19-årig tjej utsatt för mordförsök i Kristianstad - Dumpades på ett fält

Fast såvida inte jag har missat något men vad har hans släkt egentligen gjort för fel?
På förra sidan stod det till och med att föräldrarna sagt upp bekantskapen med sonen. Om det är sant så all heder åt det.

EDIT: Men du har helt rätt i att han inte kommer hamna på någon vanlig anstalt för det kommer han inte göra.

Och vad har hans familj gjort för att bli behandlade som du föreslår?

Han får inte 12 år, han får 8 år bakom lås och bom.

For det forsta sa har dom fott aset. Sen tycker jag inte att det ar straff nog att sitta och lalla med massa andra snabbknullare och golbogar. Sa hoppas nagon tar hand om hans vidriga familj sa han verkligen far lida.
Aset fick inte ens utvisnig! Skit i om han ar fodd har, han ar en vidrig svartskalle

Men det är ju inte familjen som har gjort detta hemska mot den stackars flickan. Det har killen gjort alldeles på egen hand.

Som jag har förstått det tog familjen avstånd från honom redan innan han begick dådet, på grund av hans sätt att bete sig.
Jag har inte följt detta fall i detalj och vet alltså inte om det har kommit fram något som kan förklara varför han har blivit som han har blivit.

Jag brukar tala mig varm för föräldrars ansvar för sina barn, även efter att de har blivit myndiga faktiskt. Man lägger ju grunden till deras beteende under deras uppväxt.
Men att hämnas på en familj för en persons beteende är för mig fullkomligt förkastligt.

Om min vuxne son skulle misshandla någon (snudd på otänkbart - bara hypotetiskt), skulle det då ge någon rätt att misshandla hans minderårige bror som hämnd?

Jag tror du blandar ihop begreppen lite. Det man undersöker vid en RPU är förekomsten av en allvarlig psykisk störning. En personlighetsstörning är inte riktigt samma sak som att vara psykiskt sjuk. Där en psykos är en sjukdom (med hallucinationer och tankestörning, t ex) så är antisocial personlighetsstörning (som i vanligt tal brukar kallas psykopati, avsaknad av empati, bland annat) inte en sjukdom på sättet som en psykos är. Med personlighetsstörningar så brukar man prata om "ett varaktigt mönster av upplevelser och beteenden", där beteendemönstret är oflexibelt och kan spåras tillbaka till ungdomen.

Det är möjligt att GM i det här fallet har en diagnostiserad personlighetsstörning, men personlighetsstörningen för sig själv räcker inte till att man ska kunna dömas till rättspsykiatrisk vård. Sannolikt så hänger detta, till viss del, ihop med att den psykiatriska traditionen anser att det inte går att bota personlighetsstörningar, det är liksom vem man är.
Nu kommer det här sannolikt att förändras, i någon utsträckning, i framtiden, då man bland annat har ganska goda resultat att med att arbeta med DBT hos personer med borderline personlighetsstörningar.

Sen tycker jag absolut att det är värt att resonera i friskhetsgrader, när det gäller misshandeln som den här tråden handlar om. Är det möjligt att bete sig på det här sättet utan att lida av en allvarlig psykisk störning? Enligt diagnoskriterierna så kan man det, men det behöver ju inte stämma med verkligheten.


Man får väl försöka att betrakta domen i relation till andra domar, och GM har ju faktiskt fått ett straff som är väldigt nära maxstraffet. Det är ju trots allt väldigt olikt svenska domar.
Angående Emma så är det nog rätt att anta att hon kommer att dras med funktionsnedsättningar hela livet, men det är i alla fall glädjande att familjen rapporterar om att hon fortfarande gör framsteg i rehabiliteringen. Jag läste att pappan kommenterade att han kände sig nöjd med straffet, jag hoppas verkligen att domen kan ge lite extra ork till familjen, en rehabiliteringsprocess som den här är väldigt lång och tung. Man får försöka bli glad för små framsteg och ta nya tag, mest hela tiden.

Hörde jag dödsstraff?

GM i Emma fallet och Eddie Jönsson, finns det några argument för att låta dom fortsätta leva?

Måste ju vara en ren och skär slump att det aldrig är familjer med lite "farliga" kontakter som råkar ut för dessa rötägg. Då skulle flertalet (dock inte alla) ta lagen i egna händer och högaktningsfullt skita i konsekvenserna av sitt handlande, med all rätt!

Snälla, ge fan i att besvara detta inlägg med PK-trams om att "man är lika dålig själv om man ger igen". Hade inte dessa mongoloidos till killar gjort dessa gärningar hade aldrig någon vedergällning behövt ske PUNKT!!!!!!

vem skriver nåt sånt? sjukt om du inte ska vara som GM ska man skriva anorlunda och smartare än vad du gör!

om du inte uppträder vuxet , och skriver så blir du inte bättre än GM!!

Det har argumenterats för att det är här den s.k uthängningen kommer in i bilden. Det är förstås fel att hämnas på familjen för vad deras vuxne son ställer till med.

Men skammen över att han drar vanära över också deras namn får de leva med, eftersom som du säger, föräldrarna lägger grunden till deras beteende under deras uppväxt.

Under många år har fokus lagts på att det är samhällets ansvar och samhället skall lastas för att inte gett inviden det hjälp och stöd han behövt för att utvecklas till en nyttig samhällsmedborgare. Det ligger förstås en del i ett sådant synsätt, men numera har läget balanserats betydligt genom framväxandet av medier som Flashback

Nu beger jag mig verkligen ut på okänt vatten, så någon som kan det här med säkerhet får gärna rätta mig. Men visst är det så, att det inte är en eventuell diagnos i sig, som avgör om man döms till rättspsykiatrisk vård eller ej.

Som jag har fattat det så är det väl om man visste vad man gjorde, om man hade intakt personlighet och fattningsförmåga, och kunde skilja på rätt och fel vid brottsögonblicket, som avgör hur man döms?

Om man t ex är under inflytande av en paranoid psykos när brottet begås, och tror att man jagas av aliens eller troll som är ute efter att förgöra en, och man bara försvarar sig, så kan man näppeligen inte dömas till fängelse, eftersom man ju egentligen inte begått ett mord i lagens mening då både uppsåt och verklighetsuppfattning saknas hos den åtalade.

Däremot kan man ju ha en kraftig personlighetsstörning med allvarligt bristande impulskontroll, men ändå vara medveten om att vad man gör är fel och olagligt, men man kan bara inte besinna sig. I detta fallet så kan man väl dömat till mord, men med en eventuell strafflindring pga av "förmildrande" omständigheter.

Ja, 14 års fängelse.

Även om 12 år är ett med svenska mått mätt ett hårt straff är det alldeles för lite.
Och att han fick strafflindring för att han har "starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande" gör mig fysiskt illamående.
Och hur är det ute efter 8 år?