål, och det är verkligen det godaste vi smakat någonsin. Det är en explosion av smaker varje gång man stoppar en av bitarna i munnen. Efter ett tag så tycker vi dock att det gör ont på tungan, men vi håller skenet uppe för att dom andra två ska bli sugna och vi ska kunna bjuda bort skiten. Vi lyckas med vår genialiska plan och dom andra äter och upplever samma sak efter ett tag, att det gör ont på tungan. Vi njuter av skadeglädjen. Min polare frågar om han kan få lite papper så han kan börja rita, vilket jag ger honom och han sätter igång direkt. Det ser riktigt klyschigt ut.
Även om mycket är hur bra som helst så har det hela tiden funnits snea tankar i huvudet på mig, rädsla för att polisen ska komma, rädsla för att någon i familjen ska komma och kolla så allt står rätt till, rädsla att få HPPD (fastna i trippen). Vid det här laget så har jag fått nog, jag har ingen känsel någonstans i kroppen och jag vill inte fastna i trippen. Jag vill få tillbaks kontrollen över min kropp, jag vill få närminnet tillbaka. Jag reser mig och går in i köket. Jag undrar om jag pissat på mig, för jag är så himla varm i skrevet. Jag tänker att jag kan inte känna om jag är blöt, och jag förstår inte vad jag ser. Jag skulle mycket väl ha kunnat pissa på mig. Jag vill spy. Jag går in på toaletten och kör fingrarna i halsen. Efter att mycket popcornsrester och sockerdricka tagit en retur upp ur magen igen så ska jag tvätta av fingrarna. Det är då jag upptäcker att det inte finns något vatten i kranen, jag kan inte heller spola. Nu ökar nojjan totalt, hallucinerar jag? Jag kan inte tvätta av mina slemmiga fingrar och jag kan inte spola undan spyan heller. Paniken är total. Kökskranen funkar inte heller. Detta är riktigt frustrerande och väldigt skumt. Jag börjar tänka om Sverige har fått brist på vatten och om så är fallet så var det ju förbannat olägligt. Efter ett tag så kommer jag på att farsan har stängt av huvudvattenledningen i huset. Ett litet vrid på kranen och jag kan tvätta mina äckliga händer.
Nu vill jag bara ut ur ruset, jag vill bli mig själv så jag kan kolla om jag pissat på mig och ifall snuten skulle komma vill jag kunna säga att allt är lugnt och vi inte är några inbrottstjuvar. Jag är dock fast i ruset fortfarande. Jag tänker att jag kanske kan sova bort det, som man gör med fylla. Jag lägger mig i sängen, men är för speedad för att ligga stilla. Där ligger jag och vänder och vrider på mig. Mina polare vet att jag sneat så dom håller sig mest undan. Och E bara ligger på golvet som en femåring och ritar. Jag får nog av att ligga i sängen så jag går ut på framsidan av huset och rullar runt på gräsmattan
Jag minns att jag ville komma ner på jorden igen så fort som möjligt, fast jag kunde inte varva ner för jag var för speedad.
Jag kan erkänna att jag hade självdestruktiva tankar involverande knivar under värsta delen. Jag ville liksom ut ur ruset, oavsett vad. Bakhuvudet viftade dock snabbt bort allt nonsens och alla dumheter. Efter mycket springande i huset medans E låg och ritade och dom andra två bara satt och kollade på hur jag sprang runt och drog mig i håret så varvade jag ner. Det var som att ha suttit fast på en karusell som snurrade runt och runt. Tanken att "du sitter verkligen fast" förvärrade ju den verkliga upplevelsen ytterligare. När jag väl fick kliva av så var det en obeskrivligt skön känsla, jag var ju rädd att fastna i ruset och när jag märkte att jag var påväg ut ur det blev jag ju lättad av ett flertal anledningar. Jag skämdes också för hur jag hade betett mig. Jag hade inte kissat på mig, tack och lov
Slutsats...
Hade jag inte fått sånt negativt tankemönster under förmiddagen och eftermiddagen så hade jag haft en väldigt bra kväll. Jag hade en asbra kväll fram tills min polare kom. Paniken jag fick av att det ringde på dörren lade sig aldrig riktigt, men fram tills då mådde jag toppen. Tripp-E går alltså att blanda med röka och få effekt. Sen har ju veteraner lite mer tolerans för dessa prylar, men kör bara högre dosering istället då hehe. Jag vet inte om någon ens kommer orka läsa denna rapport. Den är väl inte direkt rolig eller givande på något sätt. Men det var min första snetripp och ett solklart minne över hur viktigt det är med set och setting.
All the best! / Love RMI
Jag tycker vi börjar helt från början...
Kön: Man
Ålder: Då 21
Erfarenheter: Då endast spice och två bloss brunt (kände icke av de bruna eftersom jag var aspackad vid intaget). Nu både grönt och brunt samt rökmixar av diverse slag.
Tidsomfång: Tripp från cirka 20.00 till 04.00
Förmiddag...
Sitter och läser lite tripprapporter här på flashback och om hallucinationer. Eftersom jag är väldigt nyfiken på allt som har med droger och göra vid det här tillfället så läser jag och suger åt mig precis allt jag kan hitta som verkar intressant. Jag råkar tyvärr snubbla över en artikel om HPPD, och en snubbe beskriver att efter han tog hallucinogent så fastnade han i ruset och ser nu allt i 2D. Blandade känslor dyker nu upp inom mig, men jag ignorerar för tillfället det hela.
Sen eftermiddag...
Farsan är i bortrest så planen är att vi ska sitta och utforska effekten av Tripp-E i lugn och ro hos mig. Tre polare anländer med prylarna. Lite smått nervöst tar jag och en kompis vars ett piller Tripp-E. Jag var skeptiskt till om det skulle funka. Efter 40 minuter känner jag mig ungefär likadant som innan, dock finns det en viss liten effekt av det hela. Kan inte säga om det är placebo eller inte, men jag känner mig lite pigg och glad. Jag känner att nu kör vi igång festen och jag övertalar min polare att vi tar vars ett piller till.
Kväll...
2 av polarna tar inte Tripp-E utan det gör bara jag och en till, vi kallar honom E. Medans vi har suttit och spelat Super Smash Bros Brawl på Wii har dom andra 2 rullat ett par spliffar. Tanken slår mig att jag borde nog röka lite, det låter som en bra idé. Pillrena börjar göra nånting, inget varken positivt eller negativt, men nånting händer.
Eftersom farsan är bortrest har han låst dörren till trädgården med nyckel som jag inte har, vi får därför klättra ut genom fönstret till trädgården. Tankar som "vi får inte skita ner nu!", "det får inte synas att vi har varit här" och "om jag blir busted nu är det kört!" flyger genom skallen. När vi klättrat ut i trädgården börjar en hund skälla några hus bort och även om jag är i princip nykter så blir jag fett nojig. Efter kanske 15 minuter av rökande ute i trädgården klättrar vi in igen. Nu börjar det hela...
Tripp...
Jag känner hur Spicet börjar kicka in och jag mår väldigt bra. Man känner hur munchiesen kommer smygandes och poppa popcorn är världens bästa idé för tillfället. Jag trycker i mig popcorn, verkligen. Munnen känns som full med sand eftersom man både är torr av rökat och sen käkat massa salta popcorn. Jag skrattar åt allt och vi alla 4 spelar Wii. Jag börjar känna mig lite konstig nu dock. Jag proppar fortfarande i mig popcorn, men plötsligt glömmer jag bort hur man sväljer. Munnen är full av popcorn och det är torrare än Sahara-öknen i svalget. Jag får lite smått panik och tror jag ska kvävas eftersom jag inte kan svälja. Jag tar min sockerdricka och bara sköljer ner, sen sväljer svalget automatiskt tack och lov. Jag återfår lite kontrollen av svalget igen. Efter en stund börjar jag ha problem att hålla Wii kontrollen istället, jag kan verkligen inte styra min gubbe. Han följer inte med alls.
Jag har under kvällen suttit och tänkt just den tanken att farsan har sagt till grannarna att han inte kommer vara hemma, och om dom upplever något annorlunda så ska dom ringa polisen. Eftersom hunden började skälla så har grannarna kanske ringt polisen tänker jag. Eller så har dom ringt någon av mina bröder eller liknande. Jag går igenom worst-case-scenarios i huvudet hela tiden så nojan byggdes upp mer och mer under kvällen. Innan när jag gjorde popcorn så tänkte jag att "om polisen hade kommit så hade jag kunnat vara normal inför dom, inga problem!", men nu är jag ju helt och hållet borta, har tappat kontrollen helt.
Plötsligt så ringer det på dörren. Jag får världens panik, hjärtat börjar bulta och nu är det kört tänker jag. Tankar om att det vi gör är fullt lagligt slår mig inte det minsta, utan jag tänker nu blir det finkan, typ. Kom ihåg att jag nojjar rätt hårt. Har man suttit och varit rädd att det skulle ringa på dörren hela kvällen kommer man ju skita på sig när det verkligen gör det, speciellt när man nojjar. Jag tittar ut genom köksfönstret, det är bara min polare som står där. Jag hade helt glömt bort att vi bjudit dit honom, han kom nämligen lite senare än vi räknat med. Hur som helst kommer han in, och vi går ut och röker lite mer. Jag vill ju lugna mina nerver. Vi sätter oss och ska spela lite mer, men det är ingen som riktigt fokuserar sig på spelet, utan vi fastnar i samtal som man själv inte förstår. Vi spelar lite mellan varven, men det finns ingen koordination i spelet, fyra gubbar springer åt olika håll och hoppar ner för kanten på banan självmant. Ibland så pausar vi så jag och E kan smeka TV'n eftersom det ser så himla fint ut. Varje gång vi pausar så vill vi måla en tavla av bilden vi får när vi pausar.
Jag och E öppnar en påse djungelvrål, och det är verkligen det godaste vi smakat någonsin. Det är en explosion av smaker varje gång man stoppar en av bitarna i munnen. Efter ett tag så tycker vi dock att det gör ont på tungan, men vi håller skenet uppe för att dom andra två ska bli sugna och vi ska kunna bjuda bort skiten. Vi lyckas med vår genialiska plan och dom andra äter och upplever samma sak efter ett tag, att det gör ont på tungan. Vi njuter av skadeglädjen. Min polare frågar om han kan få lite papper så han kan börja rita, vilket jag ger honom och han sätter igång direkt. Det ser riktigt klyschigt ut.
Även om mycket är hur bra som helst så har det hela tiden funnits snea tankar i huvudet på mig, rädsla för att polisen ska komma, rädsla för att någon i familjen ska komma och kolla så allt står rätt till, rädsla att få HPPD (fastna i trippen). Vid det här laget så har jag fått nog, jag har ingen känsel någonstans i kroppen och jag vill inte fastna i trippen. Jag vill få tillbaks kontrollen över min kropp, jag vill få närminnet tillbaka. Jag reser mig och går in i köket. Jag undrar om jag pissat på mig, för jag är så himla varm i skrevet. Jag tänker att jag kan inte känna om jag är blöt, och jag förstår inte vad jag ser. Jag skulle mycket väl ha kunnat pissa på mig. Jag vill spy. Jag går in på toaletten och kör fingrarna i halsen. Efter att mycket popcornsrester och sockerdricka tagit en retur upp ur magen igen så ska jag tvätta av fingrarna. Det är då jag upptäcker att det inte finns något vatten i kranen, jag kan inte heller spola. Nu ökar nojjan totalt, hallucinerar jag? Jag kan inte tvätta av mina slemmiga fingrar och jag kan inte spola undan spyan heller. Paniken är total. Kökskranen funkar inte heller. Detta är riktigt frustrerande och väldigt skumt. Jag börjar tänka om Sverige har fått brist på vatten och om så är fallet så var det ju förbannat olägligt. Efter ett tag så kommer jag på att farsan har stängt av huvudvattenledningen i huset. Ett litet vrid på kranen och jag kan tvätta mina äckliga händer.
Nu vill jag bara ut ur ruset, jag vill bli mig själv så jag kan kolla om jag pissat på mig och ifall snuten skulle komma vill jag kunna säga att allt är lugnt och vi inte är några inbrottstjuvar. Jag är dock fast i ruset fortfarande. Jag tänker att jag kanske kan sova bort det, som man gör med fylla. Jag lägger mig i sängen, men är för speedad för att ligga stilla. Där ligger jag och vänder och vrider på mig. Mina polare vet att jag sneat så dom håller sig mest undan. Och E bara ligger på golvet som en femåring och ritar. Jag får nog av att ligga i sängen så jag går ut på framsidan av huset och rullar runt på gräsmattan
Jag minns att jag ville komma ner på jorden igen så fort som möjligt, fast jag kunde inte varva ner för jag var för speedad.Jag kan erkänna att jag hade självdestruktiva tankar involverande knivar under värsta delen. Jag ville liksom ut ur ruset, oavsett vad. Bakhuvudet viftade dock snabbt bort allt nonsens och alla dumheter. Efter mycket springande i huset medans E låg och ritade och dom andra två bara satt och kollade på hur jag sprang runt och drog mig i håret så varvade jag ner. Det var som att ha suttit fast på en karusell som snurrade runt och runt. Tanken att "du sitter verkligen fast" förvärrade ju den verkliga upplevelsen ytterligare. När jag väl fick kliva av så var det en obeskrivligt skön känsla, jag var ju rädd att fastna i ruset och när jag märkte att jag var påväg ut ur det blev jag ju lättad av ett flertal anledningar. Jag skämdes också för hur jag hade betett mig. Jag hade inte kissat på mig, tack och lov
Slutsats...
Hade jag inte fått sånt negativt tankemönster under förmiddagen och eftermiddagen så hade jag haft en väldigt bra kväll. Jag hade en asbra kväll fram tills min polare kom. Paniken jag fick av att det ringde på dörren lade sig aldrig riktigt, men fram tills då mådde jag toppen. Tripp-E går alltså att blanda med röka och få effekt. Sen har ju veteraner lite mer tolerans för dessa prylar, men kör bara högre dosering istället då hehe. Jag vet inte om någon ens kommer orka läsa denna rapport. Den är väl inte direkt rolig eller givande på något sätt. Men det var min första snetripp och ett solklart minne över hur viktigt det är med set och setting.
All the best! / Love RMI
