Måste börja ta initiativ

Ja, som ovanstående så måste jag börja våga ta initiativ. Jag har aldrig tagit några "viktiga" initiativ. Saken är den att jag är väldigt duktigt på det jag gör, osv men ändå vågar jag inte ta initiativ.

Mina lärare i skolan skrev att jag måste våga lita på min instinkt och det har gått 3 år sen och jag litar fortfarande inte på min instinkt. Detta drabbar mina studier, arbeten, förhållanden osv...

Sist jag praktiserade sa de att jag var jättetrevlig, jättebra, trevlig mot kunderna, osv men jag hade fått så mycket högre omdöme om jag hade tagit initiativ. Samma med min matematiklärare, han säger att jag måste börja våga ta initiativ att jag räknar bra (läser C) osv men jag måste börja våga!

Jag vet inte, jag sökte runt lite på internet men det uppkom trådar endast med samband i förhållanden osv. inte riktigt vad jag är intresserad över just nu så därför startade jag en ny tråd.

Då undrar jag följande: Någon som har varit i min sits? Bör jag uppsöka en psykolog?

Känner igen det där. Tror inte att det är fel på dig, utan vår generation. Många har det så inbyggt i sig att man inte får göra något längre utan att fråga först. Så när en frågar något på jobbet så vill man göra det för att göra saker rätt. Men de äldre uppfattar det som brist på initiativförmåga.

Jag blev så trött på det att jag till slut slutade att fråga något. Nu brukar folk runt om mig säga att jag är så jävla initiativtagande att jag får andra att känna sig dåliga. Så det va inte bra de heller

Så tycker inte att psykolog är något som skulle ge dig mervärde om du inte själv känner att det kunde ge dig något.

Jag förstår dig precis! Jag har det likadant, mer eller mindre.
Min skolgång och mitt sociala liv öht går åt helvete.

Jag tror att psykolog kan vara en idé, men tvivlar på om det hjälper dock. Jag tror du bör finna knep för att motivera dig till att ta initiativ till saker och ting. Det är dock mycket möjligt att en psykolog kan hjälpa dig med det.
Känner du för att prata av dig så för, för fan, ja! Sök upp en psykolog! Men, tänk alltid på att alla psykologer inte är så friska i huvudet. En del är fullkomligt slut i luvan.


jag funderar även på att ta mig till en hjärnskrynklare, något jag funderat länge på. Men beslutsångest (ångest öht) som jag har så kommer jag inte så långt.

Exakt. Jag överväger kraftigt att ta mig till psykolog då detta har varit i flera års tid och om jag inte har kunnat fixa upp det till nu är jag tämligen osäker på att jag kan göra det framöver (om jag inte pratar med någon).


AbrahamLincoln: Jo, men ta exempelvis praktiken jag var på senast. Var en annan tjej som praktiserade där också (jag har ingen aning om hon jobbat tidigare osv) men hon tog egna initiativ själv osv. Vad jag tror jag är rädd för att är att få utskällning eller liknande. Min chef sa "Det är bättre att man gör fel då lär man sig sina misstag"

Då tycker jag att du ska göra det, helt enkelt.

I will

Det du är ute efter är nog självkänsla (inte alls samma sak som självförtroende, btw) och det kan en terapeut hjälpa dig med, så - iväg till hjärnskryklaren du och lycka till

OKaj, känns ju som ett alternativ det med. Det skadar ju inte att testa :P

För att få tag i en terapeut, vänder man sig till skolan så får de åberopa till en ? Eller hur fungerar det ?

Du antingen ber om en remiss från din husläkare eller ringer den lokala ungdomsmottagningen/studenthälsan/psykiatriska öppenvården själv, säger som det är och bokar en tid.

Lycka till nu och sköt om dig

Okaj, tackar


Detsamma du